med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV- frågor
Frågan om reklam i Sveriges television har diskuterats
under en följd av år. Bakgrunden till diskussionerna är
insikten om mediautvecklingens påverkan också på
Sveriges Radiokoncernen och den ökande konkurrens som
denna utveckling ställer allmän-TV och radio inför. Det har
också stått klart att kraven på ökad kvalitet och bredd i
programverksamhet inte kan garanteras om enbart
mottagaravgifter ska finansiera verksamheten.
Samtidigt medför utbyggnaden av kabel-TV-nätet en
ojämn fördelning av TV-utbudet i landet. Programutbudet
i städer och större tätorter kommer i framtiden att vara
synnerligen omfattande med ett stort antal tillgängliga TV-
kanaler. Inte ens i ett längre perspektiv finns det dock
anledning anta att kabel-TV-näten kommer att kunna nå de
flesta hushållen i landet. Det är därför angeläget att bredda
TV-utbudet också för dem som bor i områden som inte
kommer att nås av kabel-TV.
Under de senaste åren har ett antal förslag som rör
Sveriges Radio/TV utretts och presenterats. I TV-
utredningens betänkande TV-politiken (SOU 1989:73)
lämnades tre alternativa förslag om reklam i TV där
reklamintäkterna direkt eller indirekt föreslogs
delfinansiera Sveriges Radios verksamhet.
Det första alternativet innebar att reklamsändningar
skulle införas i Sveriges Television. Enligt det andra
förslaget skulle Sveriges Television delas upp i två företag,
varav ett skulle lämna Sveriges Radio-koncernen och sända
reklam. Det tredje alternativet slutligen innebar att en
tredje programkanal medges sändningstillstånd och rätt att
sända reklam medan Sveriges Televisions båda kanaler
fortsätter sin verksamhet som tidigare. Inget av dessa tre
alternativ ger allmän-TV det önskvärda utvecklingsklimatet
och samtidigt ett ökat TV-utbud till de flesta människorna i
landet.
TV-utredningens betänkande har remissbehandlats.
Remissinstansernas inställning till förslagen var blandad,
och betänkandet utsattes för omfattande kritik på flera
punkter. Regeringen inbjöd under hösten 1990
representanter för riksdagspartierna i syfte att utarbeta ett
förslag rörande reklamsändningar i TV att presenteras för
riksdagen. Förslagen i proposition 1990/91:149 har
utarbetats i samverkan med denna s k TV-beredning.
I propositionen föreslås att en ny marksänd och
reklamfinansierad tredje TV-kanal etableras. Kanalen skall
drivas av ett företag utanför Sveriges Radio-koncernen. Det
nya företaget skall genom koncessionsavgifter, som
beräknas uppgå till 300 miljoner kronor per år, bidra till
finansiering av Sveriges Radios verksamhet. Dessutom
aviseras höjningar av mottagaravgiften till Sveriges Radio
såväl år 1991 som år 1992. Företagsstrukturen i Sveriges
Radio-koncernen föreslås centraliseras och lokalradions
nuvarande självständiga ställning skall upphöra.
Med propositionens förslag kommer Sveriges
Televisions ekonomi att vara beroende av den framgång på
reklamområdet som ett fristående -- och med Sveriges
Television konkurrerande -- programföretag kan nå. Så blir
det när man i propositionen föreslår en koncessionsavgift
med såväl fast som rörlig del. Sveriges Television kommer
därmed i ett ytterst märkligt beroendeförhållande till en
konkurrent. Företaget kan inte heller genom att utveckla
programproduktionen av egen kraft öka sina intäkter i
någon större omfattning.
Propositionens förslag medföratt Sveriges Televisions
framtida ställning som public-serviceföretag sätts i fara,
att mottagaravgifterna med nödvändighet kommer att öka
kraftigt,att allmän-TV och radio trots ökade avgifter inte
garanteras en rimlig och säker finansiering,att
lokalradions utvecklingsmöjligheter spolieras.
