Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL) är en statlig
forskningsinstitution med uppgift att samla in, bevara och
bearbeta material om vår landsändas dialekter och
ortnamn.
I arbetet med att gräva fram den historia som är den
yttersta förutsättningen för Sydsveriges kulturella identitet
är dialekterna och ortnamnen oumbärliga hjälpmedel.
Dialekterna vittnar om urgamla kulturförbindelser och
kulturområden, samtidigt som det inspelade och
upptecknade material som finns på arkivet ger väsentlig
kunskap om forna tiders materiella och andliga
förhållanden.
Våra gamla ortnamn är inte fria konstskapelser, som de
namn som nu ges åt nya gator och torg i tätorterna, utan
sakliga beskrivningar av en namnbärande ort vid tiden för
namnets tillkomst. Eftersom de äldsta ortnamnen i
Sydsverige är mer än tvåtusen år gamla, säger det sig självt
att de är en utomordentlig källa för vårt vetande om den
tidens sydsvenska växt- och djurvärld, religion, rättsväsen,
bebyggelse, försvarsväsen o.d., från vår tideräknings början
och fram genom seklerna. Och indirekt är DAL:s samlingar
av skriftliga ortnamnsbelägg ett ovärderligt hjälpmedel för
lokalhistoriker och hembygdsforskare: den som vill veta
exempelvis var i litteraturen en viss skånsk by är nämnd
under medeltiden har en enda institution att börja sina
forskningar på: Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund.
De sydliga svenska landskapen bildar en språklig och
kulturell enhet. Dialekt- och ortnamnsforskning är båda
språkliga discipliner, och de går hand i hand: utan en
ingående kunskap om en trakts dialekter kan man inte tolka
dess ortnamn. Det är därför inte bara regionalpolitiskt
önskvärt utan också angeläget för både professionella
forskare och den hembygdsintresserade allmänheten, att
materialet för både dialekter och ortnamn från hela vår
region finns samlat på ett ställe, DAL.
Men så är det inte. Medan arkivet har ansvaret för
dialekterna i hela Sydsverige, Halland, Småland, Öland,
Blekinge och Skåne, har slumpmässiga historiska
förhållanden gjort att det har hand om ortnamnen bara i
Skåne. Den som vill veta något om namnen i de övriga
sydsvenska landskapen får resa till Uppsala.
Det säger sig självt att detta är en olämplig ordning. En
del skäl till detta har redan nämnts. Det kan tilläggas att
Lund givetvis är en bättre utgångspunkt för
insamlingsarbete i Sydsverige än vad Uppsala är.
Det bör nämnas att Uppsala dominerar stort, både med
avseende på ortnamn och dialekter, även gentemot DAL:s
systerarkiv i Göteborg och Umeå.
Styrelsen för den myndighet som alla arkiven ingår i,
Dialektockså insett att någonting bör göras åt obalansen i
arkivens verksamhetsområden. I en intern utredning
föreslås att DAL får överta ansvaret för ortnamnen i
samtliga sydsvenska landskap.
Enligt vår uppfattning är det angeläget att återbörda
ansvaret för Sydsveriges ortnamn, dessa oumbärliga
vittnesbörd om vår historia, till vår region.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att återbörda ansvaret för
Sydsveriges ortnamn till Lund.
Stockholm den 24 januari 1991
Ulla Tillander (c)
Stina Gustavsson (c)