Utbyggnaden av utgivningen av radio- och kassettidningar har under senare år varit snabb. När riksdagen 1988 i enlighet med regeringens förslag beslutade att stödet till dessa tidningar skulle permanentas, uttalades samtidigt att det tidigare målet om en utgivning av ett 50- tal tidningar inom en femårsperiod endast skulle ses som ett delmål som borde uppnås så snart som möjligt. Dessutom uttalades att riksdagen borde vara beredd att ompröva anslagets storlek, så att inte medelsbrist hindrar att de tidningar som så önskade kunde få anslag för utgivande av radio- och kassettidningar.
1989 års riksdag noterade med tillfredsställelse att intresset för utgivande var så stort att delmålet 50 tidningar snart kunde förväntas vara uppfyllt. Det förutsågs att regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag till fortsatt utbyggnad av stödet.
Enligt taltidningsnämndens beräkningar förväntas intresset från dagspressen vara så stort att ett 60-tal dagstidningar skulle kunna komma ut 1991/92 om bara ekonomiska medel ställs till förfogande. En sådan utbyggnadstakt blir inte möjlig enligt budgetpropositionen. En genomsnittlig sexdagars landsortstidning kostar drygt 1 milj. som radiotidning. I så fall räcker anslagsökningen till en eller högst ett par tidningar. Att i stället satsa på lågfrekventa tidningar enbart för antalets skull är inte att se till behovet i första hand. Bland de tidningar som anmält intresse för att starta radio- och kassettidning finns i flera fall tidningar som kommer ut varje dag och som utkommer i områden där det tidigare inte finns alternativ för de synskadade.
I propositionen föreslås ett högsta belopp per abonnemang. Detta får inte innebära att tidningar i glesbygd och den politiska mångfalden drabbas. Uttalandet att målet bör vara att antalet taltidningar i och med utgången av budgetåret 1992/93 bör uppgå till 50 ligger fast. Därför finns det ingen anledning att göra om anslaget från förslagsanslag till reservationsanslag.
Utbyggnaden av RATS-systemet bör inte göras avhängig nedläggning av någon tidningsutgivning. Den är så pass intressant att den måste bedömas sjävständigt.
Vårt samhälle skall göras tillgängligt för så många som möjligt i så många avseenden som möjligt. Tillgången till information blir allt viktigare och i detta sammanhang är dagspressen viktig. Den utveckling som skett under senare år med en snabb utbyggnad av radio- och kassettidningar, vilken riksdagen ställt sig bakom, är angelägen och behöver fortsätta.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till radio- och kassettidningar.
Stockholm den 25 januari 1991 Jan Andersson (s) Bengt Silfverstrand (s)