I december förra året fattade riksdagen beslut om en ny
begravningslag. Den träder i sina huvuddelar i kraft den 1
april 1991. Vissa inslag i lagen fick en mycket olycklig
utformning. Dessa punkter bör rättas till så snart som
möjligt. Därmed kan en mer fullödig lag som står sig för
framtiden börja gälla.
Avtal skall hållas
Ca 800 000
avtal om evig gravrätt har ingåtts i vårt land. För ca
160 000
av gravarna finns också eviga skötselavtal.
Upplåtaren -- normalt en kyrkogårdsförvaltning -- har mot
en engångsersättning åtagit sig att sköta graven i all framtid.
Avtalen, som ofta går tillbaka till adertonhundratalet och
omfattar många av de gravar som ger karaktär åt äldre
kyrkogårdar, uppfattas nu av upplåtarna som en belastning.
Den utredning som föregick propositionen om ny
begravningslag föreslog att alla eviga gravrätter på sikt
skulle upphöra. Inför kritiken modifierade dock regeringen
lagförslaget. Enligt den lag som nu antagits kan eviga
gravrätter bestå -- men endast om gravrättsinnehavaren är i
livet, känd av upplåtaren och nära släkt med någon av dem
som vilar i graven.
När en gravrättsinnehavare avlider måste dödsboet inom
sex månader anmäla till vem gravrätten övergått. Sker ej
detta eller finns ingen som gravrätten kan övergå till anses
den återlämnad. Därmed upphör all skyldighet för
upplåtaren att fullfölja de ingångna avtalen. Efter femton
år kan graven överlåtas till någon annan.
Det måste anses strida mot rättskänslan att eviga avtal
på detta sätt bringas att upphöra. Svea hovrätt t. ex. fann i
sitt remissyttrande över utredningen tanken oetisk. De
människor som en gång -- ofta under stora uppoffringar --
betalade för en evig gravrätt och evig gravskötsel anade inte
att avtalet skulle vara så föga värt. I dagens penningvärde
rör det sig om miljardbelopp som betalats in.
Ett borttagande av dessa gamla gravvårdar kommer att
totalt förändra våra äldre kyrkogårdar. Människor som
söker kontakt med det förflutna förlorar en viktig
möjlighet. Ännu ett steg i vårt tids hänsynslösa och
historielösa miljöförstöring har tagits.
Till förhindrande av en sådan utveckling bör upplåtaren
vara skyldig att fullfölja de avtal angående gravrätt och
gravskötsel som är träffade för en gravplats även om
gravrätten återgår därför att ny gravrättsinnehavare ej
finnes. Det får ankomma på utskottet att utarbeta lagtext.
Begravningsplatser för ej kristna
En egendomlighet i den nya begravningslagen är att
allmänna begravningsplatser med särskilda gravplatser för
dem som inte tillhör något kristet trossamfund skall
anordnas och hållas av stiftssamfälligheterna inom svenska
kyrkan. Detta måste uppfattas som stötande för många
anhängare av icke kristna religioner.
En särskild komplikation utgör svenska kyrkans
obenägenhet att upplåta gravrätter för evigt. Inom vissa
andra religioner krävs att gravar inte återanvänds.
Antingen får stiftssamfälligheterna sätta sig över detta.
Eller också tvingas svenska kyrkan erbjuda främmande
religionsutövare bättre möjligheter till gravfrid än kristna
kan få.
Den naturliga lösningen på de anförda problemen är att
en enskild kommun eller ett antal kommuner i samverkan
håller allmän begravningsplats för dem som inte tillhör
något kristet samfund. Det får ankomma på utskottet att
utarbeta lagtext.
Konsekvensbeskrivning vid ändrade relationer
Begravningslagen aktualiserar frågan om
konsekvenserna för gällande lag av ändrade relationer
mellan stat och kyrka. Begravningslagen ter sig i sina
huvuddrag naturlig i ett land med statskyrka. Vilka
förändringar som bör vidtagas i händelse av ett skiljande
mellan kyrka och stat är svårt att överblicka.
Att nya lagar som så nära berör kyrka--stat-frågan införs
utan att konsekvenserna vid ändrade relationer diskuteras
är olyckligt. En sådan redovisning skulle vara av stort värde
för alla; oberoende av vilken inställning man har i
huvudfrågan. Fortsättningvis bör därför alla lagförslag som
rör svenska kyrkan innehålla en sådan
konsekvensbeskrivning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att, då gravrätt återgår,
upplåtaren skall vara skyldig att fullfölja de avtal angående
gravrätt och gravskötsel som är träffade för graven i fråga,
2. att riksdagen beslutar att borgerliga kommuner skall
ha ansvar för att anordna och hålla allmänna
begravningsplatser för dem som inte tillhör något kristet
trossamfund,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att lagförslag som berör svenska kyrkan skall innehålla en
beskrivning av konsekvenserna för förslaget i händelse av
att kyrkan skiljs från staten.