Rädda de gamla och unika hästekipagen kvar i Sverige.
Nu kan de rulla ut över våra gränser medan
tullmyndighetena bara kan stå och se på.
Gamla hästanspända vagnar omfattas inte av lagen från
1986 om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål.
Det vill jag ändra på. Det synes vara bråttom.
De senaste åren har intresset från kapitalstarka
utländska uppköpare ökat alltmer. Man vet vad man vill ha
och tydligen också var de finns. Det är rariteter som
försvinner dels genom auktioner, dels genom att köpare
knackar dörr. Det är inte bara från europeiska länder som
intresset har ökat, utan uppgifter tyder på att vagnar också
försvinner över Atlanten.
Hästfordonsepoken avslutades i stort sett under 1950-
talet. Då kom traktorn och bilen och intog arbetshästens
plats. Vagnarna ställdes undan på logar. Spåren av denna
månghundraåriga epok sopades nästan igen.
Men det finns entusiaster i Sverige. Därför finns det
samlingar här och var. Man följer noga utvecklingen. Inte
minst har medlemmar från Vagnhistoriska sällskapet (VHS)
försökt ropa in vagnar så att de inte skall försvinna från
Sverige. Men när priserna för unika exemplar börjar närma
sig 400 000 kr., då klarar man inte av att köpa i längden.
Vagnarna är tillverkade av speciellt skickliga
vagnmakare. Många modeller kommer från andra länder.
Men ofta har de tillverkats i Sverige på ett unikt
hantverksmässigt sätt. Genom VHS:s försorg finns nu
nytryck av de svenska vagnfabrikernas kataloger från
början av 1900-talet, t.ex. Sommaråkdon från Aktiebolaget
Arvikas vagnfabrik och Illustrerad katalog från
C.A.Carlssons söner i Stockholm, Hornsgatan 35.
Det finns både enkla arbetsvagnar och mer exklusiva
åkdon. De kan vara öppna eller täckta och vissa har
fjädringskonstruktioner av speciellt eftertraktat slag.
Beslagen kan vara av silver och till inredningen hör ibland
bord med intarsia och vackert klädda säten. Svenska vagnar
är eftertraktade, eftersom kvalitén i regel är bra. De är
dessutom sällan angripna av mask. Däremot kan det
behövas en hel del reparationer. De har inte alltid förvarats
på lämpligt sätt, utan staplats på varandra.
Nordiska museet har också en hel del samlingar, och
torde vara den myndighet som har ansvaret ''för att
säkerställa att det finns ett tillräckligt antal föremål av ett
visst slag kvar i landet''. Så uttryckte sig statsrådet i prop
84/85:179 och i lagens ändamålsparagraf står: ''att förhindra
att äldre kulturföremål, som är av stor betydelse för det
nationella kulturarvet, förs ut ur landet.''
När lagen antogs var man medveten om att det senare
kanske skulle behövas kompletteringar, eftersom den var
begränsad, trots att i lagtexten angivits många
föremålsgrupper. Så t.ex. finns skydd för seldon om de är
mer än 100 år gamla.
I Sverige finns visserligen vagnar som är mer än 100 år.
Men inte ens dessa omfattas av lagens skydd. Säkert finns
också åtskilliga skyddsvärda exemplar som tillverkats en bit
in på 1900-talet, eftersom det var endast ca 40 år sedan
hästepoken fick sitt snabba slut. Dessutom handlar det om
vagnar som importerats till Sverige och som tillverkats i
utlandet efter år 1840 av andra än svenskar. I lagen anges
vissa andra föremål av utländskt ursprung som antas kan ha
kommit till Sverige före år 1840 och som inte får föras ut
utan tillstånd.
Jag anser att hästanspända vagnar som är av stor
betydelse för det nationella kulturarvet omgående måste få
ett lagskydd mot utförsel. Det måste fastställas, om det inte
redan är gjort, dels vilka olika typer av vagnsföremål, som
skall finnas kvar i Sverige, dels hur många av varje slag som
kan antas vara ett tillräckligt antal.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av en sådan ändring i
kulturminneslagen att hästanspända vagnar av nationell
betydelse för vårt kulturarv också omfattas av skydd mot
utförsel.
Stockholm den 23 januari 1991
Lola Björkquist (fp)