Vi är i vårt land måna om att också minoritetsspråk skall
ges utrymme i våra medier. Sedan 1981 är de dövas
teckenspråk ett erkänt och accepterat språk. Varje år föds
ca 200 döva barn som aldrig kan lära sig svenska riktigt i tal
och läsning.
I vårt informationssamhälle är de döva en grupp som
inte nås av viktig information. De får inte heller möjlighet
att följa händelser i omvärlden på samma sätt som vi
hörande, därför att t.ex. TV-programmen inte är
teckenspråkstolkade och kanske inte ens textade. Man
måste kunna kräva av TV att dagligen minst ett
nyhetsprogram teckenspråkstolkas. Målsättningen skall
dock vara att denna service ges i alla program.
Också lokal- och region-TV bör täcka in de döva i sin
planering av sändningar. Det finns anledning att tänka på
hur man som döv kan uppleva exempelvis katastrofer om
ingen kan förklara på teckenspråk! I debatter och på möten
har den döve inte stor chans att följa med eller uttrycka en
åsikt därför att det aldrig är självklart att teckenspråkstolk
finns med.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de dövas rätt till information i
TV.
Stockholm den 10 januari 1991
Gunilla Andersson (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Maud Björnemalm (s)
Yngve Wernersson (s)