med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV- frågor
1. Inledning
Den svenska radio- och TV-politiken har under lång tid
varit föremål för intensiv diskussion.
Samtidigt har utvecklingen på det tekniska området
fortsatt i allt snabbare takt, vilket gjort
socialdemokraternas och andras ambitioner att via politiska
beslut reglera utbudet i radio och TV allt mer otidsenliga. I
dag, då nära 45 procent av de svenska hushållen har tillgång
till kabel- och satellit-TV, är det inte längre meningsfullt att
försöka upprätthålla förbudet mot kommersiell reklam i
radio och TV.
Samtidigt som man i övriga Europa -- inte minst i de
gamla diktaturerna i Öst- och Centraleuropa -- genomför en
allt mer omfattande avreglering av radio och TV har
politiker i Sverige, främst inom socialdemokratin, velat slå
vakt om Sveriges Radios monopol. Sverige är i dag, ännu så
länge tillsammans med Albanien, ensamt om att till
exempel inte tillåta fria, kommersiella radiostationer.
Moderata samlingspartiet har under lång tid förespråkat ett
upphävande av Sveriges Radios monopol och att fristående,
reklamfinansierade radio- och TV-sändningar tillåts. Den
som säger sig förespråka det öppna och fria samhället kan
inte med trovärdighet försvara radio- och TV-monopolet.
Målet för vår politik är att den yttrandefrihet som slås
fast i regeringsformen och som sedan gammalt gäller det
tryckta ordet även skall omfatta eterburna media. Det
innebär att endast tekniska begränsningar skall tillåtas
inskränka etableringsfriheten.
Ofta framförs argumentet att vidgad etableringsfrihet
och konkurrens på radio- och TV-området skulle leda till
ett likriktat programutbud och ''förflackning'' av tittar- och
lyssnarvanor.
Vi avvisar detta synsätt, och menar i stället att
konkurrens mellan flera sändare är en förutsättning för
mångfald, högre kvalitet och ökad valfrihet för tittare och
lyssnare.
Frågan om TV-politiken har varit föremål för en särskild
parlamentarisk beredning. Det är tillfredsställande att
kunna konstatera att beredningens förslag -- och även
regeringens proposition i ärendet -- på ett flertal punkter
innebär en välbehövlig förnyelse av svensk
etermediepolitik. Genom upprättandet av den föreslagna
fristående marksända TV-kanalen tas nu första steget mot
ökad mångfald och yttrandefrihet i etern.
Det har varit möjligt att åstadkomma en lösning med
bred politisk förankring i riksdagen. Detta är naturligtvis
avgörande för uppgörelsens långsiktighet, då den ges goda
möjligheter att överleva skiftande majoritetsförhållanden i
framtiden. Med tanke på etermediefrågornas karaktär och
behovet av fasta spelregler för olika aktörer är detta
naturligtvis särskilt värdefullt.
Det centrala inslaget i uppgörelsen är att en tredje,
reklamfinansierad och från Sveriges Radio fristående TV-
kanal kommer till stånd. Detta innebär för det första att
utbudet av marksänd TV i Sverige ökar med 50 procent och
för det andra att Sveriges Radios monopol på markbundna
TV-sändningar bryts, genom att den tredje markkanalen
upplåts till fristående ägare. Den nya kanalen bör kunna
inleda sina sändningar redan till julen 1991, vilket betyder
att det nära fyra decennier gamla TV-monopolet kan brytas
redan i år.
I den svenska etermediedebatten har frågan om reklam
i TV framtonat som en huvudfråga. Enligt vårt synsätt är
reklamen inte ett ändamål i sig, utan ett medel att finansiera
fristående programföretags sändningar. Detta innebär inte
att reklamfrågan saknar betydelse. Reklamfinansiering är
en förutsättning för mångfald i etern.
Därför är det värdefullt att reklamen placerats i den
fristående kanalen, och inte i Sveriges Televisions
sändningar. Den fristående kanalen får ju inte del av
inkomsterna från TV-avgiften. Vidare har Sveriges Radio-
koncernens möjligheter att uppfylla det så kallade public
service-uppdraget kunnat vidmakthållas genom att reklam
inte tillåts i Sveriges Television.
Beträffande Sveriges Radio-koncernen föreslår
regeringen, i likhet med den parlamentariska beredningen,
vissa organisatoriska förändringar.
