Utländska valrörelser är allmänhet avsevärt mer koncentrerade än de svenska, som vanligen pågår i minst 5-- 6 veckor. Varken för väljarna eller partierna är så utdragna kampanjer till någon egentlig fördel. Tvärtom sliter de såväl på kandidaterna som på partiernas finanser och väljarnas tålamod. Det vore från alla dessa synpunkter välgörande att åstadkomma mer komprimerade valrörelser.
Frivilliga överenskommelser i denna riktning har ibland eftersträvats, men inte gått att träffa. Den bästa metoden att nå målet förefaller vara att flytta valdagen från den tredje till den första söndagen i september. Eftersom valarbete inte kan starta hur tidigt som helst i semestertider uppstår härigenom en naturlig förkortning av valkampanjen med c:a två veckor.
En annan fördel med ett tidigare val uppstår för de valda församlingarna och de styrande organ som bildas på basis av valutslaget. På riksnivån får en eventuell nytillträdd regering längre tid på sig för budgetarbetet och kan därmed bättre sätta sin prägel på den budget som framläggs i januari. Även i kommuner och landsting, där budgetarbetet i september är längre framskridet, ökar möjligheterna för eventuella nya majoriteter att påverka de ekonomiska besluten.
Den förskjutning av valdagen som här föreslås kräver inga ändringar i riksdagsordningen, där det heter (RO 1 kap. 1 §) att ordinarie val till riksdagen hålls i september. Det räcker med att ändra ett ord i vallagen, där 1 kap. 3 § 1 st. bör ges följande lydelse:
Ordinarie val rill riksdagen samt val i hela riket av landstingsmän och kommunfullmäktige förrättas samma dag. Valdag är första söndagen i september.
Ändringen bör träda i kraft i sådan tid att den nya ordningen blir gällande från 1994 års val.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar ge 1 kap. 3 § första stycket vallagen den lydelse som anges i motionen.
Stockholm den 14 januari 1991 Daniel Tarschys (fp)