I plan- och bygglagen SFS 1987:246 finns intagna
bestämmelser som innebär krav på att hänsyn skall tas till
värdefulla kulturhus vid planförfarandet. Avsikten var att
kommunerna skulle garantera detta genom att utfärda
lokala bestämmelser om skyddet för kulturhusen. Eftersom
utfärdandet av skyddsbestämmelser samtidigt också
innebär ett ekonomiskt åtagande för kommunen har
avsikten i PBL att skydda värdefulla kulturhus, uteblivit.
Allmänheten får nu lita till den enskilde fastighetsägarens
vilja och förmåga att själv bevara och underhålla de
värdefulla kulturhusen.
På landsbygden finns många värdefulla kulturbyggnader
och kulturmiljöer. Flertalet av de ur kulturell synpunkt
värdefulla byggnaderna och miljöerna som finns inom våra
jordbruksområden är dock inte skyddade enligt lag och
något krav på att de skall underhållas och bevaras finns inte.
Den beslutade skatteomläggningen har dessutom
ytterligare försämrat möjligheterna att bevara och
underhålla dessa kulturhus genom ändrade avdragsregler.
Den nya skattelagstiftningen föreskriver bl a:att
bostadshus, även värdefulla kulturhus, inom
jordbruksnäringen skall vid fastighetstaxeringen bedömas
lika med andra bostadshus inom samhälletatt avdrag för
reparationskostnader på bostadshus, även värdefulla
kulturhus, inom jordbruksnäringen inte längre får föras i
rörelsen.
Detta innebär att situationen för de delar av kulturarvet
som de värdefulla kulturhusen på landsbygden utgör, blir
alltmer allvarlig. Den kritiska situationen förstärks ju också
av de omfattande nedläggningar och sammanslagningar av
jordbruksenheter som sker. Oersättliga kulturmiljöer i form
av bostadshus, magasinsbyggnader m m riskerar att raseras
genom att byggnader blir övertaliga och ägarna inte har
resurser eller vilja att stimulera en ny verksamhet för
byggnaderna.
Det är av den anledningen mycket angeläget att dessa
kulturhus och kulturmiljöer blir föremål för en utredning
som syftar till att ge ägarna möjligheter att bevara och
underhålla sina kulturhus såsom riksdagen har avsett
genom 12 och 13
§§ i PBL. Detta kan ske exempelvis genom en begränsad
fastighetsskatt eller möjlighet att få göra avdrag i
näringsverksamheten för reparationskostnader av
kulturhus.
Det finns idag ett bra underlag för att utskilja kulturhus
från övrig bebyggelse. Hos kommuner, länsstyrelser och
länsmuseer har upprättats bebyggelseinventeringar och
kulturmiljövårdsprogram som skulle kunna ligga till grund
för att avskilja de mest värdefulla kulturhusen för en
särbeskattning enligt ovan redovisade riktlinjer.
Regeringen har tillsatt en enmansutredning för att se
över förvaltning av vissa kulturmiljöer (dir 1988:51), den s
k kulturhusutredningen. Utredningen beräknas att ha
avslutat sitt arbete den 1 juli 1991.
Enligt utredningsdirektiven skall utredningen särskilt
beakta problemen för herrgårdar och industrimiljöer. I
direktiven till utredningen understryks vidare att den
svenska kulturmiljövården utgår ifrån att det
grundläggande ansvaret för landets kulturminnen vilar på
ägare och brukare. Utredningen skall även uppmärksamma
om det finns hinder eller mindre gynnsamma effekter för
vården av värdefulla byggnader och miljöer som kan
hänföras till gällande regler för arv, fastighetstaxering och
beskattning.
Vi delar den uppfattning som regeringen ger uttryck för
i direktiven till den s k kulturhusutredningen och föreslår att
denna breddas och ges tilläggsdirektiv med uppdrag att
lägga förslag om åtgärder i syfte att skydda även värdefulla
kulturhus och kulturmiljöer inom våra jordbruksområden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om
förvaltningen av vissa kulturmiljöer (U 1988:14) får
tilläggsdirektiv om att lägga förslag om åtgärder enligt de
riktlinjer som förordas i motionen i syfte att underlätta
förvaltning av värdefulla kulturhus och kulturmiljöer inom
jordbruksbygderna.
Stockholm den 22 januari 1991
Stina Gustavsson (c)
Jan Hyttring (c)