I en demokrati borde det vara självklart att det krävs en
viljeyttring för att bli medlem i ett trossamfund. Men så är
det inte i Sverige trots att det i grundlagen finns
bestämmelser om religionsfrihet.
I Sverige blir ett barn automatiskt medlem i svenska
kyrkan om en av föräldrarna är medlem, såvida de är gifta
med varandra. I det fall modern inte är gift och inte medlem
i svenska kyrkan blir inte heller barnet det även om fadern
är medlem. Men den dag modern gifter sig med fadern blir
barnet också automatiskt medlem i kyrkan.
Barn med utländskt medborgarskap kan under dessa
omständigheter också skrivas in i kyrkan utan att
föräldrarna vet om det. Personer som får svenskt
medborgarskap kan även de bli medlemmar utan att de bett
om det. Alla dessa exempel är tecken på att
religionsfriheten inte fungerar.
Bestämmelserna om medlemskap i svenska kyrkan
strider mot regeringsformens fri- och rättighetskatalog.
Därför har riksdagen tvingats införa
övergångsbestämmelser enligt vilka bestämmelserna om
medlemskap i svenska kyrkan gäller utan hinder av 2 kap.
2 § regeringsformen. Dessa övergångsbestämmelser har nu
gällt i 13 år och tenderar att bli permanenta, vilket inte kan
vara avsikten med sådana bestämmelser.
Riksdagen har under flera år avslagit motioner i denna
fråga, trots att konstitutionsutskottet i sina betänkanden
påtalat den motsättning som föreligger. Det gäller således
inte bara en inomkyrklig ordningsfråga utan problemet är
konstitutionellt. Det är märkligt att riksdagen år efter år
kan bortse från denna motsättning som är ovärdig en
demokrati med ett allt större inslag av invånare med
utländska medborgarskap och olika religionstillhörighet.
Riksdagen har enligt vår mening all anledning att ge sin
mening till känna. Staten bör ta initiativ i frågan utan att
avvakta pågående utredningar inom svenska kyrkan.
I religionsfrihetslagen finns följande paragraf:
9 § Den som förvärvar svenskt medborgarskap och ej
tillhör svenska kyrkan skall, utan särskild ansökan, anses
upptagen i kyrkan, om han är evangelisk-luthersk
trosbekännare; dock skall vad nu sagts ej gälla, om han hos
pastor i den församling, där han är kyrkobokförd, anmält
att han icke vill inträda i kyrkan.
Detta har inneburit att utländska medborgare ovetande
och mot sin vilja har blivit medlemmar i svenska kyrkan vid
förvärvet av svenskt medborgarskap. JO har ifrågasatt den
automatik som ovanstående paragraf tillsammans med 9 §
medborgarskapskungörelsen medför. JO anser att i stället
för att som nu fordra en aktiv handling i form av en anmälan
hos pastor av den som vill bryta automatiken och således
inte vill inträda i kyrkan, borde krav på sådan anmälan
uppställas för den som verkligen vill bli medlem.
Formuläret för sökande av svenskt medborgarskap kan
ändras, så att det även innefattar en ansökan om att bli
medlem i svenska kyrkan.
Vi delar denna bedömning. Från principiella
utgångspunkter kan gällande ordning inte anses
tillfredsställande utan åtgärder måste vidtas för att få en
ändring till stånd. Regeringen bör snarast förelägga
riksdagen förslag till ändringar av religionsfrihetslagen och
medborgarskapskungörelsen enligt de riktlinjer som
angivits ovan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas
syftande till att undanröja den påtalade motsättningen
mellan regeringsformen 2 kap. 2 § och
religionsfrihetslagen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av religionsfrihetslagen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär ändring av
medborgarskapskungörelsen i enlighet med vad som anförts
i motionen.
Stockholm den 23 januari 1991
Birgit Friggebo (fp)
Ylva Annerstedt (fp)
Ingela Mårtensson (fp)
Lars Sundin (fp)