Centerns förslag
Centern föreslår istället att en av Sveriges Televisions
två kanaler öppnas för reklam,att den andra av kanalerna
skall vara fri från reklam vilket medför att allmän-TV också
i fortsättningen kan erbjuda ett reklamfritt alternativ,att
rundradiofonden, i avvaktan på att reklam kan införas, får
ett ökat lånebemyndigande, vilket medför att
mottagaravgifterna inte behöver höjas,att lokalradions
självständiga ställning bevaras,att lokalradion förstärks
som lokalt medium genom en ökad samverkan mellan
Riksradions regionala enheter och lokalradion.
Centerns förslag innebär således att en av Sveriges
Televisions kanaler öppnas för reklam. En kanal bör dock
också i fortsättningen vara fri från reklam, vilket innebär att
allmän-TV kan erbjuda ett reklamfritt alternativ. Motivet
till att föreslå reklamfinansiering av allmän-TV:s
verksamhet är att garantera tillräckliga resurser för public-
serviceföretagen och därigenom ge möjlighet att bibehålla
och förstärka kvalitet och mångfald i programutbudet utan
stora höjningar av licensavgifterna.
Centerns linje är därmed -- till skillnad från majoritetens
i TV-beredningen och regeringens -- att tillförsäkra främst
allmän--TV sådana resurser att man på ett tillfredsställande
sätt skall kunna tillgodose kravet på bredd, information och
opartiskhet. Enligt vår uppfattning blir detta allt viktigare
när utbudet av olika drivna TV-kanaler ökat kraftigt.
SR-koncernen har i studien ''SR inför 90-talet''
presenterat förslag till åtgärder för att förbättra svensk
allmänradio och TV. Däri föreslås ekonomiska
förstärkningar till såväl riksradion, lokalradion som
utbildningsradion. Insatser för att öka andelen
svenskproducerade TV-program ingår som en del i
förslagen. Det medelstillskott som reklamverksamheten ger
till Sveriges Radio bör enligt vår mening användas för att
förverkliga förslag i huvudsak enligt nämnda dokument.
Det förhållandet att SR-koncernens nuvarande
verksamhet tillförs nya medel genom koncessionsavgifter
för reklamintäkter innebär inte, att verksamheten
garanteras en godtagbar ekonomisk säkerhet. Förslaget är
otillräckligt för att tillgodose Sveriges Radio-koncernens
behov och medför därför att public-servicekraven inte kan
uppfyllas.
Centerns förslag medför istället att kraven inte enbart
kan upprätthållas utan i vissa fall även skärpas. Det
speciella ansvar för att främja gestaltande produktion på
svenska språket som åligger allmän-TV och radio kan
fullgöras på ett bättre sätt och Sveriges Radios roll som en
ledande svensk kulturinstitution kan därmed bevaras och
utvecklas.
Redan nu har Sveriges Television tvingats avisera
nedläggningar av attraktiva program som riktar sig till vissa
tittargrupper. Ambitionerna för exempelvis barn-TV och
för TV-program som riktas till de yngre tonårsgrupperna
har uppenbarligen förändrats och sänkts på senare tid. Det
finns därför anledning befara att Sveriges Television
kommer att tvingas till ytterligare neddragningar av
programutbudet till dessa och andra grupper om riksdagen
nu accepterar den finansieringsmodell som propositionen
föreslår.
I public-service-uppdraget ingår att erbjuda även små
publikgrupper ett utbud som kan tillgodose deras särskilda
intressen. Det gäller exempelvis sändningar på invandrar-
och minoritetsspråk. På det kulturella området finns också
sär- och minoritetsintressen som det är naturligt att ett
public-serviceföretag beaktar. Även dessa uppdrag måste
kunna fullgöras i ökad utsträckning i framtiden, vilket
förutsätter långsiktigt trygga finansieringsmöjligheter för
allmän-TV.
De intäktsförstärkningar som reklamen enligt centerns
förslag ger SR-koncernen är nödvändiga för att möjliggöra
för allmän-TV och radio att möta den kostnadshöjande
konkurrens som uppstår i ett nytt läge med flera TV-
företag. Sveriges Television måste ha realistiska möjligheter
att knyta till sig de bästa krafterna inom TV-branschen
liksom att konkurrera om de intressantaste programmen.
