Ett utvecklingsprogram för amatörkultur och folkbildning
Under 80-talet har det blåst en kall vind över
folkbildningen och amatörkulturen. Kunskapssamhällets
utveckling innebär en ny slags skiktning.
Samhällsförändringarna ökar betydelsen av individers och
socialgruppers tillgång till kulturellt kapital. Samtidigt har
staten avsagt sig ansvaret för utvecklingen av folkbildningen
och amatörkulturen.
Vi står nu inför en valsituation. Ska vi avveckla eller
utveckla kultur- och utbildningspolitiken? Det är en
jämlikhetsfråga men också en fråga med många andra
dimensioner.
Kulturbyråkratin och den professionella kulturens
företrädare har hittills sett föraktfullt på amatörerna. Men
inom de politiska partierna har det vuxit en insikt om att det
är livsviktigt att utveckla amatörkulturen.
Vänsterpartiet har flera gånger tagit upp behovet av ökat
stöd till amatörkulturen. Förra året avslog kulturutskottet
våra förslag med hänvisning till att förslag bereddes till årets
budgetproposition. (Se motionerna 1989/90:Kr364 och
Kr293 respektive betänkande 1989/90:KrU17.)
Nu återkallar regeringen löftena om den tredje delen av
sin kultursatsning som ingick i vallöftet från 1988 och
omfattade totalt 300 miljoner kronor. Därmed faller också
löftena om utveckling av amatörkulturverksamheternas
bredd och kvalitet. Utbildningsministern försöker dribbla
bort detta löftesbrott genom att i årets budgetproposition
hänvisa till förra årets anslag. Men förra årets uppräkningar
av anslagen till amatörkulturorganisationer och
kulturprogram/-grupper i studieförbunden har inte
kompenserat den kontinuerliga reala anslagsminskning som
drabbat amatörkulturen under 1980-talet.
Det nya bidraget till länskonstnärer kan naturligtvis bli
en positiv stimulans, men alldeles otillräcklig. Man kan inte
heller bortse från att insatsen snarare är en utvidgning av de
yrkesutövande konstnärernas arbetsmarknad än en
utvecklingsåtgärd inrättad på amatörkulturutövarnas
villkor. Det är inte amatörkulturutövarna som engagerar
länskonstnärerna utan regionala kulturinstitutioner.
Visserligen behöver detta inte innebära att verksamheten
blir dålig. Men det borde vara amatörerna själva som
definierar sina behov och beslutar om vilka konstnärer som
skall engageras för att utveckla deras verksamheter.
Under tiden stärks argumenten för en kulturpolitisk
nyorientering. I förra årets budgetproposition skrev
utbildningsministern:
''Även där det finns goda materiella förutsättningar för
alla att vara kulturellt aktiva finns det många som står
utanför. Skälen varierar och det handlar ofta om
komplicerade samband. Då räcker det inte med att
möjligheterna finns, utan det krävs en aktiv insats för att
olika kulturyttringar i verklig mening skall bli något som
angår oss alla. En av de viktigaste kulturpolitiska
uppgifterna i dag är därför att stödja och utveckla metoder
som främjar en reell och inte bara en formell kulturell
jämlikhet.'' (Prop 1989/90:100 bil.10, sidan 81.)
Kulturrådets rapport 1990:4 ''Att vidga deltagande i
kulturlivet'' visar att kulturvanornas klassmönster består.
Det är fortfarande de högre socialgruppernas
kulturkonsumtion som främst subventioneras med
statsbidragen. Under 80-talet har inte antalet som deltar i
amatörkulturell verksamhet ökat. Däremot har den sociala
snedfördelningen ändrats bland deltagare i körsång och
konstnärlig dans. I dag är det enbart inom delar av
amatörkulturen som socioekonomiska faktorer helt tycks
sakna betydelse för deltagandet. Det gäller körsång,
konsthantverk och folkdans.
Kulturrådets rapport redovisar deltagandet i stort men
är främst inriktad på att åstadkomma social utjämning av
institutionernas publik. Amatörkulturen ses följdriktigt
som en av flera metoder, kanske den främsta, för att
åstadkomma denna utjämning.
