I plan- och bygglagens 2 kap. 3 § står bl.a. att bebyggelse
skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med
hänsyn till jord-, berg- och grundvattenförhållanden. Med
det menar man enligt specialmotiveringen till lagen att man
skall undvika bebyggelse på områden med risk för
jordskred, bergras, stora sättningar, onormal förändring av
grundvattennivån och stora lerdjup.
Det innebär att människor som vill bygga ute på
landsbygden uppmanas att bygga som det står i Bibeln ''på
fastan grund'', gärna på någon kulle som de ''gamla'' gjorde.
Då står huset stadigt och ytvattnet rinner från grunden
istället för in i den. Det för också med sig att byggnaden
uppfattas som ''naturligt placerad'' i landskapsbilden.
Så långt är allt gott och väl om man inte bor i en kommun
med gamla anor. Då blir det genast besvärligt eftersom
också våra förfäder visste hur man skulle bygga och bo för
att undvika problem.
Normalt borde det räcka med att man lägger sig på ett
hyggligt avstånd från en på ekonomisk karta markerad
fornlämning, men allt oftare har vi erfarit att det krävs
någon form av utredning bekostad av sökanden även på
detta avstånd. Med andra ord, om en trakt kan misstänkas
ha varit bebodd av förfäderna blir det en hämsko för det
nutida byggandet på lämpliga platser. I varje fall en
fördyrande omständighet.
Stöd för detta synsätt finns i Lagen om kulturminnen 2
kap. 10 och 11 §§. Marker som ''blir över'' i stadens närhet
är ofta mer eller mindre lämpliga med hänsyn till jord -,
berg-, och grundvattenförhållanden. Förfäderna kommer
att betyda allt och vi själva intet.
I Östergötland finns flera kommunen som drabbas av de
här bekymren. Söderköping, Vadstena och Skänninge har
alla en lång historia och gömmer i sina jordlager våra
förfäders stoft.
Det borde enligt vår mening vara så att ett antal
synnerligen intressanta lämningar förklarades ''heliga'' för
utgrävning eller bevarande och resterande uppgavs till
nybebyggelse utan hinder. Regeringen bör överväga
lämpliga åtgärder för att undanröja de hinder som
föreligger för att öka tillgången på lämplig bostadsmark i
vissa kommuner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lämpliga åtgärder för att öka
möjligheten för nutidens människor att bygga och bo på
lämplig mark.
Stockholm den 24 januari 1991
Viola Furubjelke (s)
Sture Thun (s)
Torsten Karlsson (s)