Enligt vår mening saknas skäl att vidmakthålla en
koncernstruktur och det hade därför varit bäst om
moderbolaget redan nu hade avvecklats. Vi kan emellertid
acceptera den i den parlamentariska beredningen uppnådda
kompromissen, som innebär att moderbolaget inte nu
avvecklas men att ansvarsfördelningen mellan moder- och
programbolag klarläggs. De försök till koncentration av
inflytande till moderbolaget som gjorts från
koncernledningens sida har avvisats. I stället föreslås
förändringar som syftar till att stärka programbolagens
självständighet, vilket kommer att öka verksamhetens
flexibilitet.
De förändringar som nu sker inom etermedieområdet
och inom Sveriges Radio-koncernen aktualiserar en
översyn av företagets ägarstruktur. Detta är desto mer
angeläget som ägarstrukturen i vilket fall som helst
förefaller att vara på väg att förändras.
2. Lagstifta om villkoren för programmens utformning
Som lagrådet påpekar är endast de föreslagna reglerna
för reklam i televisionen, opartiskhets- och saklighetskravet
samt skyldigheten att hävda demokratiska värden
omedelbart stadgade i lag.
Övriga villkor skall enligt propositionen kunna framgå
genom avtal mellan regeringen och programföretaget.
Genom detta system åstadkoms att inskränkningar i
yttrandefriheten sker genom avtal, och inte genom lag som
regeringsformen kräver.
Förvisso har denna modell fungerat under en följd av år
för att reglera villkoren i avtalet mellan staten och Sveriges
Radio. Den har i detta sammanhang godtagits av riksdagen.
Vi tar emellertid allvarligt på lagrådets kritik, vilken vi
anser ha fog.
Det finns, enligt vår mening, anledning för riksdagen att
ta ställning i lag till de villkor som bör gälla programmens
utformning. Att kraven stadgas i lag är av stor betydelse
eftersom det härigenom läggs en grund för de krav som bör
ställas på eventuella i framtiden tillkommande
programföretag. I en framtid kan det bli aktuellt att upplåta
även den fjärde markbundna TV-kanalen för fristående
sändarföretag. Det är angeläget att de regler och
förutsättningar som då gäller är kända och väl definierade i
lag så att utrymmet för politiskt godtycke minimeras.
I förevarande situation bör emellertid den inledda
processen mot större frihet i etern inte fördröjas. De
kommande koncessionsförhandlingarna bör snarast inledas
och avslutas. Regeringen bör dock återkomma till
riksdagen vid en senare tidpunkt för slutgiltig reglering i lag
av villkoren för programmens utformning.
3. Annonser som gäller politiska eller religiösa åsikter
eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden
Regeringen föreslår i propositionen att annonser som
avser att främja politiska och religiösa åsikter eller åsikter i
intressefrågor på arbetsmarknaden inte skall tillåtas i
televisionen.
Förslaget grundas på ett allmänt resonemang om
begränsad tillgång till sändningstid och TV-mediets stora
genomslagskraft. Motiveringen synes vara rädsla för att
resursstarka organisationer och partier skall kunna ''köpa''
genomslagskraft i form av annonser, samtidigt som de
bereds plats att uttrycka sina åsikter i den regelrätta
programverksamheten. Detta skulle, enligt regeringen,
tränga undan mindre resursstarka gruppers möjligheter att
bedriva opinionsbildning.
Vi kan inte acceptera den föreslagna bestämmelsen.
Den utgör en inskränkning i yttrandefriheten i TV-kanalens
sändningar, och får därmed inte strida mot bestämmelserna
i regeringsformen (RF) 2 kap
12 och 13
§§.
Vi instämmer i den kritik som lagrådet anför mot
förslaget. De krav som RF ställer på vad som kan betecknas
som ''särskilt viktiga skäl'' för en inskränkning av yttrande-
och informationsfriheten kan i förevarande fall inte anses
vara uppfyllda.
Som lagrådet påpekar i sitt yttrande kan det som från
rent allmänna synpunkter betraktas som rimligt och
förnuftigt inte utan vidare accepteras som skäl för en
inskränkning. En inskränkning måste kunna motiveras med
särskilt tungt vägande rättsliga skäl, inte minst för att
minimera risken för att olyckliga prejudikat skapas, som
senare kan åberopas i andra sammanhang, vilka
ursprungligen inte avsågs i lagstiftningen.
