Storstadsutredningen visar att samtidigt som storstadsregionerna får en allt större andel välutbildade och välavlönade personer, koncentrationen av resurssvaga i de minst attraktiva bostadsområdena ökar.
Storstäderna erbjuder ett rikt och omväxlande utbud av kulturverksamhet. Men de som deltar i denna kulturverksamhet kommer i alltför hög utsträckning ur det resursstarka skiktet av storstadens befolkning. Samma är förhållandet bland barn och ungdom. Trots tillgången till ett rikt och varierat kulturutbud minskar barn och ungdom i de resurssvagare områdena, bl.a. Storstockholmsområdet, sina kulturaktiviteter.
Den socialdemokratiska kulturpolitiken har, särskilt på senare tid, varit medvetet inriktad på att vidga deltagandet i kulturverksamheten -- att få fler att ta första steget. Största utbytet av sådana aktiva insatser nås utan tvekan bland barn. De som får chansen att redan som barn utveckla sitt kulturintresse, bevarar det i allmänhet under resten av sitt liv.
Det är i storstadsområdena som aktiva insatser av detta slag bäst behövs. Det är där som behovet av kulturella motbilder till en alltmer kommersialiserad vardag är som störst. Riktade barn- och ungdomskultursatsningar i de mest utsatta bostadsområdena i Storstockholmsområdet skulle därför vara av stort värde. Och de skulle också ligga helt i linje med ambitionerna i det kulturprogram för barn och ungdom som förra året utarbetades gemensamt av civil-, social- och utbildningsdepartementen.
Kulturrådet har föreslagit ett treårigt projekt för barn och ungdom i de största städerna. Riksdagen bör uttala sitt stöd för ett sådant projekt.
Utbudet av teater är mycket stort i Stockholm, som också förfogar över en av de största stadsteatrarna i landet. Stockholm län däremot, med sina tjugofyra kommuner och nästan en miljon invånare, saknar fast länsteaterverksamhet.
Sedan ett par år tillbaka bedrivs med stöd av kulturrådet en försöksverksamhet i samarbete med två fria grupper -- en i södra länsdelen och en i den norra. Nästkommande år är det sista året av denna försöksperiod. Det är mycket viktigt att verksamheten utvärderas och att den kan fortsätta i någon form. En förutsättning härför är emellertid att finansieringsfrågan kan lösas.
Då Skådebanan i Stockholm upphörde för några år sedan frigjordes medel motsvarande 37 grundbelopp. De har alltsedan dess använts till teaterfrämjande åtgärder. I årets budgetproposition säger utbildningsministern att medlen även för nästa budgetår ska tas i anspråk för dessa ändamål, men att kulturrådet för budgetåret 1992/93 skall lämna förslag till en mer varaktig användning. En sådan mer varaktig användning skulle kunna vara en länsteaterverksamhet i Stockholms län, särskilt med tanke på att det här rör sig om medel som en gång anslagits för just detta ändamål.
Intresset för hur vi på bästa sätt kan ta tillvara vårt kulturarv ökar bland fler och fler människor. Delvis beror detta troligen på att vi lever i en värld i snabb omvandling, som föder behov av förankring i en hembygd. Detta gäller inte bara bland dem som bor där de växt upp som barn, utan i hög grad även bland storstadens människor, inflyttade från andra delar av Sverige eller från andra länder. Härvidlag fungerar kulturminnen och fornlämningar som källor till kunskap, som nycklar till förståelse.
På det här området har positionerna flyttats fram åtskilligt på senare år. Kulturmiljövårdens ställning har stärkts. Och det är länsmuseerna som spelar en allt viktigare roll.
Förra året planerades en tvåårig förstärkning av landets länsmuseer med 225 grundbelopp, varav 100 lades ut första året. Den andra etappen får enligt årets budgetproposition anstå. Så snart den ekonomiska situationen förbättras bör emellertid förstärkningen av länsmuseerna fortsätta enligt planerna.
Stockholms läns länsmuseum är ett av de tre länsmuseer i landet som ännu inte har mer än 15 grundbelopp. Mot bakgrund av den viktiga roll ett länsmuseum kan spela för att ge oss kunskaper om vårt förflutna och därigenom bidra till en bra samhällsutveckling, finner vi det helt naturligt att utgå ifrån att en fortsatt satsning på länsmuseerna skall komma även Stockholms läns länsmuseum till del.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av barn- och ungdomskultursatsningar i Storstockholmsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser för länsteaterverksamhet i Stockholms län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtida resurser till Stockholms läns länsmuseum.
Stockholm den 23 januari 1991 Anita Johansson (s) Åke Wictorsson (s) Hans Göran Franck (s) Dag Ericson (s) Sören Lekberg (s)