Den verksamhet som bedrivs i kommuner och landsting
har ett stort värde för majoriteten av medborgarna. Därför
krävs det åtgärder för att stärka den kommunala
demokratin. Stå upp till försvar för de tusentals politiker
som gör ett oegennyttigt arbete i kommuner och landsting
ofta på sin fritid! I stället för att begränsa de
förtroendevaldas antal och uppgifter behöver den
kommunala verksamheten ses över och de politiska
besluten inriktas på det väsentligaste och fattas så nära de
enskilda människorna som möjligt.
Den kommunala demokratin kommer i ett ökat
Europasamarbete att öka i betydelse. Skälet härtill är att
den nationella nivåns betydelse minskar och att uppgifter
bör utföras på ''lägsta'' beslutsnivå.
Ny kommunallag
Efter uppdrag från riksdagen 1988 beslutade regeringen
samma år att tillkalla en kommunallagsutredning för
översyn av kommunallagen. Samtidigt har i stat-
kommunberedningen pågått en utvärdering av
''frikommunförsöken''. Till detta kommer ytterligare ett
antal utredningar och rapporter. Det finns således ett brett
underlag för att nu ta beslut om ny kommunallag om
regeringen i vår kommer med en proposition. Skulle
regeringen inte lägga något förslag bör riksdagen ändå ta
upp de frågor vi berör i det följande.
Organisation
En fråga som under senare tid alltmer trätt i förgrunden
är kommunernas rätt att fritt välja organisationsform.
Kommunallagskommittén hade inte möjlighet mot
bakgrund av sina direktiv att föreslå en sådan lagstiftning.
Sambandet mellan service och kostnader/skatteuttag
måste framträda tydligare. Bättre effektivitet måste
åstadkommas genom fler lokalt förankrade och anpassade
beslut. De möjligheter som givits inom ramen för
frikommunförsöket bör i den nya kommunallagen vara
generella för samtliga kommuner.
Antalet regler som styr den kommunala verksamheten
bör starkt begränsas. För att uppnå detta krävs en
genomgång av ett stort antal lagar och administrativa regler
som ligger utanför kommunallagen.
Direktval
Möjligheter bör i kommunallagen öppnas för att folket
direkt får välja de styrelser som skall betjäna ett visst
geografiskt område i en kommun.
Facklig representation m.m.
En grundläggande demokratisk princip är att de som
fattar besluten är ansvariga inför folket. Reglerna om
facklig representation och s.k. brukarmedverkan bryter
denna princip och bör utgå ur lagstiftningen.
Övriga frågor som berörs i kommunallagskommitténs
förslag kommer vi att återkomma till i samband med
propositionen. Nedan aktualiserar vi ett antal frågor som
inte har direkt anknytning till aviserad proposition.
Dela stora kommuner
Det är allmänt omvittnat att de schablonmässigt och
tvångsvis genomförda storkommunreformerna haft mycket
negativ effekt på den kommunala demokratin.
Antalet kommunala förtroendemän har minskat
kraftigt, medborgarnas möjligheter till insyn och påverkan
har försvårats, det har blivit allt mödosammare att förena
yrkesarbete med kommunala uppdrag. Verksamheten har
byråkratiserats och tjänstemännen har fått allt större reellt
inflytande.
Erfarenheten visar att mindre kommuner fungerar
bättre än stora. Enligt vetenskapliga utvärderingar bör en
kommun, om den kommunala demokratin skall ha goda
villkor, inte ha mer än 8 000 innevånare.
De regeringar där centerpartiet medverkat har beslutat
om flera kommundelningar, där det funnits opinion för
detta. De nya kommuner som på detta sätt uppstått har
fungerat väl.
Socialdemokraterna har till hösten 1990 varit helt
avvisande till kommundelningar. Denna attityd är
svårförståelig och olycklig. Den kommundelning som nu
godkänts har också motiverats på ett sådant sätt att
socialdemokraterna visar att de i grunden inte ändrat
uppfattning.
Om man vill främja den kommunala demokratin är det
mycket bättre att dela stora kommuner än att inrätta
kommundelsorgan. Det visar erfarenheten.
Det är ofta svårt att hitta effektiva verksamhetsformer
för kommundelsorganen. Det blir ibland en alltför tung
arbetsbörda för de förtroendevalda att bevaka flera
sakområden. Inflytandet blir litet och i flera fall har det visat
sig att ett system med kommundelsorgan i realiteten leder
till en maktkoncentration till kommunstyrelsen.
Kommundelningar är således ett bättre alternativ. Det är
därför viktigt, att statsmakterna i stället för att som nu
motarbeta kommundelningar uppmuntrar och befrämjar
initiativ och aktivt medverkar vid de utredningar som måste
göras.
Folkomröstningar i kommunerna
Kommunfullmäktige har rätt att genomföra kommunala
folkomröstningar eller opinionsundersökningar som ett led
i den kommunala beredningsprocessen. Valnämnden får
anlitas för sådana omröstningar.
