Frågan om förhållandet mellan stat och kyrka har utretts
och diskuterats under lång tid. Den nuvarande diskussionen
kan egentligen sägas ha pågått sedan 1958 års kyrka--stat-
utredning tillsattes. Olika förslag har lagts fram och
förkastats.
Samtidigt har de sakliga ståndpunkterna i stat--kyrka-
frågan utvecklats. Konfrontationen mellan olika
ståndpunkter har blivit mindre skarp. Uppslutningen
bakom svenska kyrkans roll som en folkkyrka med
församlingarna som grundläggande enhet är utomordentligt
stark. Svenska kyrkan som en evangelisk-luthersk kyrka
med rikstäckning, demokratisk styrelse och stor öppenhet
har ett omfattande stöd. Relationerna mellan stat och kyrka
kan nu diskuteras friare och i ett perspektiv som medger
olika praktiska lösningar. Därmed kan hänsynen till såväl
grundläggande religionsfrihetskrav som svenska kyrkans
särskilda behov tillgodoses.
Vidare har det politiska stödet för fria relationer mellan
stat och kyrka successivt ökat. Med stor säkerhet torde man
i dag kunna hävda att en sådan förändring har en stark
parlamentarisk förankring.
Under 1980-talet har också ett omfattande arbete
genomförts som gett svenska kyrkan en ny organisation på
församlings-, stifts- och riksplan. Denna utveckling har
gjort det möjligt för riksdagen att till svenska kyrkans egna
organ föra över beslutsrätten i en rad viktiga inomkyrkliga
frågor.
Avsaknaden av organ som samlat kan företräda svenska
kyrkan vid överläggningar med staten om de framtida
relationerna har dessutom tidigare betraktats som ett
problem i kyrka--stat-frågan. Nu finns sådana organ i
kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse.
Det fortsatta arbetet bör ta sikte på att garantera
svenska kyrkans möjligheter att markera sin identitet som
trossamfund. Detta bör ske samtidigt som goda
förutsättningar för en trygg ekonomi och en demokratisk
beslutsstruktur bibehålls. Olika inslag i en sådan lösning
kan tänkas:En begränsad ramlagstiftning som reglerar
några få grundläggande principer för svenska kyrkan.En
tryggad ekonomi behöver tillskapas för svenska kyrkan.
Förutsättningen att den som är medlem i svenska kyrkan vid
tidpunkten för de förändrade relationerna också utan
särskilda åtgärder kvarstår som medlem, vilket har
framhållits som en för kyrkan viktig identitetsfråga.
Tydliga ålägganden för stat och/eller kommun beträffande
det kulturhistoriska ansvaret för kulturskyddade kyrkliga
byggnader.
Hur fria relationer mellan stat och kyrka skall utformas
måste emellertid övervägas i samtal mellan de politiska
partierna och mellan företrädare för stat och kyrka.
För närvarande arbetar en utredning under ledning av
hovrättspresidenten Carl Axel Petri med frågan om
förhållandet mellan stat och kyrka. I utredningens uppdrag
ligger att belysa olika ekonomiska och rättsliga
förhållanden som rör svenska kyrkan. Uppdraget är också
att presentera några olika modeller för framtida relationer.
Utredningen skall enligt sina direktiv vara klar med detta
arbete under 1991. Ett omfattande och värdefullt underlag
för fortsatta överväganden kommer således inom kort.
Det reformarbete som utförts under 1980-talet kan nu
utvärderas av alla aktiva i kyrkans arbete. Med Petris
utredning kommer så avgörande underlag om rättsfrågor
och ekonomi. Därmed finns fakta för att inte enbart
teoretiskt diskutera kyrka--stat-frågan. En fördjupad
diskussion kan föras och fria relationer prövas.
Under hösten 1991 bör därför en parlamentarisk
beredning tillsättas för att föra arbetet vidare. Denna
beredning bör med utgångspunkt från utredningens
material kunna utforma politiskt väl förankrade förslag.
Som ett led i detta arbete bör beredningen överlägga med
företrädare för svenska kyrkan. Beredningens slutresultat
bör sedan bli föremål för en bred remissbehandling och
därefter ställningstagande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om relationerna mellan staten och
svenska kyrkan.
Stockholm den 25 januari 1991
Bo Holmberg (s)
Aina Westin (s)
Magnus Persson (s)
Ingrid Andersson (s)
Maj Britt Theorin (s)
Nils T Svensson (s)