Regeringens förslag att skära ned anslaget till
Riksteatern 1991/92 anser vi vara mycket olyckligt.
Riksteaterns uppdrag från riksdagen, att bedriva
turnerande teaterverksamhet utanför Stockholm, kommer
man att ha svårt att genomföra i den omfattning som man
gör i dag.
Förväntningarna på Riksteatern från landets 221 lokala
teaterföreningar är stora. Från de minsta med uppsökande
teater till de största, som kan ta de stora uppsättningarna.
Alla är lika viktiga i sitt sammanhang. Riksteatern är ofta
stommen i det lokala teaterutbudet.
Det finns ett direkt ekonomiskt samband mellan
kontinuitet i utbudet och publiktillströmningen. Ett litet
antal föreställningar under en säsong gör att publiken inte
får till vana att gå på teater och antalet besökare sjunker.
Detta ger mindre intäkter med sämre ekonomi för
föreningen och färre föreställningar. Många lokala
teaterföreningar har redan nu en bekymmersam situation.
Höjda gager och/eller minskade intäkter kan slå undan
benen för såväl små som stora föreningar. En nedlagd
förening blir svår att väcka liv i.
Vi vet att Riksteatern är något av ''rikslikare'' vad gäller
gager, vilket betyder att eventuella prishöjningar slår
igenom även hos andra producenter. Detta blir mycket
kännbart för teaterföreningarna. Höjda biljettpriser löser
inte alltid dessa problem. Vi ser den föreslagna
nedskärningen med stor oro och vill värna om ett
teaterutbud med en bred repertoar och hög kulturell
standard.
Det är mycket angeläget att Riksteatern kan nå ut i hela
landet, i varje kommun, till alla medborgare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Riksteaterns verksamhet.
Stockholm den 22 januari 1991
Ingegerd Wärnersson (s)
Anita Jönsson (s)