En del av naturens och människornas historia liksom den lokala historien finns bevarade i ortnamnen. Under de senaste 20 åren har många motioner väckts i riksdagen om ortnamn och dess skydd. Motivet för dessa har varit entydigt: ortnamnen är en viktig och omistlig del av vårt kulturarv men skyddet är sämre än för andra kulturminnen.
Riksdagen har vid flertal tillfällen under årens lopp fastslagit att ortnamnen är viktiga kulturminnen som skall skyddas och bevaras som en del av vårt kulturarv. Det direkta ansvaret har lagts på Lantmäteriverket (LMV) och det till verket knutna Ortnamnsrådet. LMV har enligt gällande riksdagsbeslut en samordnande funktion och Ortnamnsrådet skall samråda med olika organisationer och myndigheter i syfte att tillgodose behovet av ortnamnsskydd.
Gällande riktlinjer för ortnamnsskyddet innebär emellertid att det område där förändringar i ortnamnen är mest frekvent, dvs vid ny fastighetsbildning och sammanläggningar av fastigheter, inte har beaktats eftersom denna verksamhet aldrig kommer under Ortnamnsrådets granskning.
Ortnamnsrådet lägger stor vikt vid ortnamnens språkliga del och ortnamnen som avskiljande symboler. Mindre vikt synes läggas vid det som en stor del av svenska folket anser värdefullt, nämligen ortnamnens sociala och kulturhistoriska värden. De myndigheter som ute i landet bär ansvaret för kulturminnen -- länsstyrelser och länsmuseer -- är inte ens företrädda i Ortnamnsrådet. Kommunerna har en representant för Kommunförbundet.
Enligt vår mening kommer aldrig ett centralt ortnamnsråd att kunna fylla uppgiften att ge ett bra underlag för ortnamnsvården där skydd garanteras för denna del av vårt kulturarv. Vi anser därför att det borde införas ett länsvis verkande kontrollorgan för ortnamnsvårdande granskning.
Det är mycket angeläget att tillfälle till ortnamnsvårdande granskning kan ske före sammanläggning eller nybildning av fastigheter och innan fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsmyndighe terna fastställer traktnamn. En sådan granskningsmöjlighet saknas idag och bör enligt vår mening införas, vilket även föreslagits från ansvariga för ortnamnsverksamheten.
Vi anser även att riksdagens uttalande om att samarbete mellan myndigheter ska vara tillräckligt skydd för ortnamnen, saknar värde eftersom det inte är tvingande. Enskilda personer, organisationer och myndigheter har konstaterat att det inte räcker. Såväl Riksantikvarieämbetet som Riksförbundet för Hembygdsvård har påtalat detta. De mest angelägna frågorna kommer aldrig till Ortnamnsrådets kännedom och granskning.
Vi föreslår mot denna bakgrund att de av riksdagen angivna riktlinjerna för ortnamnsskyddet bör lagfästas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till lag om ortnamnsskydd utifrån de riktlinjer som riksdagen tidigare angett, motiverade utifrån ortnamnens betydelse som kulturminnen och vikten av att ta hänsyn till detta vid förändringar av ortnamnen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om skydd för ortnamn enligt de riktlinjer som förordas i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ortnamnsvårdande granskning på länsnivå.
Stockholm den 22 januari 1991 Stina Gustavsson (c) Marianne Andersson (c) i Vårgårda