Riksdagen uttalade 1988 att ''utbyggnaden av
utgivningen av radio- och kassettidningar till att omfatta 50
dagstidningar endast skall ses som ett delmål. Det är
angeläget att detta delmål uppnås så snabbt som möjligt.
Skulle det ske inom kortare tid än fem år vore det som
framhålls i propositionen en stor framgång. Riksdagen bör
vara beredd att ompröva anslagets storlek, så att inte
medelsbrist hindrar att de tidningar som så önskar kan få
anslag för utgivande av radiooch kassettidningar'' (KU
1987/88:39, rskr.291).
1989 års riksdag noterar med tillfredsställelse att
''intresset för utgivande av radio- och kassettidningar är så
stort att delmålet 50 tidningar kan väntas vara uppfyllt inom
en snar framtid. För närvarande är cirka 20 tidningar i drift.
Enligt utskottets mening bör verksamheten under det
kommande budgetåret i första hand inriktas mot att även få
i drift de övriga cirka 30 tidningar med vilka
taltidningsnämnden tecknat preliminära avtal om stöd. --
--
-- Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till fortsatt utbyggnad av stödet.''
(KU 1988/89:23, rskr 105).
Dagstidningar spelar en mycket viktig roll för de
synskadade. Ca 80 % av det material som fås genom
dagstidningarna är unikt material och kan inte fås på andra
vägar. Tidningarna har också en stor social betydelse för de
synskadade.
Enligt taltidningsnämndens beräkningar förväntas
intresset från dagspressen vara så stort att ett 60-tal
dagstidningar skulle komma ut som radio- eller
kassettidning redan 1991/92 om medel ställs till förfogande.
I detta läge är det olyckligt att begränsa utbyggnadstakten.
Om antalet dagstidningar tillgängliga för synskadade kan nå
upp till 60 redan budgetåret 1991/92 är det mycket positivt.
En genomsnittlig 6-dagars landsortstidning kostar i
runda tal drygt en miljon kronor som radiotidning. Den
förstärkning som föreslås i årets budgetproposition täcker
inte dagens behov. Att enbart satsa på lågfrekventa
tidningar med en- eller tvådagarsutgivning tillgodoser i
mycket ringa grad synskadades behov. Det är inte de små
komplementtidningarna som i första hand är angelägna att
göra tillgängliga.
I Blekinge har en tidning, Sydöstran, en ansökan inne
hos taltidningsnämnden. Konsekvensen av budgetförslaget
kan bli att istället för att bevilja stöd till Sydöstran (upplaga
23 300)
måste denna 6-dagarstidning stå tillbaka till förmån
för någon lågfrekvent tidning. Denna situation kan inte
sägas tillgodose synskadades behov av
dagspressinformation i Blekinge. Därmed försvåras också
målsättningen om god geografisk spridning av denna
service.
Det är enligt vår mening angeläget att riksdagen står fast
vid sina tidigare uttalanden om att de tidningar som så
önskar också skall få möjlighet att ge ut taltidningar för
synskadade. Självfallet måste igångsättningen av
taltidningar spridas ut över flera budgetår, inte bara av
statsfinansiella skäl utan också därför att televerket behöver
tid för att installera erforderlig sändarutrustning och
programförbindelser för radiosända dagstidningar.
Förslaget i propositionen innebär att endast tidningar som
redan fått klara utfästelser från taltidningsnämnden om stöd
för utgivning av taltidningar kan komma igång. Eftersom
också inträffade kostnadsfördyringar skall täckas av de
föreslagna medlen ges inget utrymme för ytterligare
tidningar under nästa budgetår, i varje fall inte någon
högfrekvent tidning.
I propositionen föreslås några restriktioner för att hålla
bidragsutvecklingen på rimlig nivå. Sålunda föreslås att
subventionen per abonnemang skall maximeras till 25 000
kr för högfrekventa tidningar och till 100 kr per
exemplar och abonnemang för lågfrekventa tidningar. Vi
finner en sådan restriktion högst rimlig. Denna restriktion
torde i sig vara tillräcklig i nuvarande läge för att hålla
kostnadsutvecklingen på en rimlig nivå.
Vi finner det vidare angeläget att stöd till utgivning av
taltidningar i första hand kan ges till högfrekventa tidningar
med ett förväntat stort antal abonnenter och anser därför
inte att det är rimligt att prioritera fådagarstidningar, dvs. i
praktiken sådana tidningar som kommer ut en gång per
vecka.
Med de i propositionen föreslagna restriktionerna samt
uttalandet att målet bör vara att antalet taltidningar i och
med utgången av budgetåret 1992/93 bör uppgå till 50 finns
det ingen anledning att göra om anslaget från förslagsanslag
till reservationsanslag. Om ingen sådan ändring av
anslagsbeteckningen görs blir det också meningsfullt för
taltidningsnämnden att föra resonemang med
tidningsföretag om kommande taltidningsutgivning. Vi vill
erinra om att det ofta förflyter mycket lång tid från det att
taltidningsutgivning aktualiseras till det att utgivningen
faktiskt kan komma igång.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödet till radio- och
kassettidningar.
Stockholm den 25 januari 1991
Jan Björkman (s)
Hans Gustafsson (s)
Christer Skoog (s)
Yvonne Sandberg-Fries (s)