Ett tillskott av resurser innebär därför att allmän-TV kan
säkra mer av internationellt attraktiva program -- inte minst
på underhållnings- och sportområdet.
Riksdagen bör därför nu begära att regeringen sluter ett
avtal med Sveriges Radio AB med den innebörden att en av
de två TV-kanalerna (TV 2)
öppnas för reklamfinansiering med början från den 1
januari 1993.
Med hänsyn till att reklamintäkterna kommer Sveriges
Radio-koncernen till del först under år 1993 bör riksdagen
därutöver uttala att regeringen bör medge rundradiofonden
ett ökat lånebemyndigande för åren 1991 och 1992. Den
tillfälligt ökande lånebelastningen kommer dock långsiktigt
att kunna elimineras genom de förväntade inkomsterna från
reklamen från år 1993 och framåt.
En tredje marksänd TV-kanal
Centern har tidigare föreslagit att ett tredje rikstäckande
TV-nät finansierat med reklam bör upplåtas för ett från SR-
koncernen fristående företag. Propositionen tillgodoser i
denna del vårt förslag.
Genom att upplåta en tredje marksänd kanal får hela
folket efter hand ett större utbud. Vi är också övertygade
om att en sådan åtgärd leder till att en större andel av
produktionen av TV-program sker i Sverige än om vi skulle
behålla nuvarande ordning med Sveriges Television utan
svensk marksänd konkurrens.
Den ökade valfriheten kommer främst glesbygdens och
småorternas folk till del. Kabel-TV-utbyggnaden kan under
överblickbar framtid inte nå mer än 70 %
av hushållen. En marksänd tredje kanal kan däremot
efter endast ett fåtal år beräknas nå nästan alla svenska
hushåll.
En i förhållande till Sveriges Television fristående TV-
kanal erbjuder producenter av TV en större inhemsk
marknad. Det ger flera arbetstillfällen i Sverige på en
internationellt sett växande marknad och en större valfrihet
för alla som arbetar med television.
Enligt centerns uppfattning är det således angeläget att
det ytterligare eterutrymme, som tilldelats Sverige för TV-
verksamhet, nu tas i anspråk för att öka konkurrens och
mångfald i det inhemska TV-utbudet.
Det är emellertid mycket otillfredsställande att endast
en av de markbundna kanalerna får monopol på reklamen
som finansieringskälla. Reklamintäkterna beräknas ge
avsevärda tillskott av medel och kan därmed täcka
kostnaderna för en fristående TV-kanal samt dessutom
bidra med ett avsevärt resurstillskott till SR-koncernen.
Ett fristående företag har beräknats komma att uppnå
reklamintäkter på över en miljard kronor per år. Det bör
vara fullt möjligt att driva en kvalitetskanal med resurser i
denna storleksordning. Som jämförelse kan nämnas att
Sveriges Television idag driver båda kanalerna till en
sammanlagd kostnad av 1 900 miljoner kronor.
Samråd före beslut om sändningstillstånd
Av radiolagen 5 § framgår att tillstånd för
rundradiosändning meddelas av regeringen. Regeringen
har förklarat att ett beslut i koncessionsfrågan kan komma
att meddelas redan i augusti månad. Prövningen av de
sökande företagens beredskap och möjligheter att uppfylla
koncessionsavtalets villkor är en omfattande och grannlaga
uppgift.
I propositionen anmäls att regeringen har för avsikt att
''bereda de i riksdagen representerade partierna att i
lämplig form avge synpunkter''. Mot bakgrund av den
principiella betydelse som valet av programföretag kommer
att få för det svenska massmedieutbudet i framtiden är det
rimligt att frågan om sändningstillstånd, och vilka villkor
detta skall förenas med, får en bred politisk förankring.
Detta understryks av det faktum att föredragande statsråd i
propositionen anger att ett antal väsentliga
koncessionsvillkor kan uppfyllas -- och därmed
tillgodoses -- på olika sätt. Som exempel på sådana
förhandlingsbara villkor anges framtida
befolkningstäckning, programsammansättning och regional
förankring.
