Under 1990 har folkmusik- och folkdansrörelsen med
kraft manifesterat den i vårt land levande folkkulturens
stora potential -- dess kvaliteter konstnärligt och socialt.
Med mycket begränsade statsbidrag men med gott stöd från
myndigheter och institutioner har amatörerna och de
yrkesverksamma utövarna gjort Folkmusik- och dansåret
till ett av de mest framgångsrika kampanjåren som
genomförts i vårt land.
Vi har under 1990 fått ett rikhaltigt prov på folkmusikens
och folkdansens bredd och kvalitet. Ett viktigt inslag i
verksamheten har varit uppmärksammandet av
internationella kultursamband inom folkkulturen och
utvecklingen av kontakterna mellan invandrargrupper och
svenska folkkulturföreningar. Man har också kunnat märka
ett mera seriöst intresse för denna kulturform från press och
massmedia. Organisationskommittén har avsatt en avsevärd
del av sina medel till utvärderingar. Dessa färdigställs och
publiceras under 1991 och blir ett värdefullt underlag för
utvecklingsarbetet även inom andra kulturgenrer.
En av utövarnas viktigaste drivfjädrar för denna
kraftansträngning har varit deras strävan efter att genren
genom ett framgångsrikt kampanjår äntligen skall
kompenseras för en långvarig kulturpolitisk negligering. Nu
hyser man stor oro för att den positiva inställningen till
folkmusik och folkdans inte skall bestå efter 1990. Man har
med förvåning observerat att en omfattande satsning med
anledning av FNs kulturårtionde på det mångkulturella
samhällets möjligheter och problem inte inbegriper den
traditionella folkliga kulturen. Enligt kulturutskottets
betänkande 1989/90:KrU17 skulle årets budgetproposition
innehålla förslag till åtgärder inom amatörkulturområdet.
Vi antar att dessa förslag uteblivit p.g.a. den ekonomiska
krissituationen.
Vi instämmer i kulturministerns skrivning i bilagan till
budgetpropositionen (sid 247) där han framhåller:
Folkmusik och dansåret 1990 har blivit en stor framgång
med verksamhet över hela landet. Staten har genom
särskilda bidrag medverkat till finansieringen av året. Det
är väsentligt att denna verksamhet som utvecklats så starkt
under 1990 kan fortsätta. Jag förutsätter att kulturrådet tar
hänsyn till detta vid sin fördelning av medel för
utvecklingsverksamhet.
Folkmusik- och dansåret har inte enbart betytt yttre
framgångar utan även en inre utveckling och
ambitionshöjning inom folkmusik- och folkdansrörelsen.
Alla nya idéer hann inte prövas 1990. Det är nu också viktigt
att framgångsrika idéer kan spridas och vidareutvecklas. De
kulturpolitiskt ansvariga institutionerna och myndigheterna
har därför ett stort ansvar att stödja detta fortsatta
utvecklingsarbete. Kulturministerns skrivning är därför
otillräcklig. I praktiken berövas nu folkmusik- och
dansgenren den centrala samordningsresurs som funnits
inför och under Folkmusik- och dansåret. Den positiva
samarbetsanda som skapats centralt, regionalt och lokalt
riskerar att urholkas i avsaknad av den motor som
samordningskansliet utgjort.
Riksföreningen för Folkmusik och Dans, Sveriges
Spelmäns Riksförbund, Svenska Ungdomsringen för
Bygdekultur och Gammaldansarnas Riksförbund har
presenterat amatörkulturella krav tillsammans med andra
önskemål från studieförbund och institutioner som ingår i
organisationskommittén. Organisationerna argumenterar
för en femårig extra satsning på folkmusik- och
folkdansgenren och presenterar en utvecklingsplan med
förslag till åtgärder för en kostnad på 6 250 000 kr.
Dessa medel skall användas tillförstärkning av den
centrala strukturen,stimulans av förnyelse och
experiment,utvidgning av arrangörsverksamheter,
pedagogisk utveckling särskilt bland barn och ungdom,
stöd till amatörforskning och dokumentation,förbättrad
användning av film-radio-video för dokumentation och
pedagogik,utveckling av debatt och information bl.a. via
ny tidskrift,förbättring av tillgången på lämpliga lokaler
för verksamheten.
En tillfällig insats av utvecklingsmedel kan enligt
organisationerna fördelas mest effektivt via ett nytt
samarbetsorgan med starkt begränsade uppgifter.
Vi finner att organisationernas förslag är väl motiverade
både genom den praktiska verksamhet som vi kunnat iaktta
under 1990 och genom de argument som presenterats. Det
kan vara förödande för motivationen inom folkmusik- och
folkdansrörelsen om dess medlemmar inte efter insatserna
1990 kan få ett mer relevant stöd till vidareutveckling av
denna viktiga del av vårt kulturarv. Ett sådant stöd kan
lämpligen fördelas via det samarbetsorgan som håller på att
bildas av organisationer som ingått i
organisationskommittén för Folkmusik- och dansåret 1990.
Denna extra satsning bör omfatta fem år med start
budgetåret 1991/92. Under denna tid bör
upphovsrättslagstiftningen på musikområdet ses över så att
lagstiftningen i en framtid skall inkludera folkmusiken och
därigenom minska genrens beroende av statligt stöd.
En sådan särskild insats skall dock inte ses som ett
alternativ utan som komplement till stödet via de ordinarie
kulturstödskanalerna. Det är viktigt att existerande
instanser får ökad kompetens om folkmusik och folkdans.
Kunskap om genrerna bör föras in i Konstnärsnämnden,
Svenska rikskonserter, STIM, Statens kulturråd m.fl. organ
i samband med utnämningar av nya ledamöter till styrelser
och referensgrupper inom dessa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1991/92 anslår 6
milj. kr. utöver regeringens förslag till
utvecklingsverksamhet inom folkmusik- och dansområdet,
2. att riksdagen beslutar att ovannämnda medel får
fördelas av det samarbetsorgan som håller på att bildas av
riksorganisationerna inom folkmusik- och
folkdansområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en satsning på folkmusik- och
folkdansområdet bör fortsätta under fem år,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upphovsrättslagtiftningen på
musikområdet,1]
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att existerande
instanser får ökad kompetens vad gäller folkmusik och
folkdans.
Stockholm den 20 januari 1991
Alexander Chrisopoulos (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)