I regeringens budgetproposition 1990/91:100 Bilaga 10
hänvisar regeringen till rubr. proposition vad angår
Filmstödet med uppgift att anmäla resultatet av de
förhandlingar som sedan dess förts mellan staten,
filmbranschen och videobranschen om ett fortsatt
avtalsförhållande efter det att 1982 års film- och videoavtal
har upphört att gälla.
I nu föreliggande proposition 1990/91:81 redovisas också
en förlängning av 1982 års film- och videoavtal att gälla
fr.o.m. den 1 juli 1991 t.o.m den 31 december 1992. Avtalet
har ingen automatisk förlängning. Ny part i avtalet är
videobranschens detaljhandelsorganisationer.
Den viktigaste ekonomiska förändringen är att
avgifterna för videogram sänks. Detta gäller både
hyrvideogram och köpvideogram. Antalet biografbesökare
och videouthyrningen har minskat kraftigt under år 1990.
Filminstitutet kommer att få lägre intäkter framöver.
För innevarande budgetår beräknas intäkterna bli 177
milj kr; för budgetåret 1991/92 beräknas intäkterna uppgå
till ca 155 milj kr, alltså en direkt neddragning på 22 milj kr.
Av de 155 milj kr beräknas biografavgifterna ge 70 milj kr,
videogramavgifterna 40 milj kr samt intäkterna från
Sveriges Television och Filminstitutets ränteintäkter 17 milj
kr. Det av kulturministern föreslagna generella
statsbidraget som skall tillföras filmfonden beräknas för
budgetåret 1991/92 till 29 milj kr. Inflationen minskar
ytterligare utrymmet med ca 18 milj kr. Beräkningarna är
på vissa punkter osäkra, eftersom utvecklingen är svår att
förutse. Nettoeffekten kan emellertid röra sig om 35--40
milj kr.
Bland konsekvenserna härav märks: lägre anslag till
filmproduktion, mindre stöd till kortfilm, lägre anslag till
visningsnämnden, minskat biografstöd, hård bantning av
kultur och förvaltning.
Förlängningen av 1982 års film- och videoavtal är
kortsiktigt. En orsak till att det inte har varit möjligt att
sluta ett långsiktigt avtal är osäkerheten om hur televisionen
kommer att utvecklas. En huvudfråga i svensk filmpolitik är
hur de televisionsföretag som med sina sändningar vänder
sig till Sverige skall kunna bidra till nyproduktion av svensk
spelfilm. I samband med att den sittande parlamentariska
medieberedningen sannolikt kommer att föreslå inrättandet
av en ny marksänd reklam-tv-kanal bör möjligheterna av
bidrag till produktionsstöd till Filminstitutet från denna via
koncessionsvillkor undersökas. Vi föreslår att en utredare
tillsätts för att snabbt tillgodose detta önskemål.
Filmavtalet utgår från att biografavgifter och
videoavgifter skall finansiera de olika delarna av
Filminstitutets verksamhet. Avtalet innebär att en större,
men otillräcklig, andel av de totala resurserna avsätts för
produktionsstöd till svensk långfilm. Filminstitutets
resurser för gemensam förvaltning, för administrativa
basresurser för viss verksamhet samt för övriga
filmkulturella ändamål minskar.
Långfilmsproduktionen har gått dåligt. En av följderna
blir att kort- och dokumentärfilmen drabbas, innebärande
en 30-procentig sänkning. Återväxten av speciellt unga
filmare tycks hejdas. Kontinuiteten i denna bransch hotas.
Filminstitutet har flera roller att spela; bl.a. skall man
stödja import och lansering av film, vidare visning till
föreningar och organisationer med filmverksamhet. Det har
befarats att viss filmproduktion skulle komma att
konkurrera med bidragen till användarna av film.
Vi anser att staten bör ta på sig ett större ansvar för att
upprätthålla en produktion av kvalitetsfilm i den befintliga
finansiella svackan och föreslår att 10 milj kr anvisas till
anslagspost 4 avseende H 3 filmstöd, utöver vad regeringen
föreslagit.
Det nya avtalet innebär att visningsnämndens andel av
Filminstitutets totalekonomi minskas från 5% till 4%, vilket
motsvarar ca 2,3 milj kr. Detta medför en
konkurrenssituation mellan olika inom Filminstitutet
förekommande verksamheter. Visningsnämndens
oberoende ställning får vika och filmproduktionen (B-
fonden) förstärks på bekostnad av bl.a. import- och
visningsstöd. Det påpekas i propositionen att
Visningsnämnden vad gäller fördelning av stöd för att
främja visning och spridning av värdefull film skall kunna
handla opartiskt med hänsyn till andra inom Filminstitutet
konkurrerande verksamheter och att visningsnämnden
därför skall vara fristående från institutets övriga
verksamhet.
I det nya avtalet har emellertid visningsnämndens andel
av Filminstitutets totalekonomi minskats från 5 till 4
procent, vilket innebär en 20-procentig nedskärning av all
lokal filmverksamhet runt om i landet. Detta drabbar de
små orterna och den smala filmen samt barn- och
ungdomsverksamheten. Regeringen förmår inte förverkliga
viktiga moment i den statliga kulturpolitiken. Vi önskar att
denna verksamhet kan hållas intakt.
Vi föreslår att visningsnämnden med 1 milj kr utöver vad
regeringen föreslagit kompenseras för en del av bortfallet i
och med förlängningen av 1982 års avtal.
Projekt på filmområdet
Den svenska kortfilmsproduktionen har kunnat erhålla
stöd på två olika sätt. Under förevarande anslag har
produktionsgaranti kunnat utgå från anslagsposten
Produktionsgarantier till svenska kortfilmer och
produktionsstöd från anslagsposten Bidrag till projekt på
filmområdet, att fördelas av konstnärsnämnden.
Miljöpartiet de gröna har tidigare med framgång stött
projekt på filmområdet, fördelat av konstnärsnämnden.
Det gäller främst stöd till den konstnärligt syftande filmen,
som inte alltid är kommersiellt gångbar. Kulturminister
Bengt Göransson ansluter sig också till denna uppfattning:
''Den mångfald för stöd till svensk kortfilm som detta ger
bör bibehållas.'' Vi föreslår att anslagsposten 7, bidrag till
filmprojekt, inom anslaget H 3, Filmstöd, höjs med drygt
två milj kr. utöver vad regeringen föreslagit.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att anvisa till Bidrag till
filmprojekt, anslagsposten 7, inom anslaget H 3, Filmstöd,
2 milj kr utöver vad regeringen föreslagit,
2. att riksdagen beslutar att till Visningsnämnden genom
specialdestinerade medel anvisa 1
000
000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,
3. att riksdagen beslutar att under anslagsposten 4,
Filmstöd, H 3, anvisa 10
000
000 kr. utöver vad regeringen föreslagit till produktion
av kvalitetsfilm,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning om bidrag från en
eventuellt ny marksänd reklam-tv-kanal till filmproduktion
i Filminstitutets regi.
Stockholm den 12 mars 1991
Claes Roxbergh (mp)
Inger Schörling (mp)
Kaj Nilsson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Anna Horn af Rantzien (mp)