Regeringen bör således inte enbart bereda de politiska
partierna möjligheter att avge synpunkter. Ett samråd
mellan regeringen och riksdagspartierna skall föregå
beslutet. I detta samråd skall de deltagande
partirepresentanterna ha tillgång till det underlag, som
kommer att ligga till grund för ett beslut om
sändningstillstånd. Detta bör ges regeringen till känna.
Koncessionsvillkor för den tredje kanalen 1.
Programföretagets finansiärer
Det är en stor fördel för det programföretag som får
använda ett rikstäckande markbundet TV-nät, att inte bli
hänvisat till sändning via kabel eller satellit. Därför bör
också uppdraget villkoras och ha formen av en
tidsbegränsad koncession som ger statsmakterna
möjligheter att pröva om koncessionären förmår leva upp
till sina åtaganden. Vid prövning av ansökan om koncession
bör statsmakterna bedöma sökandens ekonomiska styrka,
som bör vara sådan att han kan bära projektet för den tid
koncessionen ges.
Utvecklingen inom mediaområdet är oroväckande.
Även denna bransch tenderar att i ökad omfattning
domineras av ett begränsat antal stora ägare eller
ägargrupper. Det är därför viktigt att en ny ägargrupp blir
ett komplement till nuvarande ägarstruktur inom
mediaområdet.
En förutsättning för att den tredje allmänna TV-kanalen
skall bidra till en förstärkt konkurrens på mediaområdet är
att nu verksamma företag inom massmediaområdet inte får
koncessionen.
Riksdagen bör därför uttala att koncession för den tredje
marksända TV-kanalen inte får ges till en dominerande
ägargrupp inom mediavärlden. Koncessionen ska dessutom
öka mångfalden på mediaområdet.
2. Programutbud
I propositionen förutsätts att det nya programföretaget
skall åläggas att arbeta efter i princip samma regler som
Sveriges Radio. Under den nödvändiga
uppbyggnadsperioden kan dock kraven på bl a
programutbud sättas lägre. Även långsiktigt kommer dock
koncessionsvillkoren att utformas så att det nya
programföretaget inte behöver uppfylla lika höga krav på
programutbudet som Sveriges Radio.
Syftet med den nya kanalen är att bygga upp en tredje
allmän TV-kanal med starka drag av public-servicekaraktär
och därmed öka utbudet av svensk TV för tittarna. TV-
kanalens programutbud måste då motsvara de krav som
TV-tittarna har rätt att ställa. Det är av stor betydelse att
programutbudet redan från början blir så fullständigt och
kvalitativt högtstående som möjligt.
I anslutning till koncessionsgivningen är det också
angeläget att utforma villkoren så att utvecklingen av
regional produktion och distribution av TV befrämjas. Den
sökande som är villig att ge särskilda utfästelser i detta
hänseende bör ha företräde vid prövningen.
3. Tillgänglighet
Programföretaget skall självt svara för de kostnader som
en utbyggnad av marksändarsystemet kräver. Utbyggnaden
av marksändarsystemet kommer därmed att vara beroende
av den finansiella styrka som ägaren förfogar över samt av
företagets resultat. Eftersom kanalen skall
reklamfinansieras är det rimligt förmoda att företagets
benägenhet att finansiera en utbyggnad av sändningsnätet
kommer att relateras till den intäktsökning som en sådan
utbyggnad kan leda till.
Det torde finnas en kommersiell gräns utöver vilken
kostnaderna för en utbyggd marksändning inte kan
finansieras av intäkter. Även föredragande statsråd medger
att detta förhållande kan leda till att programföretaget inte
finner det företagsekonomiskt möjligt att bygga ut
marksändning i den omfattning som nuvarande TV-kanaler
har. I propositionen förs också en diskussion om
programföretagets möjligheter att svara upp mot
tillgänglighetskravet genom att utnyttja satellit istället för
marksändning.
