På mediaområdet har under senare år skett
genomgripande förändringar genom den tekniska
utvecklingen och internationaliseringen. T.ex. har en stor
del av svenska folket fått kabel-TV med möjlighet att se på
15--20 kanaler. Ny teknik innebär nya möjligheter också för
människor med stora funktionshinder, men trots dessa
möjligheter har glappet mellan funktionshindrade och icke-
funktionshindrade bara ökat. Fortfarande är inte ens den
första markbaserade TV-kanalen fullt tillgänglig för alla.
Vid en konferens anordnad av Statens handikappråd i
Leksand den 21 februari
1990 riktades en omfattande kritik mot Sveriges
Radio-koncernens handikappinsatser. Kritiken gällde bl.a.
textsättningen av svenskproducerade program som alltjämt
ligger under 30 %,
och att teckenspråktolkning av programmen i TV är
av så ringa omfattning att den inte ens kan mätas i procent.
Den gällde också en dålig anpassning i radio och TV för
personer med begåvningshandikapp, och det noterades att
lättförståeliga informationsprogram för vuxna
utvecklingsstörda nästan saknas helt. Att programmen i TV
och radio inte annonseras vare sig på kassett eller i
punktskrift noterades också.
Sveriges Radios företrädare på konferensen menade att
stora insatser hade gjorts i programverksamheten för
funktionshindrade. Samtidigt meddelades emellertid att
ytterligare prioriteringar till förmån för funktionshindrade
inte planerades inom Sveriges Radio inom de närmaste tre
åren, dvs. under återstoden av perioden för Sveriges Radios
löpande avtal med staten. Man förklarade vidare att
ytterligare insatser inom handikappområdet skulle kräva
politiska beslut i resursfrågorna.
För närvarande diskuteras möjligheten att finansiera en
tredje markbaserad kanal med reklamintäkter i en
parlamentarisk beredning. Även frågan om reklam i någon
av TVs nuvarande kanaler diskuteras. Utan tvekan behöver
Sveriges Radio förstärkta resurser för att klara den framtida
konkurrensen, men också för att väl fylla sin uppgift som
public service-företag. I denna uppgift borde ingå att göra
så mycket av programutbudet tillgängligt för så många som
möjligt. Eftersom det i dag enligt företrädare för koncernen
finns ekonomiska hinder för att uppfylla denna viktiga
uppgift, borde möjligheterna att förbättra tillgängligheten i
Sveriges Radios programutbud finnas med när nya
finansieringskällor diskuteras.
Även om Sveriges Radio framöver kommer att
finansieras enbart med mottagaravgifter eller genom en
kombination av mottagaravgifter och reklammedel är det
angeläget att Sveriges Radio ges möjligheter att göra
programmen i radio och TV mer tillgängliga för personer
med funktionshinder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet att göra programmen i
radio och TV tillgängliga för personer med funktionshinder.
Stockholm den 25 januari 1991
Jan Andersson (s)
Bengt Silfverstrand (s)