med anledning av prop. 1990/91:123 Fornminnesbrott m.m.
I propositionen föreslås ett generellt förbud mot
användning av s.k. metallsökare. Syftet är att därigenom
försvåra brott mot fornminneslagen.
Ett generellt förbud mot användning av en viss
utrustning är emellertid ett långtgående ingripande som kan
få orimliga konsekvenser om det tillämpas i lagstiftningen.
Mycket av det vi dagligen brukar kan användas på ett
felaktigt eller farligt sätt. Men detta kan knappast
rättfärdiga ett generellt förbud mot användning.
En lämpligare väg är att i stället förbjuda den felaktiga
användningen som sådan. Detta gäller även beträffande
metallsökarna.
Det är högst angeläget att åstadkomma ett verkningsfullt
förbud mot missbruk av metallsökare på fasta
fornlämningar. Det är dock inte en lämplig
lagstiftningsmetod att generellt kriminalisera brukandet av
metallsökare bara för att vissa personer använder dem på
ett felaktigt (brottsligt) sätt.
Enligt svensk lag är det förbjudet för enskilda att
utforska fasta fornlämningar. Ett förbud mot användning av
metallsökare garanterar inte skyddet av våra
fornlämningar.
Det är viktigt att lagstiftningen mot felaktig användning
av metallsökare utformas så att skyddsvärda objekt får det
skydd som lagstiftaren avser. Brott mot lagen skall således
ha ett högt straffvärde.
Mot bakgrund av ovanstående är det logiskt att
åstadkomma en straffskärpning för brottslig användning av
metallsökare. Däremot bör inget generellt förbud mot
användning av sådan utrustning införas. Någon
administration av särskilda tillstånd blir därmed inte heller
aktuell.
Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig
lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till förbud mot
användning av metallsökare,
2. att riksdagen beslutar om straffskärpning vid felaktigt
(brottslig) användning av metallsökare i enlighet med vad
som i motionen anförts.