Det sker i dag en ganska omfattande förnyelse av den offentliga sektorn. Alltmer av verksamhet som tidigare bedrivits av stat och landsting blir ett ansvar för kommunerna. I denna riktning har nyligen beslut tagits när det gäller viktiga områden som skolan och äldreomsorgen. Denna decentralisering innebär att förutsättningarna att utforma verksamheterna efter lokala behov och medborgarnas krav ökar.
Medborgarperspektivet är viktigt. Den offentliga sektorn är till för medborgarnas bästa och därför måste verksamheten ständigt prövas utifrån deras intressen. Politikerna är medborgarnas företrädare och deras uppgift är att tydligt klargöra målen för verksamheterna och anvisa de ekonomiska resurserna. Sedan bör personalen få stor frihet att välja vilka medel och metoder som fordras för att uppfylla målen.
Detsamma gäller när staten ställer upp mål för verksamheter som kommunerna bedriver. Stor frihet bör ges åt kommunerna att utforma dessa efter lokala förutsättningar. Ett steg i denna riktning var när kommunerna gavs frihet att utifrån egna behov och önskemål utforma sin nämndorganisation på det sociala området när riksdagen beslöt om ändrad ansvarsfördelning inom äldreomsorgen. Samma frihet borde gälla hela nämndorganisationen. Det ligger i statens intresse hur kommunerna fullgör de uppgifter som ålagts dem, däremot knappast hur de utformar sin organisation för att göra detta.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas frihet att utforma sin nämndorganisation.
Stockholm den 22 januari 1991 Jan Andersson (s) Bengt Silfverstrand (s)