Vi vill, i likhet med lagrådet, även anföra tvivel om att
den föreslagna förbudsregeln skulle få den effekt som avses.
Samtidigt kommer med säkerhet gränsdragningsproblem
att uppkomma huruvida en annons av ett visst slag faller
under den aktuella bestämmelsen eller inte.
Vidare anför lagrådet att ''iögonfallande är emellertid att
regeringsformen i omedelbar anslutning till uttrycket
'särskilt viktiga skäl' slår fast att vid bedömandet av vilka
begränsningar som får ske ''skall särskilt beaktas vikten av
vidaste möjliga yttrandefrihet i politiska, religiösa, fackliga,
vetenskapliga och kulturella angelägenheter'. Ett speciellt
förbud mot vissa slags annonser i just politiska, religiösa och
fackliga frågor ter sig mot den bakgrunden inte naturligt.''
Vi instämmer i även detta, och menar att det
allmängiltiga, och i vissa avseenden vaga resonemang som
förs i propositionen inte kan motivera en så omfattande
inskränkning som förslaget innebär. Vi yrkar därför att
riksdagen avslår propositionen i denna del.
4. Programutbudets sammansättning
Vår grundinställning är att etableringsfrihet och stor
frihet för programföretagen att själva utforma innehållet i
programverksamheten är den bästa garantin för mångfald
och kvalitet i etern och valfrihet för lyssnare och tittare.
Vi avvisar synsättet att risken för likriktning i
programutbudet är större om flera TV-företag konkurrerar,
än om ett företag har ensamrätt på reklamfinansierad
marksänd television.
Mot bakgrund av detta kan det ifrågasättas om de av
regeringen föreslagna regleringarna för programutbudets
sammansättning i den tredje TV-kanalen är motiverade.
''Som grundläggande skyldighet för programföretaget
bör gälla att programutbudet skall vara mångsidigt och av
god kvalitet'', skriver regeringen i sitt förslag. Denna
bestämmelse förefaller ha tillkommit i ambitionen att
likrikta utbudet i svensk marksänd television. Moderata
samlingspartiet menar att tittarnas krav skall avgöra vad
som är ''mångsidighet'' respektive ''god kvalitet'', inte
politiska beslut.
Mångfalden i svensk television främjas inte av att
fristående kanaler åläggs att ta hänsyn till utbudet i Sveriges
Televisions båda kanaler.
Den fristående kanalen bör åläggas att upprätta en egen
nyhetsredaktion. I övrigt bör stor restriktivitet iakttagas vad
gäller eventuell ytterligare reglering.
5. Koncessionsavgift
Regeringen föreslår att det programföretag som får
sändningstillstånd skall vara skyldigt att betala en årlig
koncessionsavgift till staten i form av dels en fast, dels en
rörlig del. Den rörliga delen föreslås utgöras av en andel av
företagets bruttoinkomster, som ökar vid ökande
inkomster. Avsikten är att dessa medel skall tillföras
Sveriges Radio-koncernens verksamhet.
Vi ser det, som tidigare konstaterats, som mycket
värdefullt att Sveriges Television inte givits rätt att sända
reklam. Detta innebär att företagets public service-uppdrag
kan garanteras.
Därför har vi heller ingenting att invända mot förslaget
att en koncessionsavgift för den nya TV-kanalen tillförs
Sveriges Radio-koncernen för att säkerställa företagets
finansiering.
Dock förtjänar det att påpekas att den konstruktion som
koncessionsavgiften givits i förslaget, med en rörlig del som
ökar med företagets inkomster, vid en annan tidpunkt
skulle kunna få närmast absurda konsekvenser.
Konstruktionen innebär att programföretaget i takt med
ökande inkomster åläggs att betala allt större medel till sin
konkurrent, som därigenom ges allt större möjligheter att
konkurrera ut den nya kanalen.
En rörlig koncessionsavgift kan således innebära att
Sveriges Radio-koncernen genom ökade inkomster för
konkurrenten ökar sin konkurrenskraft gentemot denna.
Samtidigt innebär det att det fristående programföretaget
tvingas sänka sina programambitioner i motsvarande mån.
