I mitten av 1970-talet genomfördes en länsmuseireform
som syftade till att bygga upp starka länsmuseer med ett
uttalat regionalt ansvar för kulturminnesvård och
museiverksamhet. Särskilda statsbidrag i form av
grundbelopp skulle utgå till verksamheten. Statens ökade
insatser skulle kompletteras av ökade ekonomiska insatser
från landsting och värdkommun.
1988 redovisades en sammanställning över
länsmuseernas verksamhetsnivå och resursbehov.
Utredningen hade utförts av länsmuseernas samarbetsråd
på uppdrag av Statens kulturråd. Undersökningen visade på
stora brister i länsmuseernas resurser. ''Många museer har
en mycket sned resursfördelning med en eller två
dominerande verksamhetsgrenar och de övriga kraftigt
underförsörjda. Endast ett länsmuseum kan anses ha
resurser för samtliga verksamhetsgrenar och även detta
museum redovisar i sina kommentarer ekonomiska
problem när det gäller att nå den avsedda
verksamhetsnivån.'' Den expansion som förekommit har i
hög grad byggt på värdkommunens och landstingets ökade
anslag.
I regeringens budgetproposition 1989 utlovades att det
statliga kulturstödet skulle förstärkas med 300 milj. kr.
under perioden 1989/90--1991/92.
En utredning tillsattes för att ge förslag om kulturstödets
inriktning och former. När det gäller länsmuseerna skrevs i
rapporten bl.a.:
Länsmuseerna har en särställning i förhållande till andra
länsinstitutioner genom den centrala roll de spelar inom
kulturmiljövårdens organisation. Det som länsmuseerna
uträttar genom dokumentation, data- och
föremålsinsamling, information och opinionsbildning är de
ensamma om. Det finns ingen annan instans i länet som kan
komplettera ett svagt eller försumligt länsmuseum. Den
kunskap som finns inom länsmuseerna spelar därför en
mycket viktig roll för ambitionsnivån och kvaliteten i
regionens kulturmiljövård. Såväl länsstyrelserna som
kommunerna måste repliera på länsmuseernas sakkunskap
i behandlingen av kulturmiljöärenden.
Verksamheten på ett länsmuseum är mycket mångsidig.
På senare år har så gott som överallt skett en modernisering
och vitalisering. Ett antal museer har kommit med viktiga
nytillskott i museiverksamheten och har blivit livligt
uppmärksammade för detta. I ett översiktligt perspektiv är
bilden av länsmuseerna positiv, men detta betyder inte att
det saknas problem och brister. Flera museer har alltför
svaga resurser och nästan vartenda museum har något
ansvarsområde som är eftersatt.
Med hänsyn till vad som tidigare sagts om länsmuseernas
centrala roll i kulturmiljövården finns det anledning att
förorda en allmän förstärkning av länsmuseistödet. Den
genomsnittliga nivån på statsbidragsstödda årsverken bör
höjas med 10.
För budgetåret 1990/91 fick länsmuseerna en
förstärkning med nya grundbelopp.
I sin långtidsplanering har länsmuseerna räknat med
ytterligare resursförstärkningar till t.ex. nya verksamheter
och nödvändig komplettering av basfunktionerna. För
länen viktiga projekt har startats i samarbete med andra
intressenter. I Gävleborgs län kan nämnas samverkan
mellan länsmuseet och skogsmuseet Silvanum samt
projekten Järnriket Gästrikland och Linlandet Hälsingland,
där en treårig försöksverksamhet börjar lida mot sitt slut.
Linlandet Hälsingland och Järnriket Gästrikland är en
viktig del av den spirande kulturturismen, som är ett
resultat av arbetet i ''Hela Sverige ska leva''-kampanjen som
lever vidare och engagerar ett stort antal enskilda och
grupper. Det finns starka skäl för att permanenta de båda
senare projekten, men möjligheterna anses nu obefintliga.
I en rad olika sammanhang har man framhållit kulturens
roll som regional utvecklingsfaktor. Rapporten ''Kultur i
hela landet'' behandlar detta ingående och understryker
kulturinstitutionernas/länsmuseernas stora roll i detta
sammanhang.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om länsmuseerna och kulturens roll
som regional utvecklingsfaktor.
Stockholm den 24 januari 1991
Sigrid Bolkéus (s)
Sinikka Bohlin (s)