''Kultur för den europeiske medborgaren år 2000'' heter
en rapport som antogs av EG:s kulturkommitté i november
1989. Syftet med rapporten var att beskriva
grundförutsättningarna för en europeisk kulturpolitik.
Kulturpolitiken bedöms bli av mycket stor vikt under 90-
talet.
Kommittén anser att det finns många klara indikationer
på att kulturen är hotad idag; begränsning av utbildning till
ren yrkesutbildning, aggressivitet i vardagslivet,
''huliganism'', nedbrytning av mänskliga relationer och
miljöförstöring är några exempel som ges i rapporten. Alla
dessa företeelser visar vilken hög prioritet politiker borde
ge kulturen.
Vidare fastslås att prioritet bör ges åt bland annat
regional kultur. Till den europeiska kulturens identitet hör
att erkänna och framhäva mångfalden av nationella,
regionala och lokala kulturyttringar.
Den statliga kulturpolitiken i Sverige har granskats av en
europeisk expertgrupp utsedd av Europarådets
kulturstyrelse. Rapporten ingår i Europarådets program för
kulturpolitiska examinationer.
Under rubriken ''Kultur i regionerna'' refereras till ett av
de politiska mål som riksdagen antog 1974 nämligen att
''kulturpolitiken skall främja decentralisering av
verksamhet och beslutsfattande inom kulturområdet''. En
bättre geografisk fördelning av kulturverksamheten med
stöd av offentliga medel skulle vara den ena sidan av denna
politik och den andra att uppmuntra regionerna att ta ett
större ansvar för finansiering och utveckling av egna teatrar,
orkestrar och museer.
Expertgruppen konstaterar att anslagen för
kulturinstitutioner ''i oproportionerligt hög grad gick till
personer, projekt och ensembler med bas i Stockholm''.
Under åren 1974--1987 ökade de statliga kulturanslagen
betydligt, men Stockholms andel minskade knappast. Över
hälften av kulturanslagen hamnade i huvudstaden, vilket
framgår av tabellen nedan.
nStatliga kulturutgifter för Stockholmsregionen och
övriga Sverige, 1974/75 och 1986/87
Stockholm
1974/75
1986/87
Statliga kulturinstitutioner
49
47
Regionala och lokala kulturinstitutioner
4
4
Summa
53
51
Övriga Sverige
Regionala och lokala kulturinstitutioner
18
23
Rikstäckande kulturinstitutioner
29
26
Summa
47
49
Totalt
100
100
Tabellen är hämtad från rapporten. En kommentar till
denna är att ''staten förmått lokala instanser att ta på sig ett
större ansvar för kulturlivet genom en mycket blygsam
omfördelning av de egna anslagen från huvudstaden till
regionerna''.
Vi har tidigare motionerat (1986 och 1987) om att en
omfördelning av de statliga kulturanslagen borde göras.
Riksdagens majoritet beslöt också våren 1987 att en översyn
av fördelningen skulle göras. Det dröjde två år innan
regeringen tillsatte utredningen.
I maj 1989 presenterades dock resultaten i utredningen
''Kultur i hela landet''. Rapporten framhåller att
''huvudstadens kulturinstitutioner behöver motvikt och
konkurrens från några ställen i landet''. Göteborg skulle
kunna vara en sådan motvikt.
I rapporten framgår dock att de statliga kulturanslagen
fördelas mycket olika. Stockholm fick 1987/88 284 kronor
per invånare och Göteborg 165 kronor. Av de statliga
anslagen gick närmare två tredjedelar till Operan,
Dramaten och centrala museer i Stockholm.
Naturligtvis ska vi ha nationella kulturinstitutioner. Men
ska de tillåtas ta en så stor andel av de statliga anslagen?
Skulle inte Operan och Dramaten t.ex. kunna skaffa egna
intäkter i högre grad genom att sälja fler föreställningar till
TV?
En annan fördelning av de statliga kulturanslagen bör
komma till stånd. Regeringen bör enligt vår mening få i
uppdrag att komma med förslag till hur denna
snedfördelning kan rättas till så att den regionala kulturen
får en större del av de statliga anslagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av regional kultur.
Stockholm den 25 januari 1991
Ingela Mårtensson (fp)
Kerstin Ekman (fp)
Erling Bager (fp)