Överförandet av kommunal verksamhet i bolagsform
accelererar i allt snabbare takt. Sålunda omsatte de
kommunala bolagen år 1978 15 miljarder kronor medan
omsättningen växt till hela 53 miljarder kronor 1988.
De vanligaste motiveringarna för sådan bolagisering är
att verksamheten blir effektivare, beslutsgången snabbare,
större frihet att välja affärsstrategi och ökade krav på
sekretess av konkurrensskäl.
Det finns flera invändningar mot ett sådant synsätt.
Först måste man ställa frågan i vilken mån kommunerna
skall konkurrera med näringslivet. Om handlingar av visst
slag måste sekretessbeläggas torde detta i regel kunna ske
inom den reguljära verksamheten, vilket ju också är fallet
vad gäller t.ex. anbudshandlingar och frågor som rör
kommuninvånarnas personliga förhållanden. Vad sedan
gäller effektiviteten bör utgångspunkten vara vilka
verksamheter kommunen överhuvudtaget skall syssla med.
Kommer man fram till slutsatsen att kommunen allt
framgent skall vara producent av en viss tjänst eller
nyttighet ställs frågan om bästa möjliga resursutnyttjande i
fokus. Det kan handla om att bättre tillvarata personalens
initiativförmåga och kompetens, effektivare organisation
resp. ledningsfunktion och bättre uppdelning i
resultatenheter. Reformer av det här slaget låter sig väl
genomföras inom ramen för nuvarande kommunallag.
I sammanhanget bör erinras om att forskare på KTH
visat att lönsamheten för de kommunala bolagen varit dålig,
vilket betyder att de också varit en dålig affär för berörda
kommuner. Otvivelaktigt hamnar också de kommunalt
förtroendevalda i bolagsstyrelserna i dubbla lojaliteter. Den
primära rollen för en förtroendevald är politikerns. Men
uppgiften att som förtroendevald politiker företräda
kommuninvånarnas intressen kommer i vissa fall i konflikt
med rollen som ledamot i en bolagsstyrelse, där
verksamheten regleras av aktiebolagslagen.
Det allvarligaste problemet med bolagisering av
kommunal verksamhet torde ändå vara begränsningen av
medborgarnas kontroll och insyn i de kommunala bolagen.
När aktiebolagslagen tar över sätts offentlighetsprincipen
på undantag.
Innebörden av förslaget till ny kommunallag är förvisso
att kommunfullmäktige i varje enskilt fall skall kunna
avgöra graden av offentlighet i de kommunala bolagen.
Detta skulle emellertid enligt vår uppfattning vara en farlig
väg att beträda, eftersom det innebär att reglerna kommer
att variera från kommun till kommun. Att en majoritet kan
komma att hemligstämpla ärenden av vitalt allmänintresse
inom ett kommunalt bolag med skydd av aktiebolagslagen,
öppnar möjligheter till ett godtycke som står i stark
motsatsställning till medborgarnas krav på demokratisk
insyn och kontroll av den kommunala verksamheten.
Reglerna för reguljär kommunal verksamhet i nämnd-
och styrelseform är fastlagda i kommunallagen och gäller
lika i alla kommuner.
De viktigste kriterierna är:
1. Full offentlighet och insyn i verksamheten 2.
Rätt för medborgarna att överklaga kommunala
beslut 3.
Likabehandling av alla kommuninvånare 4.
Ledamöter i nämnder och styrelser utses
demokratiskt och kan ställas till ansvar i allmänna val.
Dessa kriterier måste enligt vår uppfattning vara
grundläggande då regeringen lägger fram sitt förslag till ny
kommunallag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av demokratisk insyn
och kontroll i alla former av kommunal verksamhet.
Stockholm den 23 januari 1991
Bengt Silfverstrand (s)
Johnny Ahlqvist (s)