I år har även SAPs kongress behandlat frågor kring
amatörkulturen. Den socialdemokratiska kongressen har
bland annat uttalat mycket konkreta löften om att under de
kommande åren partiet skall verka för att:
förtur ges åt barn- och ungdomskulturen och
amatörkulturen och åt fokrörelsernas kulturverksamhet.
att uppmärksamma och belöna utveckling av
pedagogiska och andra funktioner som är specifika för
amatörkulturområdet. Eventuellt skall förtjänta
pedagoger, verksamheter och produktioner
uppmärksammas genom utdelning av olika slags stipendier,
priser, belöningar,
att genom stimulansinsatser och kunskapsförmedling
mellan genrerna, till exempel utveckling av barn- och
ungdomspedagogik göra svensk och invandrad folkmusik,
folkdans och sångtradition tillgänglig för utövare av andra
genrer,
att stödja och initiera forskning som utvecklar
amatörkulturen teoretiskt och pedagogiskt. Sådan
forskning kan ske inom vitt skilda vetenskapliga discipliner,
men också bedrivas som aktionsforskning och
försöksverksamhet på intiativ från
amatörkulturorganisationer eller lokalt förankrade
grupper. (Se bland annat motionerna 780, 781 och 787 samt
partistyrelsens svar på dessa.)
Vi var förra året tvungna att konstatera att
utbildningsministern genomgående sänkte föreslagen
kompensation för konstnadshöjningar för folkbildning och
amatörkultur. På detta indirekta sätt prioriteras det
institutionella kulturlivet vars kompensation för löne- och
prishöjningar hölls på omkring 7% medan amatörkulturen
och det fria kulturlivet fick nöja sig med 4%. I år då
organisationerna kommer att drabbas av skattereformens
effekter genomförs samma försämringar för
amatörkulturen. Folkbildningens anslag redovisas inte i
propositionen och vi återkommer därför till dessa.
Vänsterpartiet avvisar försämringarna och föreslår i stället
politiskt samarbete kring ett åtgärdsprogram för
amatörkulturen.
Tillsätt en utvecklingskommitté för amatörkulturen som
samtidigt blir ett forum för samverkan mellan
amatörkulturgenrerna, organisationerna. Via kommittén
tar samhället ett helhetsgrepp om amatörkulturen och
bryter amatörgenrernas isolering från varandra. Kommittén
bör verka under fem år och ges följande uppgifter:
-- Utveckling av ledarutbildning och amatörledarnas
villkor. Betydelsen av väl utbildade ledare för
amatörverksamhet kan inte överdrivas. Det svenska
körlivets framgångar är ett vältaligt bevis för detta.
-- Förmedling av bland annat erfarenheter från
framgångsrika utvecklingsprojekt och verksamheter. En
gemensam amatörkulturtidskrift bör skapas för att bidra till
erfarenhetsförmedlingen. Nya mötesplatser, festivaler som
river genrebarriärer behövs för att skapa en ny social och
konstnärlig gemenskap över genre- och
organisationsgränserna. För att utveckla
amatörverksamheterna behövs även förmedling av
professionella konstnärer.
-- Uppbyggnad av en institutionell bas för
amatörkulturens utveckling. Berättigade krav på
utvecklingsresurser har framförts bland annat från
körorganisationer samt folkmusikoch
folkdansorganisationer. Körlivet är i behov av ett
körcentrum som en samlad resurs för körledare och körer
med uppgift att:informera utåt om körlivets struktur,
behov, festivaler m.m.informera inåt om olika sätt att
finansiera körverksamhetenförmedla körpedagogisk
expertis, annan utvecklingshjälp och fördela
utvecklingsbidrag,Upprätta referensarkiv, -bibliotek,
och förmedla körnoter, skivor m.m.initiera
organisationsövergripande utbildningsverksamhet
initiera forskning och seminarieverksamhet kring
pedagogik, repertoar, körhistoria m.m.
Folkmusik- och folkdansorganisationerna har med stor
framgång genomfört Folkmusik och dansåret 1990 och
behöver utvecklingsresurser för fortsatt utveckling.
Vänsterpartiet behandlar dessa behov i en särskild motion.
Mera långsiktigt behövs stöd till pedagogiska institut för
folkmusik. Falun Folkmusic Festival har utvecklat ett
förslag som snarast bör förverkligas.
-- Utformning av nya stödformer samt avskaffande av
diskriminerande regler inom det existerande kulturstödet.
Idag diskrimineras amatörkultur exempelvis vid
kulturrådets bidragsgivning till arrangörsföreningar på
musikområdet. Föreningar som engagerar både amatörer
och proffs har svårare att erhålla bidrag än de som enbart
engagerar professionella musiker. Sådana prioriteringar
drabbar idag folkmusikgenren. Det leder till försämringar
istället för förbättringar i relationerna mellan amatörer och
professionella konstnärer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
kommitté för utveckling av amatörkulturen i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret
1991/92 utöver regeringens förslag anvisar 3
000
000
kr. för att disponeras av ovannämnda kommitté för
utvecklingsarbete inom amatörkulturområdet,
3. att riksdagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet för budgetåret 1991/92 anvisar 3
000
000
kr. utöver regeringens förslag som en förstärkning av
amatörkulturell utvecklingsverksamhet.
Stockholm den 24 januari 1991
Alexander Chrisopoulos (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)