med anledning av prop. 1990/91:176 Ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
I propositionen föreslås att lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall tillämpas
under ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig utvärdering.
Vi motsätter oss inte regeringens förslag om att lagen
skall tillämpas under ytterligare tre år liksom att vissa av
lagens regler skall justeras. Vi vidhåller emellertid den
kritik som framfördes i en moderat partimotion i samband
med att lagen ursprungligen antogs (motion 1987/88:K32 av
Carl Bildt m.fl.). Denna kritik skall vi i korthet redovisa
här.
Rättsprövningslagen tillkom i avsikt att uppfylla det krav
om domstolsprövning som ställs i Europakonventionens
artikel 6. Enligt vår mening är det bästa alternativet då
svensk rätt skall anpassas till konventionens krav att ersätta
administrativ myndighet, inklusive regeringen, med
förvaltningsdomstol som besvärsinstans. En sådan
förändring skulle klart uppfylla konventionens krav. Vissa
ärendetyper skulle dock även i framtiden beslutas av
regeringen som sista eller i vissa fall enda instans,
exempelvis ärenden med inslag av utrikes- och
säkerhetspolitiska bedömningar. I avvaktan på att sådana
lagändringar genomförs kan rättsprövningslagen godtagas.
Den bör dock ändras i viktiga avseenden.
Enligt lag om rättsprövning skall lagen inte gälla beslut
av en arrendenämnd, hyresnämnd eller en
övervakningsnämnd. Då ett ärende prövas av en
hyresnämnd utesluts således talan om omprövning i
regeringsrätten enligt de nya reglerna. Ifrågavarande
nämnder är enligt regeringsformens terminologi
förvaltningsmyndigheter. Man kan hysa starka tvivel om att
den europeiska domstolen skulle betrakta de nämnda
organen som domstolar enligt konventionens krav, då de
inte är domstolar enligt svensk rätt. Mot denna bakgrund
bör det nämnda undantaget i lagen utgå.
Enligt vår mening uppfyller den slutna behandling som
ett regeringsrättsärende undergår utan praktisk möjlighet
till muntlig förhandling med all sannolikhet inte
Europakonventionens krav. Rättsprövningsinstitutet bör
mot denna bakgrund kombineras med ökade möjligheter
till muntligt förfarande i regeringsrätten. Vi vill erinra om
att lagrådet framfört motsvarande synpunkter.
Starka skäl talar för att fullföljdshänvisning skall lämnas.
Besvärsmöjligheten är tidsbegränsad till tre månader. Det
finns en klar risk att den som vill ha sitt ärende prövat i
avsaknad av information kan försitta inte bara möjligheten
till rättsprövning utan också -- till följd härav -- rätten att
klaga hos Europakommissionen. Vi anser mot denna
bakgrund att beslut som kan bli föremål för rättsprövning
bör vara försedda med fullföljdshänvisning.
Det är angeläget med en genomgång av svensk
lagstiftning i syfte att bringa den i överensstämmelse med
Europakonventionen och Europadomstolens avgöranden.
Europakonventionen har inte gjorts direkt tillämplig för
svenska domstolar och förvaltningsmyndigheter. Sverige
har under senare tid vid flera tillfällen fällts av
Europadomstolen. Mot den bakgrunden är det tydligt att
den svenska rättsordningen inte uppfyller de krav
Europakonventionen ställer.
En allmän genomgång av svensk lagstiftning bör komma
till stånd i syfte att undanröja eventuella motsättningar
mellan svensk lag och konventionen. En sådan genomgång
bör kompletteras med en utredning om möjligheterna att
införliva Europakonventionen i svensk rätt genom
inkorporering. Därmed skulle domstolar och myndigheter
vara ålagda att uppfylla konventionens krav.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam
utredning om hur ärenden kan flyttas från regeringen till
förvaltningsdomstolarna,
2. att riksdagen beslutar att lagen om rättsprövning skall
gälla även beslut av arrendenämnd, hyresnämnd och
övervakningsnämnd,
3. att riksdagen beslutar att avgöranden som kan bli
föremål för rättsprövning skall vara försedda med
besvärshänvisning på sätt som anges i motionen,
4. att riksdagen beslutar att utrymmet för muntlig
förhandling vid rättsprövning skall ökas på sätt som anges i
motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en genomgång av svensk
lagstiftning i avsikt att bringa den i överensstämmelse med
de krav som Sveriges anslutning till Europarådets
konvention om de mänskliga rättigheterna medför.
Stockholm den 7 maj 1991
Anders Björck (m)
Hans Nyhage (m)
Elisabeth Fleetwood (m)
Stig Bertilsson (m)
Birger Hagård (m)
Göran Ericsson (m)
Göran Åstrand (m)