För att kunna svara upp mot kravet på en allmän TV-
kanal skall, enligt centerns mening, ett av
koncessionsvillkoren vara att den tredje kanalen senast vid
avtalsperiodens utgång skall ha marksändning i samma
omfattning som Sveriges Radio. Om marksändning, av
ekonomiska eller andra skäl, måste kompletteras med
sändning via satellit ska även Sveriges Televisions två
kanaler beredas dessa sändningsmöjligheter utan
merkostnader för TV-tittarna.
Vad ovan anförts om särskilda villkor för sändning och
tillgänglighet i koncessionsavtalet samt Sveriges Radios
möjligheter att sända med satellit bör ges regeringen till
känna.
4. Programföretagets centrala funktioner skall förläggas
utanför Stockholmsområdet
Trots den medvetna strävan som Sveriges Radio har att
utveckla programproduktion i landet är det fortfarande så
att Stockholmsområdet dominerar såväl den aktuella
debatten som det totala nyhetsutbudet. Det är ostridigt så
att händelser i Stockholm med omnejd får en proportionellt
sett stor andel av det tillgängliga mediautrymmet. En aktiv
mediapolitik måste syfta till att stimulera ett mer fullödigt
nyhetsutbud som omfattar hela landet.
Uppbyggnaden av den tredje marksända TV-kanalen
ger en unik möjlighet att utan särskilda merkostnader eller
andra olägenheter etablera ett rikstäckande medium i allt
väsentligt lokaliserat utanför Stockholmsområdet. Enligt
centerns uppfattning bör sändningstillståndet förenas med
villkor av den innebörden att programföretaget förbinder
sig att etablera företagets centrala administration och
huvudredaktion till en ort utanför Stockholmsregionen.
Vad ovan anförts om villkor i sändningstillståndet
rörande lokaliseringen av den tredje markbaserade TV-
kanalen bör ges regeringen till känna.
Sveriges Radio-koncernens framtida organisation 1.
Sveriges Radio AB:s framtida uppgifter
I propositionen föreslås att koncernledningen för de
framtida public-serviceföretagen skall utövas av ett
moderbolag, Sveriges Radio AB. Under detta moderbolag
föreslås radio- och TV-verksamheten koncentreras till tre
företag, Utbildningsradion, ett ljudradioföretag samt ett
TV-företag. De tre programföretagen skall vara
dotterföretag till moderbolaget. Moderbolagets uppgifter i
framtiden är inte klarlagda. I propositionen anges också att
ansvarsfördelningen mellan dotterföretagen och
moderbolaget är oklar och därför bör ses över.
Vid en sådan översyn är det angeläget pröva behovet av
en sammanhållen koncern för den verksamhet som skall
bedrivas. Moderbolagets huvuduppgift framstår idag som
begränsad till att omfatta en administrativ överbyggnad för
verksamheten utan avgörande betydelse för programutbud
m.m. Bolagets viktigaste funktion idag, ur döttrarnas
synvinkel, är beslut rörande fördelning av licensmedel.
Översynen bör därför omfatta även överväganden att
uppdra åt rundradiofonden att fördela tillgängliga medel till
programföretagen. Syftet med översynen skall vara att
minimera behoven av ledningsöverbyggnad för allmän-TV
och radio och således stärka programföretagens
självständighet.
2. Ett självständigt företag för lokalradion
Centern avvisar bestämt förslaget att sammanföra
nuvarande Riksradion med Lokalradion till ett
programföretag. Skälen för detta ställningstagande är i
huvudsak följande:
Det är nödvändigt att motverka lokala monopol på
mediaområdet. Utvecklingen inom dagspressen tyder på att
branschen står inför stora omställningar på 1990-talet. I allt
fler och större områden i landet domineras det lokala
nyhetsutbudet redan idag av två aktörer -- en regional
dagstidning och lokalradion. Det finns starka skäl att anta
att en sådan mediasituation kommer att bli än vanligare i
framtiden.
