Kulturministern skrev i budgetpropositionen 1987/88 om Sveriges Radios verksamhet följande:
Nu när ett växande -- och i inte ringa omfattning kommersialiserat och utslätat -- programutbud når oss via satellit och kabel är det viktigt att programföretagen lever upp till grundtanken om publicistiskt oberoende etermedier, vilka har som en huvuduppgift att förmedla och levandegöra svensk kultur.
Så tyckte alltså kulturministern då och vpk instämde helt i den bedömningen.
Sedan dess har utvecklingen präglats av fortsatta och omfattande förändringar inom etermediaområdet och i Sveriges Radiokoncerns omvärld.
Om man utgår från vad kulturministern tyckte i budgetpropositionen 1987/88 skulle det vara ännu viktigare idag att programföretagen lever upp till grundtanken om publicistiskt oberoende etermedier, vilka har som en huvuduppgift att förmedla och levandegöra svensk kultur. Och det anser vänsterpartiet.
Just med hänvisning till den snabba utvecklingen inom etermediaområdet måste vi skapa förutsättningar som stärker Sveriges Radios konkurrensmöjligheter och gör det möjligt för Sveriges Radio att erbjuda tittarna och lyssnarna kvalitativt högtstående program som återspeglar den svenska verkligheten på alla nivåer. Det är på så sätt man skapar verkliga valmöjligheter för folk, inte minst för de TV-tittare som också i fortsättningen kommer att vara hänvisade till sändningar över marknätet.
Valmöjligheterna skapas genom att Sveriges Radio framstår som ett kvalitativt högtstående alternativ till olika multinationella mediabolag som har tagit hand om mycket av satellitsändningarna och överöser oss med ofta undermåliga, kommersiella och alltför ofta våldsförhärligande program.
Mot denna bakgrund och i enlighet med vänsterpartiets kulturpolitiska målsättningar anser vi att det är av ovärderligt stor kulturpolitisk betydelse att förutsättningar skapas så att Sveriges Radio kan erbjuda de svenska lyssnarna och tittarna ett mångfaldigt utbud av program som är bildande, kunskapsberikande och inte minst underhållande, som värnar vår identitet, kultur och språk och som skildrar den svenska verkligheten på alla nivåer. Man bör ha i åtanke att Sveriges Radio är landets största kulturproducent och avgjort den slagkraftigaste.
Vänsterpartiet anser i enlighet med Sveriges Radios planer för framtida utveckling att vi bör skapa förutsättningar för en utveckling av koncernen med bibehållen public service-inriktning. Vänsterpartiet anser att Sveriges Radio också i fortsättningen skall fungera utan reklamfinansiering, vilket är en förutsättning för yttrandefrihet och kulturell frihet.
Den s.k. mångfalden av snabbt växande TV-bolag som utnyttjar satellitsändningar i en reklamfinansierad verksamhet söker sig av naturliga skäl till så stora publikgrupper som möjligt och följaktligen till ett programinnehåll som är så lite kontroversiellt som möjligt, inte ifrågasättande, inte kritiskt granskande. Det blir av nödvändighet, inte minst med tanke på att programmen skall sändas i olika länder samtidigt, utslätat och förgrovat.
Reklamfinansieringen av Sveriges Radios verksamhet har debatterats flitigt den senaste tiden. Vänsterpartiets uppfattning i den frågan är att förutom de mycket negativa kulturpolitiska effekter som TV-reklamen kommer att få, så är den som rent finansieringsalternativ det sämsta tänkbara. Eftersom TV-reklamen betalas av konsumenterna indirekt via varorna, utsätts den för alla mellanhänders procentpåslag under varans väg från producent till konsument plus 25% moms.
Det har räknats fram att endast 15 % av det konsumenterna får betala kommer att bidra till TV:s ökade finansiering.
Det betyder att den finansieringsformen blir 5 till 6 gånger dyrare för konsumenterna bortsett från den otillbörliga påverkan vi också utsätter oss för.
Vi måste dessutom ta hänsyn till att överkonsumtionen är vår tids stora problem, som förorsakar negativa effekter på hälsa, miljö, privatekonomi, överhettning av rikets finanser samt ger oacceptabla globala effekter. Att då finansiera TV genom att stimulera ytterligare konsumtion, ja rättare uttryckt, fel- och merkonsumtion, är ju barockt och helt emot vårt gemensamma bästa. Sett ur detta perspektiv vore det sundare att höja reklamskatten för att dämpa konsumtionen och att därifrån ta fram resurserna till en ökad finansiering av TV.
Reklamen kostar oss konsumenter (efter alla procentpåslag på vägen samt moms) i nuläget 40 miljarder kr. Inte en oväsentlig siffra om man ser den i proportion till vår livsmedelskonsumtion på ca 150 miljarder kr. Mot denna bakgrund är vänsterpartiet motståndare till reklam i TV- och radiosändningar.
Under en följd av år har Sveriges Radio-koncernens intäkter successivt urholkats. Så kan det inte fortsätta. Alla som verkligen menar allvar med att de önskar en bättre svensk radio och television, som kan möta kommersialismens krafter, måste inse att ökade resurser måste ställas till Sveriges Radios förfogande. Vänsterpartiet har många gånger förordat höjningar av mottagaravgiften utan att vinna riksdagens gehör för våra förslag. Men vi har också pekat på möjligheten att finna andra former att finansiera verksamheten än via mottagaravgiften.
En rimlig ordning kunde vara att vissa tunga delar av verksamheten skattefinansieras precis på samma sätt som i dag sker ifråga om utlandssändningarna. Utöver skattefinansieringen bör det finnas en mottagaravgift.
Vänsterpartiet anser att det är helt nödvändigt att ge Sveriges Radio-koncernen de resurser den behöver.
Massmedia spelar en stor roll i dagens samhälle. Sveriges Radio-TV kan förmedla såväl vårt nationella kulturarv som de nya kulturella strömningar som i varje tid bryter fram som uttryck för nya generationers erfarenheter. Men för att detta skall vara möjligt krävs svenskproducerade program. Vänsterpartiet föreslår att Sveriges Radio-TV skall ha en större och i procent fastställd andel svenskproducerade program i sina sändningar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reklam i TV- och radiosändningar,
2. att riksdagen hos regeringen begär att i avtalet med Sveriges Radio-TV en större och procentuellt fastställd andel av sändningarna skall bestå av svenskproducerade program.
Stockholm den 22 januari 1991 Alexander Chrisopoulos (v) Elisabeth Persson (v) Björn Samuelson (v)