På sin tid sades det att Vadstena slott var Sveriges bäst
underhållna slottsruin. Förre landshövdingen i
Östergötland, Per Eckerberg, har målande beskrivit sina
ansträngningar för att få till stånd en restaurering och därtill
moderna lokaler för landsarkivet i Vadstena. ''Att detta'',
säger han, ''skulle leda till att jag under mer än två
årtionden kom att vandra i beck och tjära upp till knäna vid
mina ansträngningar att under hårt motstånd skapa
förståelse för nödvändiga räddningsåtgärder, hade jag
dessbättre då ingen aning om.'' (Vadstena Slott. Från
residens till landsarkiv. Västerås 1985).
Per Eckerberg fick uppleva många motgångar i sina
strävanden. Med en viss överdrift ansåg han sig kunna säga:
''I mina dystraste stunder har jag ibland brukat säga att
Vadstena-ärendet är det samma som en studie i svensk
statsförvaltning, när den är som allra sämst.''
Tyvärr genomfördes inte återuppförandet av
slottsvallarna och därmed det nya arkivet på en gång utan
uppdelades i två etapper, av vilka den första var slutförd
1985. Eckerberg kunde i den nämnda skriften konstatera att
kampen för denna gång var över. 'Etapp I är fullbordad.
Mycket tyder dock'', förutspådde han ''att det måste till en
ny kraftsamling inför Etapp II, anläggningens fullbordan,
som rimligen snart måste komma''.
De tre försvarsvallarna revs i mitten av 1800-talet. Den
första etappen innebar att den östra vallen återuppfördes i
form av moderna arkivlokaler. Etapp II skulle innebära att
man fortsatte med den södra och delar av den västra vallen.
Den byggnationen skulle redan ha varit inledd --
Riksantikvarieämbetet betonade med skärpa att den nu
stympade slottsbilden inte fick finnas längre än tio år.
Det är på något sätt som det gått troll i hela frågan om
Vadstena slotts restaurering och uppbyggnaden av
landsarkivet. År efter år har jag sedan mitten av 1980-talet
i motioner påtalat att en fortsatt förhalning av ärendet är
oacceptabel. Från estetisk, miljömässig, turistisk, kulturell
och arkivekonomisk synpunkt är det orimligt att inte beslut
fattas om anläggningens slutliga fullbordan.
Det senaste skälet, som angavs från kulturutskottet, för
att göra ingenting, var en hänvisning till den pågående
utredningen om landsarkiven, som förväntades vara färdig
på förhösten 1990. Utredningen har ännu inte slutfört sitt
uppdrag.
Detta torde dock vara av underordnad betydelse. Under
alla omständigheter vet vi att landsarkivet i Vadstena måste
finnas kvar -- annars vore ju de många hittills investerade
miljonerna på ändamålsenliga arkivlokaler helt
bortkastade, något som skattebetalarna inte har anledning
att finna sig i. Vi vet också att helt enligt beräkningarna är
nu det nya arkivet fyllt. Man tvingas att gå ut och försöka
ordna med provisoriska förhyrningar och får i övrigt helt
enkelt vägra att ta emot nya arkivalier, då de inte kan
magasineras.
Det är möjligt att något nytt landsarkiv tillkommer som
ett resultat av den pågående utredningens arbete, men det
är dyrt att bygga nya arkiv. Om- och tillbyggnad av de redan
existerande är en betydligt billigare affär för staten, något
som det finns all anledning att beakta i kristider.
Landsarkivet i Vadstena kommer alltså att finnas kvar och
det finns ingen anledning att ytterligare fördröja beslutet
om en utbyggnad av de återstående slottsvallarna.
Därtill kommer att de estetiska, miljömässiga, kulturella
och turistiska aspekterna för varje år gör sig gällande med
allt större kraft. Det har anförts förut och förtjänar att sägas
ännu en gång att om en motsvarande stympad anläggning,
vårt främsta renässansslott, hade varit belägen i Stockholm,
så hade man knappast funnit sig i att år efter år förhala ett
oundvikligt beslut. Och ändå är Vadstena en av landets
främsta kulturella sevärdheter, som årligen besöks av flera
hundra tusen turister, påvebesöket ej att förglömma.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om slutlig projektering av
utbyggnaden av slottsvallarna i Vadstena samt att ett
fullbordande av anläggningen snarast bör komma till stånd.