Inom de stora regionala dagstidningsföretagen finns ofta
en ambition att, bland annat av företagsekonomiska skäl,
arbeta för en dominerande mediaställning inom sitt
spridningsområde. Företagen arbetar därför inte sällan
inom ett vidare område än det traditionella
dagstidningsområdet. Ett antal stora regionala
tidningsföretag har uttryckt intresse för att arbeta med lokal
kabel-TV. Tidningarna är också inblandade i
närradioverksamheten i vissa fall. Det är inte ovanligt att
tidningsföretag även producerar och distribuerar olika
former av helt annonsfinansierade publikationer till
allmänheten. Särskilt vanligt är detta i mindre eller
medelstora tätorter utan egen daglig tidning.
Om de regionalt dominerande, och finansiellt starka,
dagstidningarna expanderar sin verksamhet också till radio
och TV-mediet kommer dessa företag att kunna dominera
såväl nyhetsutbud som debatt kring lokala frågor i än större
omfattning än idag.
Möjligheterna att via dagstidningsföretagen garantera
mångfald i nyhetsutbudet i framtiden är således
begränsade. Lokalradion är därför ett mycket viktigt
kompletterande medium till de dagliga lokaltidningarna.
Mot denna bakgrund är det absolut nödvändigt att slå vakt
om lokalradions fortsatta verksamhet.
Lokalradion är också ett public-serviceföretag med ett
sådant företags uppgifter. En av lokalradions viktiga
uppgifter är därför att främja den lokala debatten och
informationen inom olika områden som exempelvis kultur
och näringsliv.
Den lösning som regeringen nu presenterar, där
riksradion i realiteten föreslås ta över ansvaret för
utveckling och drift av lokalradion, är utomordentligt
vansklig för lokalradions framtida existens. Det finns
anledning förmoda att lokalradions sändningsmöjligheter
kommer att begränsas om den föreslagna organisationen
accepteras av riksdagen. Bland annat leder detta till att
lokalradions betydelse som nyhetsmedium försvagas till
men för den lokala mångfalden. Det kan centern inte
acceptera.
I propositionen saknas en redovisning av de skäl som
ligger bakom regeringens förslag till koncentration av
radioverksamheten. Mot bakgrund av den positiva
grundsyn till lokalradion som socialdemokraterna tidigare
givit uttryck för, är det förvånande att regeringen utan
vidare diskussion föreslår förändringar som hotar mediets
självständighet och därmed dess fortlevnad.
Enligt centerns uppfattning skall ansvaret för
lokalradions programverksamhet även i framtiden åvila ett
självständigt och från den övriga radioverksamheten
fristående bolag. Lokalradion skall dessutom garanteras
sändningsrätt i det sk P 4-nätet,
d v s
i de 25 lokala sändningsnäten som idag.
Många inslag som produceras av lokalradion är av
riksintresse medan riksradions regionala produktioner inte
sällan särskilt engagerar lyssnarna inom en region. Det finns
därför förutsättningar för en ökad samordning mellan dessa
enheter.
Riksradions behov av lokalt producerade program kan
därmed i ökad utsträckning tillgodoses genom att företaget
köper produktioner från lokalradion. En sådant
intensifierat samarbete på det regionala och lokala planet
ger dessutom rationaliseringseffekter och därmed en mer
kostnadseffektiv verksamhet.
Riksdagen bör således besluta att programverksamheten
skall bedrivas i fyra självständiga företag;
Utbildningsradion, Lokalradion, Riksradion och ett
programföretag för TV.
Sveriges Radio-koncernens framtida finansiering
I det fall riksdagen avslår vårt förslag rörande
reklamfinansiering av en av Sveriges Televisions två
kanaler, vilket medför att Sveriges Radio-koncernen inte
kan tillgodoräkna sig reklamintäkter i erforderlig
omfattning, är det nödvändigt att koncernens ekonomi
förstärks på annat sätt. Vi är då beredda att acceptera en
överföring av en del av de tillkommande reklamintäkterna
till allmän-TV i form av koncessionsavgift.
1. Koncessionsavgiften
Koncessionsavgiftens storlek och beräkningsgrunderna
för denna måste utformas så att den tredje TV-kanalen har
möjligheter att erbjuda ett komplett och fullödigt
programutbud.
