I Gävleborgs län står Riksteatern för 17 %
av alla föreställningar och 22 %
av antalet besökande i de av länets teaterföreningar
arrangerade föreställningarna (1989/90). Bortser man från
Gävle/Sandviken blir siffrorna 40 respektive 45 %.
Det
är de mindre kommunerna som blir mest lidande av
de nedskärningar till Riksteatern som aviseras för spelåret
1991/92 med 23 milj. kr.
Det finns en risk för att Riksteatern kanske måste
prioritera de län som inte har någon länsteater, men
Folkteatern i Gävleborg kan, lika lite som fria
teatergrupper, kompensera det bortfall som Riksteaterns
uteblivna föreställningar kommer att ge.
Riksteatern är inte bara turnerande vuxenteater, utan
också t. ex. Unga Riks, som står för en stor del av den teater
som visas för barn och ungdomar i länet, Tyst teater, som
spelar för döva, och Finska Riks, som spelar på finska. Man
har också syntolk av vissa föreställningar.
Det är nödvändigt för ett län som Gävleborg, som har
andra stora problem att brottas med (t.ex. arbetslöshet), att
kunna behålla ''sina'' ungdomar i hemlänet. Tillgången till
kultur i olika former spelar här en stor roll. Därför bör
Riksteatern ges möjlighet att bedriva verksamhet i landets
olika delar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att Riksteatern ges
möjligheter att fortsätta med ett bra kulturutbud i landets
alla delar.
Stockholm den 23 januari 1991
Karl Hagström (s)
Axel Andersson (s)
Iris Mårtensson (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Olle Östrand (s)
Sinikka Bohlin (s)