Sverige har allmän värnplikt för alla manliga medborgare. Under senare år har möjligheter även givits för kvinnor att på frivillig grund genomgå viss militär utbildning.
Den alltmer utvecklade tekniska nivån har gjort att det militära försvaret kan skötas av allt färre människor utan att slagkraften minskar. Allt fler värnpliktiga har sökt och får vapenfri utbildning inom andra delar av totalförsvaret.
Vi brukar dock framhålla att det folkliga engagemanget behövs för att upprätthålla den allmänna värnplikten. Utvecklingen mot allt större krav på professionalism och självständighet i samhällslivet riskerar dock att leda till negativa effekter för de gemensamma, folkligt förankrade, målen. Det folkliga inslaget i polis--rättsvård, kriminalpolitik, sjukvård, utbildning etc. skulle behöva den allmänna folkliga kontakt som förekommer i försvaret.
Behovet av och formerna för en allmän medborgarutbildning bör därför bli föremål för en grundlig utredning. En sådan utbildning behövs för det gemensammas bästa, där verksamheterna får influenser från många håll och inte minst ungdomarna själva skulle bli mera erfarna. Därigenom skulle vi uppnå en större uppslutning och förståelse för de totala gemensamma samhällsuppgifterna.
Ett framtida minskat behov av värnpliktiga inom det militära försvaret bör tillsammans med en utvidgad medborgarplikt för såväl kvinnor som män kunna leda till en förstärkning av det folkliga engagemanget för det demokratiska samhällets utveckling.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en allmän medborgarutbildning inom alla samhällsverksamheter för såväl kvinnor som män.
Stockholm den 24 januari 1991 Helge Hagberg (s) Rosa-Lill Wåhlstedt (s)