Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen nu återkommer med förslag till en skärpning av straffet för vissa brott mot lagen om kulturminnen. Den som plundrar fornminnen i dag vet att påföljden är så ringa och polisens möjligheter att ingripa så små att det inte avskräcker någon från att försöka.
För att ge de svenska fornlämningarna ett ännu starkare skydd föreslås också att användandet av apparat för att på elektronisk väg spåra metallföremål under markytan (metallsökare) inte längre skall tillåtas. Undantag görs endast för riksantikvarieämbetet, militären och de övriga myndigheter där det kan vara befogat.
Regeringsförslaget innebär ett totalförbud emot användande av metallsökare i riket i sin helhet. Statsrådet säger att av hänsyn till behovet att värna de fasta fornlämningarna och fornfynden får intresset att använda metallsökare för hobbybruk stå tillbaka.
På Gotland och Öland där fornlämningarna ligger tätt är totalförbudet befogat, men riksantikvarieämbetets redovisning av den plundring som förekommit visar inte att det även måste gälla resten av landet.
Vi anser inte att det finns skäl nog att utvidga användningsförbudet för metallsökare till hela landet. Med statsrådet yttrande lär heller ingen länsstyrelse utfärda dispens för hobbybruk av metallsökare. Missbruk skall beivras men det vore orimligt att de som på ett ansvarsfullt sätt brukar denna apparatur indirekt skulle straffas. Även om vissa myndigheter undantas från förbudet så finns det andra som i sin yrkesutövning använder metallsökare, liksom hembygdsforskare och amatörarkeologer, människor som aldrig skulle drömma om att ge sig på fasta och kända fornlämningar, och som har stor glädje av just detta hjälpmedel.
Inte heller är vi övertygade om att fornlämningarna skulle få ett bättre skydd bara för att man totalförbjuder användningen av metallsökare.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår det i propositionen framlagda lagförslaget såvitt däri föreslås generellt förbud i hela landet mot användningen av metallsökare,
2. att riksdagen avslår förslaget såvitt däri föreslås ändringar i 19 och 20 §§,
3. att riksdagen beslutar om de följdändringar till förslagen i mom. 1 och 2 som kan vara påkallade med anledning av i motionen föreslagna ändringar.
Stockholm den 8 april 1991 Margareta Fogelberg (fp) Lars Ernestam (fp) Lola Björkquist (fp) Christer Eirefelt (fp) Jan-Erik Wikström (fp)