Det förekommer inte alltför sällan att kommuner startar
affärsdrivande verksamheter mer eller mindre indirekt samt
''dumpar'' priserna genom att skattemedel används i
verksamheten. Detta har lett till att företag på affärsmässigt
sund grund slås ut av skattefinansierad verksamhet.
Detta är såväl samhälls- som privatekonomiskt osunt
och leder i längden till en lägre produktivitet och allt sämre
levnadsstandard för svenskarna.
Ett exempel: I Kalix kommun drevs ett solarieföretag
med framgång till den dag kommunen släppte in ett annat
företag i badhuset samt lade skötseln av verksamheten på
badhuspersonalen, betalad med skattemedel. Därmed
kunde man hålla lägre priser än det icke skattefinansierade
företaget. Därtill gav kommunen i detta fall direkt felaktig
information till solarieföretaget, vilket ledde till
investeringar i företaget, som fått besked att man i
kommunens badhus inte skulle starta solarieverksamhet.
Detta har lett till att företagaren har stora personliga
skulder. Näringsfrihetsombudsmannen anser att
kommunen i detta fall är att anse som näringsidkare.
Eventuellt föreligger brott mot kommunallagen och i så fall
finns möjlighet till skadestånd för illojal konkurrens från
kommunen, knappast ett särskilt effektivt bruk av de
skattemedel man avkräver medborgarna. Det är
illavarslande om kommuner både avsätter skattemedel för
att dra till sig företagsetableringar och för att slå ut företag.
Det är därför angeläget att rättsläget är enkelt uttryckt
och helt klart så att inte kommunalpolitiker utan alltför
mycken juridisk kännedom kan fortsätta att genom illojal
konkurrens slå ut privat verksamhet genom att bedriva
skattefinansierad näringsverksamhet och orsaka
kommunen och skattebetalarna stora skadestånd.
En utredning bör tillsättas som tar sikte på att skärpa
kommunallagen så att de kommuner, som bedriver illojal
konkurrens, omedelbart kan stoppas innan det privata
företaget konkurrerats ut, gått i konkurs eller lagts ned med
stora skadeståndsanspråk som följd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i kommunallagen att kommuner som bedriver
näringsverksamhet och riskerar att fällas för illojal
konkurrens omedelbart kan åläggas ett temporärt stopp av
verksamheten.
Stockholm den 14 januari 1991
Charlotte Cederschiöld (m)