De svenska storvarven, som alla var belägna i
hamnstäder längs västkusten -- Malmö, Landskrona,
Göteborg och Uddevalla, kommer i framtidens
historieböcker att beskrivas som landets första verkliga
storstadsindustrier. Deras historia måste beskrivas och
dokumenteras på ett kompetent och uttömmande sätt. Det
är lika viktigt och angeläget som den dokumentation som
skett av industrin i våra bruksorter.
Bruksorterna i Bergslagen präglades och formades av
det strikta, kvalitetsmedvetna -- och som det syntes --
tidlösa arbetet i hyttor och smedjor. Yrkeskunnandet var
stort och respekten för en skicklig mästersmed var lika
naturlig och självklar som för en framstående man av
tankens värld.
Bruksindustrin och hantverksindustrin var mycket
betydelsefull för landets uppbyggnad och utveckling.
Arbetet och det dagliga livet i en mellansvensk bruksort var
särpräglat och lagbundet. Det begänsades av de skrivna och
oskrivna regler som tillkom efterhand och som formades av
överheten med brukspatron i spetsen. Livet i bruksorterna
har en lång och intressant tradition som inspirerat till en
omfattande historieskrivning och som också blivit föremål
för många skönlitterära beskrivningar.
När det gäller kunskaperna om och beskrivningen av de
svenska storvarven är bilden en annan. Varvsindustrin har
ännu inte fått den historiska beskrivning som den förtjänar.
Det beror sannolikt bl.a. på att den ganska nyligen
försvunnit från scenen. Om vi inte nu tar tillfället i akt att i
ord, bild och med bevarade föremål teckna den första
svenska storstadsindustrins historia, kommer vi att sakna
ett centralt kapitel i den svenska industrins historia.
Att de svenska storvarven under flera årtionden varit en
stor tillgång för Sverige både industriellt och ekonomiskt är
vi förhoppningsvis väl medvetna om. Men vad finns mer att
säga? Vad vet vi om ''kulturmönstren'' på ett storvarv? Det
''fria'' arbetet tillät de udda att existera inom mångfaldens
ram. På vilket sätt har varvsarbetarna -- i begynnelsen ofta
människor rekryterade från landsorten -- påverkat staden
och påverkats av staden? Hur har den fackliga
verksamheten berikat individerna, kollektivet och
samhället? Under 1960- och 1970-talen blev varven en
smältdegel för olika kulturer genom invandringen av
arbetskraft från andra länder. Hur påverkade detta det
dagliga arbetet på varven? Dessa och många andra frågor
finns det skäl att ställa och söka besvara för att kasta ljus
över den svenska varvshistorien.
Naturligtvis växte de stora varvsorterna Malmö,
Landskrona, Göteborg och Uddevalla ihop med sin
varvsindustri i så motto att den ena under lång tid var
otänkbar utan den andra. Men vad har varvsepoken
egentligen betytt för Sverige -- industriellt, ekonomiskt,
politiskt, fackligt, socialt och kulturellt? Här har forskare,
redare, varvsarbetare, fackliga representanter,
sjöfartsintressenter, politiker m.fl. en viktig uppgift att
gemensamt söka åstadkomma en fullödig historisk
dokumentation av den svenska varvsindustrin.
Den enorma kvarlåtenskapen efter Kockums varv utgör
en central och viktig källa att ösa ur -- ritningar,
fartygsmodeller, fotografier, verktyg, andra hjälpmedel,
maskiner, inredningsdetaljer m.m. Vidare finns särskilda
resurser genom 13 f.d. Kockumanställda, som under 10 års
tid på heltid arbetar med att ta till vara och dokumentera allt
detta material. Med utgångspunkt från detta och ett genuint
intresse av att bidra till varvens historieskrivning är Malmö
stad mycket positiv till att etablera ett Varvs- och
Sjöfartshus i Malmö. Varvs- och Sjöfartshuset skall ta på sig
uppgiften att dokumentera de svenska storvarvens historia.
Det skall göras från industriell, facklig och social synpunkt.
Denna uppgift måste, som tidigare understrukits, betraktas
vara av riks- och kulturhistoriskt intresse.
Genom att även engagera och ge utrymme för Stiftelsen
Sjöfartens Hus skapas en samlingspunkt och mötesplats för
sjöfartsintresserade. Möjligheter ges då att förvara och visa
upp de historiska föremål och material med anknytning till
Malmös sjöfart som finns hos stiftelsens föreningar.
Stiftelsen består av 12 föreningar med cirka 5 000
medlemmar.
Varvs- och Sjöfartshuset skall också verka
framåtsyftande. I ett framtidsperspektiv skall man
fortlöpande följa och redovisa den utveckling som sker
inom den moderna undervattensteknologin. Det gäller
speciellt den nära anknytningen till produktionen inom
nuvarande Kockums AB. Vidare finns en naturlig koppling
till det Sjöfartsuniversitet (WMU) som finns i Malmö.
För att Varvs- och Sjöfartshuset skall bli en värdig
manifestation av den svenska varvsindustrins historia och
en verklig riksangelägenhet måste alla storvarven bidra med
sina olika specialiteter och särdrag. Det gäller både i
industriellt, ekonomiskt och personalpolitiskt avseende.
Det är mycket angeläget att Varvs- och Sjöfartshuset kan
börja etableras så snart som möjligt. Då kan man dra nytta
av de kunskaper som finns hos de människor som har en
direkt personlig erfarenhet av arbete inom de svenska
storvarven och som medverkat till att samla och
dokumentera historiskt material från en lång och
betydelsefull industriell epok.
Ett Varvs- och Sjöfartshus kan både exteriört -- genom
placering i nära kontakt med vattnet och interiört -- med
hjälp av modern teknik bli en spännande och
publikdragande attraktion.
Statsrådet Bengt Göransson har i ett frågesvar i
riksdagen gett uttryck för hur viktigt det är att det projekt,
som här beskrivits, kan fullföljas. Vårt gemensamma ansvar
och skyldighet att dokumentera den viktiga och glansfulla
epoken ''svensk varvsindustri'' på ett riktigt och levande sätt
i ett ''Kockums och Sjöfartens Hus'' finns således klart
uttalad. Det handlar i högsta grad om att dokumentera den
tekniska nydaningskultur som varven stod för och sätta in
den personalpolitiska kulturen och den fackliga
verksamhetens framväxt och mångfald i sitt rätta
sammanhang.
Möjligheterna för en enskild kommun att ensam klara
det intresse och de förväntningar som finns om att
dokumentera och levandegöra epoken ''svensk
varvsindustri'' är naturligtvis begränsade. Med tanke på vad
varvsindustrin som helhet betytt för utvecklingen i Sverige
är det rimligt att också staten genom t.ex. statens kulturråd
aktivt bidrar till genomförandet av ett projekt som detta.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att aktivt stödja en verksamhet
som syftar till att dokumentera svensk varvsindustri.
Stockholm den 22 januari 1991
Kurt Ove Johansson (s)
Lars-Erik Lövdén (s)
Sten Östlund (s)
Lennart Nilsson (s)
Bo Nilsson (s)