Ersättningsbestämmelser i samband med politiska uppdrag
Många undersökningar har visat att LO-medlemmarna
och då främst de privatanställda som står i produktionen är
kraftigt underrepresenterade i politiska församlingar i
kommuner och landsting. Medlemmar ute på
arbetsplatserna är alltså mycket dåligt representerade i
politiska församlingar. Det finns många orsaker till att
stimulera politiskt arbete. Det stärker demokratin och
tillför erfarenheter till politiken från hela samhället.
Det finns å andra sidan många hinder som är svåra att
riva. Utbildning, obekväma arbetstider, slitsamma jobb etc.
och sist men inte minst ersättningsfrågan. Ersättningen i
samband med politiska uppdrag, och även uppdrag som
exempelvis nämndemän, missgynnar i allmänhet
privatanställda. Detta förhållande gäller också för
tjänstemän i privat anställning och i stor utsträckning LO-
grupper i offentlig anställning.
1983 ändrades kommunallagen på ett sådant sätt att
kommuner och landsting fick möjligheter att betala förlorad
arbetsförtjänst till förtroendevalda. Mindre än hälften av
landets kommuner och landsting har utnyttjat denna
möjlighet. I många fall har man också fastställt
ersättningsnormer som inte är tillfredsställande. Man kan
exempelvis i en del fall få ersättning enbart för
sammanträdestiden efter uppvisande av intyg från
arbetsgivaren. Att man måste tvätta sig och byta kläder och
att man går skift m.m. ingår inte alla gånger i
ersättningsnormernas utformning. Bl.a. dessa förhållanden
ställer krav på längre ledighet än sammanträdets längd om
man skall undanröja hindren.
En del kommuner har också gjort så att man helt enkelt
har höjt arvodet kraftigt så att det täcker in förlorad
förtjänst. Det innebär att den som genom avtal har sin
arbetsförtjänst kvar vid politiska uppdrag har ännu bättre
betalt än förut. För att komma till rätta med dessa orättvisor
som också är ett hinder för större delen av landets
befolkning mot att deltaga i politiskt arbete måste man
säkert lagstifta i frågan. Detta är också viktigt för
demokratin och det är en rättvisefråga.
Lagreglerna bör utformas så att det klart och tydligt
framgår att förlorad arbetsförtjänst skall ersättas utöver
eventuellt arvode. De bör också få en utformning som
innebär att förtroendevalda har rimlig tid till att exempelvis
byta kläder och resa till sammanträdet. Detta kan ta lång tid
ibland p.g.a. smutsiga jobb, långa avstånd m.m. Reglerna
bör också möjliggöra för skiftarbetare att ta
kompensationsledigt i vissa situationer, exempelvis när en
förtroendevald arbetar på natten och skall sammanträda på
dagtid. Tid till vila mellan arbetets slut på morgonen och
sammanträdets början skall finnas. I annat fall skall man ha
rätt att sluta arbetet tidigare i en del fall för att sova.
Det är ur demokratisk synpunkt viktigt att
ersättningsfrågan i samband med politiska uppdrag får en
lösning genom lagstiftning och att ersättningsreglerna
utformas så att alla kan vara delaktiga i det politiska arbetet
utan ekonomiska förluster som följd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning om
ersättningsbestämmelser i samband med politiska uppdrag.
Stockholm den 16 januari 1991
Bo Finnkvist (s)
Kjell Nordström (s)
Anita Johansson (s)