Rätten till ledighet för kommunala förtroendeuppdrag regleras i 2 Kap. 5 §, 3 Kap. 4 och 13 §§ kommunallagen. Bestämmelserna omfattar alla kommunala uppdrag och är tillämpliga på ledamöter och suppleanter i fullmäktige, styrelse och övriga nämnder samt revisorer och revisorssuppleanter. De angivna reglerna säger endast att den förtroendevalde ''har rätt till den ledighet från anställning som behövs för uppdraget''.
Det finns inget direkt stöd i denna lagstiftning eller dess förarbeten för att en förtroendevald med skifttjänstgöring har rätt till ledighet från påföljande nattskift. 1988 års kommunallagskommitté föreslår i sitt betänkande ''Ny kommunallag'' (SOU 1990:24) ingen förändring av lagen på denna punkt.
Det torde inte finnas någon lagstiftning som reglerar rätten till ledighet för de statliga uppdragen som nämndeman i exempelvis tingsrätt och länsrätt. Mot bakgrund av den vikt som tillmäts ett ökat politiskt engagemang hos medborgarna måste dessa förhållanden anses ytterst otillfredsställande.
Ledighetsreglernas utformning för kommunala förtroendeuppdrag innebär att den stora grupp på arbetsmarknaden som har skiftarbete är utlämnad till sin arbetsgivares godtycke om han eller hon skall ha möjlighet att åta sig kommunala förtroendeuppdrag på människovärdiga villkor.
Det är likaså en mycket allvarlig brist att det inte finns någon ledighetslagstiftning för uppdrag som nämndeman. Statliga och kommunalt anställda har i allmänhet rätt till sådan ledighet enligt gällande kollektivavtal. Någon sådan rätt förekommer normalt inte på den privata sidan. Härigenom skapas en bristande representativitet hos nämndemannakåren som är olycklig.
Jag anser att det är påkallat med snabba lagstiftningsåtgärder för att undanröja dessa orättvisor mellan olika kategorier arbetstagare vilka också får allvarliga negativa konsekvenser för demokratins funktionssätt. Behövlig ledighet för politiska förtroendeuppdrag, också med hänsyn till skiftarbetandes villkor, måste garanteras genom lagstiftning. Nämndemäns rätt till ledighet för uppdrag måste också lagregleras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de lagbestämmelser som reglerar rätten till ledighet för politiska förtroendeuppdrag ses över i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 15 januari 1991 Bo Hammar (v)