Vad gäller förfarandet i övrigt finns det dock inga regler.
Detta anser vi vara en brist som kan leda till osäkerhet vid
användningen av folkomröstningsinstitutet.
Förfaranderegler bör därför utarbetas, som bl.a. anger
beslutsgången vid anordnandet av omröstningar, rätten att
formulera omröstningsfrågor och tidpunkt för
genomförandet av omröstningar.
Öppna styrelse- och nämndsammanträden
Styrelser och nämnder är de viktigaste
beredningsorganen i kommuner och landsting.
Sammanträdena i dessa organ är slutna.
Motsvarande organ i riksdagen kan sedan ett par år
tillbaka besluta att vissa sammanträden skall vara öppna
och med tillträde för allmänhet och massmedier.
Erfarenheterna från dessa öppna sammanträden är
positiva.
Det är enligt vår mening viktigt att på olika sätt öka
kommuninvånarnas möjlighet till information och insyn.
Ett sätt att göra detta kan vara att ge styrelser och nämnder
rätt att besluta om öppna sammanträden. Vi anser att en
sådan rätt bör införas. Öppenhet skall dock inte gälla vid
myndighetsutövning mot enskild.
De förtroendevaldas villkor
Förutsättningarna för de förtroendevaldas arbete har,
som tidigare berörts, förändrats mycket markant under de
senaste årtiondena, bl.a. som en följd av
kommunsammanslagningarna.
En viktig förändring är att arbetsbördan ökat kraftigt.
Detta har medfört, att det ibland kan vara svårt att
rekrytera personer till poster i styrelser och nämnder.
Uppgiften som förtroendeman kan vara svår att förena med
yrkesarbetet. Bl.a. av detta skäl kan det finnas risker för att
vissa yrkes- och åldersgrupper blir helt orepresenterade.
Det är således mycket viktigt att arbetsvillkoren för de
förtroendevalda och möjligheterna att få ledigt för
sammanträden uppmärksammas.
Det är också viktigt att arvoderingen är sådan att de som
lägger tid på kommunalt arbete får en rimlig ekonomisk
kompensation för detta.
Förrättningsarvoden och sammanträdesarvoden måste
således vara så tilltagna att alla skall kunna åta sig ett
kommunalt uppdrag. Arvodena bör enligt vår mening vara
lika för alla. Därmed undviker man byråkratiskt krångel
och kategoriuppdelningar.
Från 60- och 70-talen har det blivit allt mer vanligt med
heltidsengagerade politiker i kommuner och landsting.
Denna utveckling har ansetts nödvändig för att
politikerinflytandet över den kommunala verksamheten
inte skulle tunnas ut alltför mycket, när denna verksamhet
expanderat.
Någon utvärdering av effekterna av denna utveckling
har inteskett. Farhågor har ibland rests, att systemet med
heltidsanställda politiker lett till omfattande
maktkoncentration hos några få dominerande politiker. Det
har också hävdats att de heltidsanställda efter en tid lätt
kommer att identifiera sig mera med den centrala
förvaltningens intresse i stället för att upprätthålla rollen
som företrädare för allmänheten.
Vi anser att det är viktigt att frågor som rör de
förtroendevaldas villkor och rollfördelningen mellan olika
kategorier förtroendevalda undersöks utifrån
kommunaldemokratiska aspekter.
Avskaffa den gemensamma valdagen
Den gemensamma valdagen är till stor nackdel för den
kommunala demokratin. De rikspolitiska frågorna
dominerar valrörelserna och de kommunala frågorna
kommer i skymundan.
Detta är allvarligt ur kommunaldemokratisk synpunkt.
Den gemensamma valdagen minskar således medborgarnas
möjlighet till information om de kommunala frågorna och
om de olika partiernas program. Därmed försvåras också
den värdering och det ansvarsutkrävande som är en viktig
del i all demokrati.
Den gemensamma valdagen bör således avskaffas och
valen tilllandsting och kommunfullmäktige ske fristående
från riksdagsvalen.
I en särskild grundlagsmotion har vi utförligt
argumenterat i denna fråga. Där finns också våra konkreta
förslag.
Det bör i detta sammanhang också nämnas, att
centerpartiet i en motion till årets riksdag kräver en
utredning med syfte att omvandla landstingen till
länsdemokratiska organ med det övergripande ansvaret i
alla samhällspolitiska frågor som skall avgöras på länsnivå.
Detta ser vi som ett mycket viktigt krav ur
demokratisynpunkt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det fortsatta reformarbetet på det kommunala området
skall ha den inriktning som anges i denna motion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om delning av kommuner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om folkomröstningar i
kommunerna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om öppna styrelse- och
nämndsammanträden.
Stockholm den 21 januari 1991
Bengt Kindbom (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Martin Olsson (c)
Stina Eliasson (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Anders Svärd (c)
Birger Andersson (c)
Rosa Östh (c)
Hugo Andersson (c)
Kjell Ericsson (c)