Radio Norrbotten skall täcka ett område med en yta som
omfattar en fjärdedel av Sverige. Dessutom har lokalradion
trespråkighet inom sitt sändningsområde.
Lokalradion är en av många aktörer på
mediamarknaden. Av gjorda undersökningar framgår att
Radio Norrbotten har hög lyssnarfrekvens.
Konkurrensen om kunder/lyssnare hårdnar och blir än
mer skarp i en nära framtid.
Konsekvenserna av det skärpta konkurrensläget märks
mycket påtagligt i bl.a. Sportavtalet och i en fördubbling av
STIM-kostnader under 1991.
Radio Norrbotten har gjort en kostnadsanpassning till
tilldelade medel, men detta innebär att man tvingats att
skära bort en del av sin verksamhet. Större tätorter i länet
står utan bevakning på plats och det finns inte ekonomiskt
utrymme att skicka ut reportrar från stationen i Luleå.
Detta innebär stor risk för att stora delar av Norrbottens
glesbygd får radikalt försämrad bevakning. Detta är inte
rätt mot dessa medborgare.
För att öka möjligheterna för Radio Norrbotten att svara
upp mot krav på bra lokal bevakning måste olika vägar till
finansiering och nyttjande av resurser prövas. En väg kan
vara att Sveriges Radiokoncernens olika bolag samnyttjar
sina fasta resurser.
Regeringen tillsatte i december 1990 en parlamentarisk
grupp med uppgift att delta i beredning av frågor inom radio
och TV-området. Frågan om möjlighet att samordna
resurser enligt beskrivning ovan måste här prövas.
Människorna i alla delar av landet och i regionerna
måste ha lika rätt till en lokalradio som speglar deras liv och
vardag. Det kan infrias genom en satsning på lokalradion.
Detta måste prägla arbetet med inriktningen av den
framtida TV- och radiopolitiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande möjligheten att stärka
lokalradion genom samordning av resurserna.
Stockholm den 24 januari 1991
Leif Marklund (s)
Monica Öhman (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Bruno Poromaa (s)
Åke Selberg (s)