Miljöpartiet de gröna vidhåller även i år sitt
ställningstagande om att kyrkan skall skiljas ifrån staten,
och yrkar därför att denna fråga nu äntligen skall komma
upp för beslut.
Svenska statskyrkan har en särställning i det svenska
samhället, trots att det i Sverige, bl.a. på grund av den
omfattande invandringen, inte finns någon allomfattande
eller entydig religionsuppfattning. Vi anser att rådande
förhållanden inte är godtagbara varken ur
religionsfrihetssynpunkt eller ur maktsynpunkt.
Relationerna mellan kyrkan och staten har varit föremål
för ett flertal utredningar under de senaste decennierna.
Detta arbete har emellertid inte resulterat i några beslut om
kyrkans skiljande från staten. I stället har vissa
författningsändringar vidtagits som innebär en anpassning
till statskyrkosystemet.
Underlagsmaterial för att lösa relationerna mellan staten
och kyrkan finns genom det omfattande utredningsarbete
som företagits genom åren. Förhållandena bör på de
ekonomiska och rättsliga områdena regleras enligt de
förslag som Alva Myrdal lade fram i sin utredning på 70-
talet. Den ytterligare beredning som behövs, och som kan
rymmas i den expertutredning som nyligen tillsatts, bör
därför kunna ske snabbt. Regeringen bör inom loppet av en
relativt kort tid kunna lägga fram förslag för riksdagen
angående kyrkans skiljande från staten. Kyrkan har för
övrigt nu fått centrala ledningsorgan, ett demokratiskt
förankrat kyrkomöte och en ny stiftsorganisation som också
är folkligt förankrad, varför de organisatoriska
förutsättningarna är goda för att kyrkan skall klara av sin
självständighet visavi statsmakterna.
Medlemskapsreglerna i svenska kyrkan
Enligt 2 kap. 2 § i regeringsformen skall varje
medborgare gentemot det allmänna vara skyddad mot
tvång att tillhöra trossamfund. I samband med att denna
regel om s.k. negativ religionsfrihet infördes fr.o.m. den 1
januari 1977 konstaterades att reglerna om medlemskapet
för svenska kyrkan inte var förenliga med den nya
grundlagsregeln. Denna lagkonflikt löstes genom att RF
försågs med en övergångsbestämmelse som innebär att
bestämmelserna om medlemskap i svenska kyrkan skulle
gälla utan hinder av 2 kap. 2
§ RF.
En sådan lösning av en grundläggande fri- och
rättighetsfråga kan inte försvaras under så lång tid som det
nu har gått sedan övergångsbestämmelsen instiftades. Det
har nu gått drygt tio år utan att den negativa
religionsfriheten enligt 2 kap. 2 § RF återupprättats. De
motioner om ett slopande av övergångsbestämmelsen, som
väckts i riksdagen varje år sedan 1983, har alla avslagits.
Som skäl härför har angivits, att det arbete som pågår inom
svenska kyrkan med att analysera kyrkans eget
medlemskap i förhållande till dopet bör avvaktas innan
riksdagen tar ställning i frågan. Vi anser inte att det är
försvarbart att ytterligare avvakta det pågående kyrkliga
utredningsarbetet. Den inkonsekventa utformningen av
RF:s religionsfrihetsregler måste nu reformeras.
Övergångsbestämmelsen måste därför upphävas och
därmed huvudregeln om den negativa religionsfriheten ges
full rättsverkan. I konsekvens härmed måste vidare
religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i
svenska kyrkan ändras så att full harmoni uppnås mellan
dessa bestämmelser och 2 kap. 2 § RF. Riksdagen bör hos
regeringen begära att förslag i dessa frågor skyndsamt
utarbetas och föreläggs riksdagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kyrkan skall skiljas ifrån
staten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att övergångsbestämmelserna --
punkt 3 i 2 kap. 2
§ i RF skall upphävas, så att huvudregeln om den
negativa religionsfriheten får full rättsverkan.
Stockholm den 22 januari 1991
Hans Leghammar (mp)
Per Gahrton (mp)
Åsa Domeij (mp)
Lars Norberg (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Kent Lundgren (mp)
Eva Goe s (mp)
Roy Ottosson (mp)
Gösta Lyngå (mp)
Claes Roxbergh (mp)