Avgiften skall utgå med en fast och en rörlig del. Den
rörliga delen av avgiften skall, enligt förslaget, beräknas på
det reklamsändande programföretagets bruttointäkt från
reklam. Företaget kommer därför att tvingas arbeta med en
mycket hög bruttovinstmarginal. Enbart utgiften för
koncessionsavgiften kommer att uppgå till minst 20 %
av intäkterna. Under företagets uppbyggnadsperiod
kan detta komma att vara en avsevärd belastning. Därför
måste detta krav noga prövas i samband med
koncessionsfrågan och vid eventuella kontrollstationer. Det
är särskilt viktigt, enligt centerns uppfattning, eftersom vi
motsätter oss orimliga licensavgiftshöjningar.
2. Mottagaravgifterna
Enligt centerns uppfattning har mottagaravgifterna
utvecklats från att utgöra ersättning för en tjänst
(tillhandahållet programutbud) till att vara en avgift för
innehav av viss teknisk utrustning (TV-mottagare).
Avgiften har därmed mer fått karaktären av en skatt. En
jämförelse med den avgift som samhället påför bilägare i
form av bilskatt är inte orimlig.
I framtiden kommer allt fler av TV-tittarna att få tillgång
till ett stort antal TV-kanaler mot särskild ersättning. Det
kan dels ske i form av särskilda abonnemang på vissa
kanalkombinationer, dels också som betal-TV, där
ersättningen erläggs efter utnyttjandet. I ett sådant
perspektiv kommer förmodligen en större andel av TV-
tittarna att -- med viss rätt -- ifrågasätta den generella
avgiften för TV-mottagare.
Sammantaget finner centern att det saknas bärande skäl
som motiverar höjningar av mottagaravgiften utöver
normal priskompensation. Ambitionen bör därför vara att
inte höja mottagaravgiften ytterligare.
Vi vill erinra om att centerns förslag innebär att en stor
andel av de tillkommande reklamintäkterna direkt kommer
Sveriges Radio tillgodo. Verksamheten tillförs med vårt
alternativ ökade resurser i storleksordningen en miljard
kronor per år. Med en sådan resursförstärkning är det
möjligt att hålla motagaravgiften på nuvarande faktiska
nivå.
Om riksdagen dock beslutar att begränsa Sveriges
Radios möjligheter att få del av reklamintäkterna, så som
TV-beredningens majoritet och regeringen förordar,
kommer det att vara nödvändigt att höja mottagaravgiften.
Koncessionsavgiften kan inte ens på sikt tillföra allmän-TV
resurser i erforderlig omfattning. För att garantera Sveriges
Radios verksamhet kommer därför licensavgifterna att
behöva höjas mycket kraftigt.
Det nu presenterade förslaget leder till att företaget
beräknas få ca 300 milj kronor av reklamintäkterna åren
framöver. Sveriges Radio-koncernen har därtill ålagts ett
rationaliseringskrav om totalt 200 milj kronor för 1992 och
1993. Slutligen föreslår regeringen i tilläggspropositionen
(prop 1990/91:125) att televerket skall medges rätt att av
TV-licensmedel ta i anspråk ytterligare 102 milj kronor
budgetåret 1991 vilket ytterligare försämrar Sveriges
Radios ekonomiska förhållanden. Det s k reformutrymme
som Sveriges Radio får förfoga över kommer att vara
betydligt mindre de kommande åren än de 600 milj kronor
som propositionen anger.
Den tilltagande konkurrensen på TV-området kommer
att medföra ökade kostnader, under förutsättning att
Sveriges Radio ska erbjuda ett programutbud av minst
samma omfattning och kvalitet som idag. Även detta ställer
krav på avgiftshöjningar.
Regeringens och TV-beredningens majoritets
finansiering för allmän-TV och radio har sådana svagheter
att det finns grundad anledning ifrågasätta såväl regeringens
som TV-beredningens vilja att slå vakt om Sveriges Radios
långsiktiga existens som ett fullödigt public-serviceföretag.