En konsekvens av denna modell för koncessionsavgiften
kan alltså i ett längre perspektiv innebära att Sveriges
Radio-koncernens dominans på mediemarknaden stärks,
vilket inte gynnar mångfald och valfrihet för tittare och
lyssnare.
Med den nu föreslagna konstruktionen kommer den
rörliga delen av koncessionsavgiften att ha mindre
betydelse. För framtiden bör konstruktioner av det slag
beredningen fastnat för undvikas.
6. Hur programföretaget väljs ut
Den parlamentariska radio- och TV-beredningen
föreslog att ansökningstiden för koncession till den tredje
marksända TV-kanalen skulle löpa ut den 21 maj
1991. Utbildningsdepartementet utformade sedan
en inbjudan att ansöka om koncessionen, varefter radio-
och TV-beredningen föreslog att ansökningstiden skulle
förlängas med ytterligare tio dagar till den 31 maj
1991.
Det är angeläget att koncessionsgivningen för den nya
TV-kanalen sker snabbt, och att ett avgörande beslut kan
fattas tidigt under hösten 1991. Samtidigt måste de berörda
intressenterna ges skälig tid för att sammanställa de
kompletta ansökningshandlingarna. Den slutgiltiga
tidpunkt då företagen skall ha inkommit med sina
fullständiga ansökningar kan sättas först till efter det att
riksdagen fattat sitt beslut om vilka villkor som skall gälla.
Det innebär att den 31 maj 1991 inte kan accepteras som
slutgiltigt datum för intressenterna att inkomma med
fullständiga ansökningshandlingar. Detta datum bör anses
som dag för intresseanmälan, varefter det skall stå de
ansökande företagen fritt att komplettera sina ansökningar.
n7. Etableringsfrihet för ljudradion
Det förslag om en tredje markbunden och fristående
TV-kanal som riksdagen nu har att ta ställning till har under
lång tid stått i centrum för den etermediepolitiska debatten.
Det är förvisso positivt att en överenkommelse nåtts på
detta område.
Dock kvarstår frågan om ljudradions framtid, vilken
föga berörs i propositionen. Radion är ett billigt och enkelt
medium med utomordentligt goda förutsättningar för lokal
förankring.
Vi anser att det är angeläget att även radiofrågorna
snarast får en tillfredsställande lösning.
Vi menar att grundprincipen vad gäller radio bör vara att
endast tekniska begränsningar skall tillåtas inskränka den
fria etableringsrätten. Som framgår av avsnitt 7.4. i
propositionen utvecklas för närvarande digital
sändningsteknik för ljudradio, vilket ger möjligheter till en
markant ökning av antaletsändningsfrekvenser. Därmed
torde frekvensknapphet slutgiltigt kunna avvisas som
argument för monopol på ljudradiosändningar.
Vi anser därför att radio- och TV-beredningen snarast
bör få som uppdrag att föreslå en ny lagstiftning för
radiomediet, vars målsättning skall vara så stor
etableringsfrihet som tekniken tillåter.
Beträffande de organisatoriska förändringarna inom
Sveriges Radio ser vi det som betydelsefullt att de enskilda
lokalradiostationerna garanteras stor självständighet även i
framtiden. Lokalradion bör även fortsättningsvis disponera
en egen kanal.
Det torde ankomma på berört utskott att utforma
erforderliga lagändringar.
8. Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av Sveriges Radio-
koncernens ägarstruktur,
2. att riksdagen beslutar att slutgiltig reglering i lag skall
ske av villkoren för programmens utformning i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende
förbud mot televisering av annonser som avser att främja
politiska och religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på
arbetsmarknaden,
4. att riksdagen godkänner vad i motionen förordats om
programutbudets sammansättning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konstruktion av framtida
koncessionsavgifter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den 31 maj 1991 skall anses
som sista dag för intresseanmälan rörande koncession och
att fullständiga ansökningshandlingar kan lämnas vid senare
tidpunkt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att radio- och TV-beredningen
bör ges i uppdrag att föreslå ny lagstiftning för radiomediet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lokalradiostationerna skall
garanteras stor självständighet även i framtiden samt rätt att
disponera en egen kanal.
Stockholm den 16 april 1991
Anders Björck (m)
Hans Nyhage (m)
Elisabeth Fleetwood (m)
Stig Bertilsson (m)
Birger Hagård (m)
Göran Ericsson (m)
Göran Åstrand (m)