Bakgrund
Enligt lag måste kommuner ha vissa nämnder. En av dessa obligatoriska nämnder är miljö- och hälsoskyddsnämnden. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna med sina förvaltningar svarar för tillsynen enligt en lång rad lagar och författningar. Under senare år har, i takt med den ökade medvetenheten om miljöproblemen, arbetsuppgifterna ökat i en lavinartad omfattning. Miljöproblemens komplexitet och mängd har också ökat. Nya väsentliga uppgifter har förts till kommunerna: Tillsyn enligt miljöskyddslagen, ökat deltagande i planprocesser, mer omfattande ansvar för avfall, utökat ansvar över tillsynen av livsmedelshanteringen för att nämna några exempel.
Problem
Resursförstärkningar har inte tillförts i motsvarande omfattning, snarare har miljö- och hälsoskyddsverksamheten liksom andra angelägna kommunala verksamheter drabbats av det hårdnande ekonomiska läget för kommunerna. Den ökade möjligheten att ta ut avgifter på verksamheten har bidragit till resursförstärkning men inte i tillräcklig grad. Avgifter kan ej heller fullt ut täcka de behov som finns.
Många kommuner har i besparings- och effektiviseringssyfte försökt dra in på de kommunala förvaltningarna och på nämndorganisationen. På flera håll har därför miljö- och hälsoskyddsnämnder och förvaltningar lagts samman med andra nämnder och förvaltningar.
Kommunerna själva hör till de verksamhetsutövare som skall granskas av miljö- och hälsoskyddsnämnderna. För detta ändamål behövs en stark och fristående miljö- och hälsoskyddsverksamhet. Det är olämpligt att den instans som beslutar om byggnadsplaner också skall granska dessa planers lämplighet ur miljö- och hälsoskyddsaspekt.
Det har konstaterats att när, inom ramen för frikommunsförsöket, miljö- och hälsoskyddsverksamheten slagits samman med andra verksamheter, så har det drabbat miljö- och hälsoskyddsarbetet negativt.
Det finns tendenser till att konflikter kring viktiga frågor som t ex planärenden förs undan från den offentliga debatten till slutna tjänsterum. Allmänhetens kännedom och möjlighet att påverka försämras därmed kraftigt. Detta urholkar demokratin och försämrar ytterligare möjligheterna att hävda miljöintressen.
Det är viktigt att hävda miljöskyddet både gentemot andra intressen inom den kommunala verksamheten och gentemot externa intressen, som industrier och andra verksamheter. Därför måste miljö- och hälsoskyddsnämnderna och deras förvaltningar ges en stärkt självständighet och integritet.
De redan nu betydande svårigheterna att behålla och rekrytera kompetent personal inom miljöområdet kommer att öka om miljö- och hälsoskyddsverksamheten inte stärks.
Förslag
Med anledning av att förslag till ny kommunlag ska läggas fram våren 91 har det väckts förslag om fri nämndorganisation. Det skulle bl a innebära att kommunerna inte behöver ha en miljö- och hälsoskyddsnämnd.
Vänsterpartiet anser att det i dagsläget är helt nödvändigt att kommunerna även framdeles åläggs att ha fristående miljö- och hälsoskyddsnämnder. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Längre fram i tiden, när miljöhänsyn och förståelse för de ekologiska kraven genomsyrar kommunernas aktiviteter, kan organisationsformerna diskuteras, men i dagsläget skulle man göra miljöarbetet en björntjänst genom att avskaffa de fristående miljö- och hälsoskyddsnämnderna.
Vidare borde regeringen redovisa hur det lokala miljöarbetet ska stärkas för att kunna möta de ökade krav som nu ställs. Vänsterpartiet avstår här från att lägga förslag utan avvaktar till miljöpropositionen i februari -91.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna även i framtiden skall ha fristående miljö- och hälsoskyddsnämnder.
Stockholm den 22 januari 1991 Annika Åhnberg (v) Viola Claesson (v) Rolf L Nilson (v) Jan Jennehag (v) Bengt Hurtig (v) Jan Strömdahl (v)