Jag yrkar avslag på lagförslagen som innebär att den marksända televisionen öppnas för reklamfinansierade sändningar. Jag tänker absolut inte ge upp motståndet mot reklam i TV! Nu senast under mitt USA-besök fick jag trista påminnelser om hur det amerikanska sättet att sända reklam trasar sönder själva programmet, sammanhanget blir lidande och reklaminslagen är ofta smaklösa. Även om man väljer att lägga reklamen före eller efter programinslagen kommer det enligt min uppfattning att sänka kvaliteten och alltså vara till nackdel för tittaren.
Det mest negativa ur grön synpunkt är naturligtvis reklamens maktden lockar människor att leva över sina tillgångarden lockar människor att köpa saker de inte behöverden lockar människor att köpa ''finare'' varianter av varor än de behöverden hetsar människors habegär och avundsjukaden leder till högre materiell förbrukningden leder ofta till fel slags förbrukning, av glossigare varor
Reklamen urholkar också konsumentens ekonomi direkt och dessutom indirekt, på två sätt:Företagens reklamkostnader måste läggas på produkternas pris. Kunden får alltså betala reklamen, vare sig hon har drabbats av den eller ej.Reklamen urholkar också samhällsekonomin. Reklamen leder till både ökad och felaktig eller tvivelaktig resursförbrukning av varor vars tillverkning, distribution, användning och ''kvittblivning'' också innebär ökad resursförbrukning och dessutom ökar avfallsproblemen och miljöförstöringen.
Reklamen snedvrider också ofta konkurrensen mellan stora och små företag och gynnar därvid storskaligheten på småskalighetens bekostnad. Detta kommer i hög grad att gälla TV-reklam, den blir dyr och därmed svår för mindre företag att utnyttja.
Jag anser att vi behöver mer, bredare och bättre konsumentupplysning i Sverige, som är pedagogiskt utformad, informativ, underhållande och gärna artistisk. Den ska hjälpa människor att se sina behov och sina möjligheter att tillfredsställa dessa behov i sitt sammanhang och att se vilka konsekvenser för miljön, för andra människor och för kommande generationer som hennes val får.
Rätt uttänkt och utformad skulle sådan konsumentupplysning kunna ha en stor och positiv inverkan på människors beteende både som konsumenter och i sina yrkesroller. Bl a skulle den kunna leda till att folk frågade mer efter: hälsosammare produktermiljövänligare produkter och förpackningarresurssnålare produkter och förpackningarlokalt tillverkade produkter som klarar enklare förpackningarhållbarare produkter återanvändbara produkter eller recirkulerbara efter användning
Förutom positiva effekter för miljö- och resursbevarande skulle sådan konsumentupplysning kunna öka självtilliten och självförsörjningen samt minska Sveriges importberoende och utlandsskuld och förbättra bytesbalansen och samhällsekonomin.
De statliga TV-kanalerna är rädda för att de med sin nuvarande finansiering inte klarar att hålla en programkvalitet som gör att det stora flertalet väljer dem och inte utlänska stationer eller TV3 och 4, så länge de nu överlever.
Jag menar att staten skulle öka anslagen både till konsumentorganisationer och till den statliga och kommunala konsumentupplysningen. En stor del av dessa anslag skulle användas för att ta fram konsumentupplysning att spridas via massmedia. Man skulle ha möjlighet att samarbeta med TV 1 och 2 och med Sveriges Radios andra bolag för att ta fram dessa program och kunna betala för detta -- vilket skulle tillföra både radion och TV-n mer motivation och pengar. Detta kan kräva vissa ändringar i reglerna om finansiering av programverksamheten.
De allra flesta konsumenter skulle tjäna på att den statliga TV-n får mer pengar via skattepengar, direkt eller indirekt, det blir billigare för dem än att varorna blir dyrare p g a TV-reklam.
De reklampengar som företagen väljer att satsa på utlänska TV-stationer som sänder till Sverige kan man nu bara komma åt med höjd reklamskatt.
Med stöd av det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår lagförslagen som innebär att den marksända televisionen öppnas för reklamfinansierade sändningar.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade anslag till konsumentupplysning.
Stockholm den 16 april 1991 Krister Skånberg (mp)