''Det är icke blott huvudstadens befolkning som har
berättigade anspråk att komma i åtnjutande av förstklassig
teaterkonst. Nationen i övrigt kan med skäl resa liknande
anspråk.'' Detta framförde statsrådet Arthur Engberg 1933
i samband med att Riksteatern stiftades.
Riksteatern har genom åren utvecklats till en folkrörelse
med en basorganisation, i dag bestående av 221 lokala
teaterföreningar uppbyggda på kommunernas föreningsliv.
I dag kan Riksteatern erbjuda landets teaterföreningar
ett basutbud passande olika scenstorlekar. Riksteatern ger
årligen ca 1 700
föreställningar, en stor del av dessa på små och
medelstora scener runt om i landet. Riksteatern har en
erkänt duktig avdelning för barn- och ungdomsteater, tyst
teater för döva och den enda turnerande balettensemblen --
Cullbergbaletten.
En nedskärning av anslaget till Riksteatern och en
utebliven kostnadskompensation som andra
institutionsteatrar föreslås få, kommer att slå hårt på
teaterlivet utanför storstadsregionerna. Riksteatern som
turnéteater har haft större kostnadsökningar än andra
teatrar.
I Värmland svarade Riksteatern föregående spelår för
34 föreställningar som besökts av 6 270
personer. Det motsvarar ca 60 %
av talteaterföreställningarna och ca 55 %
av totala antalet föreställningar i länet.
En begränsning av Riksteaterns möjlighet att förse hela
landet med ett basutbud skulle vara mycket negativt för
teaterlivet i Värmland liksom för andra län i landet. Andra
producenter, länsteatrar eller fria grupper har i dag inte
möjlighet att kompensera bortfallet av teater från
Riksteatern.
Svenska riksteaterns betydelse för det svenska
kulturlivet är så väsentligt att verksamheten måste ges goda
förutsättningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Svenska riksteaterns betydelse
för det svenska kulturlivet.
Stockholm den 25 januari 1991
Kristina Svensson (s)