Kommande budgetarbete för Sveriges Radio-koncernen
Regeringen är medveten om att Sveriges Radio måste få
tillgång till andra finansieringskällor än licensmedel, d v s
intäkter från reklam. Regeringen är däremot inte
beredd att nu ta konsekvenserna av denna insikt och tillåta
reklam i en av Sveriges Radios TV-kanaler.
Som vi ovan anfört skulle vårt förslag ha givit Sveriges
Radio förutsättningar att skapa en långsiktigt hållbar
ekonomisk situation för verksamheten. Centerns förslag
slår därmed vakt om Sveriges Radios roll och funktion som
public-serviceföretag.
Det är särskilt allvarligt att den modell som
socialdemokraterna nu anslutit sig till inte löser Sveriges
Radios finansieringsbehov ens på kort sikt. Förslaget ger
inte det resurstillskott som företaget behöver för att kunna
hävda sig på TV-området. Det finns tvärtom risker för att
Sveriges Radio kommer att tvingas avstå från ett kvalitativt
högtstående och allsidigt programutbud på grund av
medelsbrist. Detta hotar allvarligt företagets möjligheter att
svara upp mot de högt ställda krav som såväl tittarna som
ägarna ställer på verksamheten.
Redan nu aviserar också regeringen att frågan om
reklam i Sveriges Radio kan komma att prövas i anslutning
till 1996 års avtalsdiskussioner mellan staten och företaget.
Även vid detta tillfälle kommer finansieringsproblemen för
företaget att styra beslutet i reklamfrågan.
Den av regeringen aviserade ''kontrollstationen'' 1996
för eventuellt införande av TV-reklam inom Sveriges Radio
leder bara till osäkerhet för dem som vill söka
sändningstillstånd för den tredje kanalen och för Sveriges
Television. Denna osäkerhet om framtiden kommer också
att påverka de sökande företagens vilja att satsa erforderligt
riskkapital för att bygga upp verksamheten.
Sammanfattningsvis finns det inga skäl som talar för att
riksdagen nu motsätter sig att ge Sveriges Radio rätt till
reklamintäkter.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen
tecknar ett sådant sändningsavtal med Sveriges Radio att en
av de två TV-kanalerna i Sveriges Television öppnas för
reklamfinansiering från den 1 januari 1993,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett utvidgat lånebemyndigande
för Rundradiofonden för åren 1991 och 1992,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samrådsförfarande före
regeringens beslut om sändningstillstånd till en tredje
marksänd TV-kanal,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda villkor avseende det
reklamsändande programföretagets ägare,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda koncessionsvillkor
avseende det reklamsändande programföretagets
programutbud,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfattningen av marksändning i
den tredje reklamfinansierade TV-kanalen samt
likställighet när det gäller utsändning via satellit mellan
denna och Sveriges Radio,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om villkor att det programföretag
som beviljas sändningstillstånd förlägger vissa centrala
funktioner till en ort utanför Stockholmsregionen,
8. att riksdagen beslutar, med avslag på propositionen i
denna del, att godkänna de i motionen angivna riktlinjerna
avseende Sveriges Radios programverksamhet och
organisation innebärande att verksamheten skall vara
organiserad i fyra självständiga företag med egna
sändningsavtal: Utbildningsradion, Lokalradion,
Riksradion samt ett programföretag för TV,
9. att riksdagen beslutar, med avslag på propositionen i
denna del, att godkänna vad i motionen föreslås rörande
ökad samordning mellan Riksradions regionala verksamhet
och Lokalradion,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översynen av
ansvarsförhållandena mellan Sveriges Radio AB och
programföretagen,
11. att riksdagen avslår förslaget till höjning av
mottagaravgifterna för år 1991, innebärande att
mottagaravgiften skall vara 1
164 kr. per år,
12. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1, 2 och 11,
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av koncessionsavgiften,
13. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1, 2 och 11,
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mottagaravgifternas storlek.
Stockholm den 16 april 1991
Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Görel Thurdin (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Karin Söder (c)
Gunnar Björk (c)
Gunilla André (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
Agne Hansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Larz Johansson (c)
Jan Hyttring (c)