Det är en nationell angelägenhet, en angelägenhet för
oss alla, stat, kommun och enskilda, att slå vakt om och att
vårda vårt kulturarv. När det emellertid gäller arkeologiska
utgrävningar i samband med fornfynd som görs vid en
byggarbetsplats är den kostnadsbörda som åsamkas
byggherren, som ofta är en kommun eller en enskild, så
oerhörd att detta kan hindra såväl utgrävning som
byggnation. Det blir ingenting alls.
För att lindra kostnaderna men ändå för framtiden
bevara kulturlagren kan riksantikvarieämbetet medge att
''lock får läggas'' på kulturlagren i form av en betongplatta
på pålar, som man sedan bebygger, den s.k. Bjerking-
metoden. Metoden har emellertid kritiserats av många, i
synnerhet vad gäller stora ytor. Kulturlagren torkar och
förstörs snabbt. Försurningen snabbar därvid upp
förstörelseprocessen.
Över huvud innebär luftföroreningarna att
förstörelseprocessen accelererar. De vackra kyrkoruinerna
i Sigtuna hotar att snabbt vittra sönder liksom exempelvis
slottsruinen Mörby i Norrtälje.
Kvarteret Trädgårdsmästaren i Sigtuna skall bebyggas.
Kvarteret är centralt beläget och forskare vet att just på
denna plats kan en synnerligen intressant period i vår
historia belysas. Inför risken att den nämnda
plattläggningsmetoden skulle komma till användning,
fornlämningarna förstöras och att vi i vår tid inte skulle få
de kunskaper som en utgrävning kunde ge, startades en
insamling för att bekosta utgrävningen. Från en enig
forskarelit, från allmänhet, från enskilda och från
massmedia tryckte man på om att utgrävning måste göras,
att inte detta tillfälle att få fram en stor och betydande
pusselbit i den svenska historien skulle missas.
Insamlingsarbetet har pågått i över två år. Intresset från
enskilda människor är stort, liksom offerviljan. Även
företag har skänkt pengar, men insamlade medel räcker inte
långt. Det är en gigantisk uppgift att skaffa fram tillräckligt
med pengar. Sannolikt skulle en uppgift som denna vara
lättare, om gåvor till projekt av den här arten kunde göras
skatteavdragsgilla för såväl företag som enskilda.
Det är en gemensam nationell uppgift att slå vakt om
vårt kulturarv, men frågan är, om staten i sådana fall tar
något ansvar alls. Det är mycket svårt att få statliga bidrag
och om de ges är de synnerligen blygsamma. Således har
riksantikvarieämbetet till det här nämnda Sigtunaprojektet
utlovat 100 000 kr.
Även
om s.k. sponsring från näringslivet blivit allt
vanligare och även om ofta företag och enskilda är mycket
engagerade i kulturevenemang och kulturräddning så
innebär gåvor alltid en uppoffring. En reducering av skatten
mot uppvisande av kvitto kunde därför underlätta för olika
givare att hjälpa till att satsa på kulturen.
För att markera statens ansvar kunde även ett annat
alternativ vara rimligt, nämligen att staten bidrar med en
lika stor summa som den som insamlats från enskilda och
företag till exempelvis arkeologiska utgrävningar.
Insamlade medel kan gå till en särskilt anordnad fond
eller stiftelse för vidare befordran till avsedd kultursatsning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för
sponsring och fonduppbyggnad för stöd till kultursatsning.