I dagens syn på regionala beslut ligger tyngdpunkten
dessvärre fortfarande på en stark statlig reglering både vad
det gäller sättet att utse landshövdingar och
ansvarsfördelningen mellan stat och regionala organ.
Redan år 1862 var det meningen att landstingen skulle
utgöra folkviljans manifestation på den regionala nivån och
vara det regionala parlamentet. En lång tid har gått sedan
dess men den regionala styrningen och insynen saknas
fortfarande. Idag är det få som vet hur den regionala
beslutsgången egentligen ser ut och vilka beslut som fattas.
Vad beror då detta på? Är de regionala frågorna
ointressanta? Eller är det beslutsfattandet som är otydligt
och svårbegripligt?
Vi vill på ovanstående frågor entydigt svara att de
regionala frågorna är hos många väljare klart intressanta
och anledningen till att dessa frågor sällan uppmärksammas
beror på att frågorna döljs i ett otydligt och svårpåverkat
beslutssystem. Att detta sedan är en av orsakerna till
vanliga väljares relativa ointresse för politik, ter sig ganska
självklart. Om man som väljare inte ens på regional nivå
kan följa besluten, hur skall man då kunna sätta sig in i det
politiska helhetsperspektivet?
Från demokratisk synpunkt är det befintliga systemet
helt otillfredsställande och måste därför revideras från
grunden. Landstingens och länsstyrelsernas
kompetensområden är otydliga och stelbenta och därmed
kreativitetshämmande. Det har ur det perspektivet blivit
ännu sämre med de av riksdagen nyss antagna
förändringarna i den regionala förvaltningen. Vi kan inte
tolka de nya förändringarna på annat sätt än att man strävat
efter en effektiv byråkrati istället för en fungerande
demokrati.
Landstingen är dock fortfarande en relativt demokratisk
beslutsapparat med bl a landstingsval och öppna möten,
men det som redan på 1800-talet var tänkt att bli ''ett
regionalt parlament'' har idag mer eller mindre blivit ett
sjukvårdsparlament. De andra länsfrågorna har allt mera
försvunnit in i de slutna länsstyrelserna och i de nya
nämnderna. I dessa viktiga organ hålls också oftast de
minsta landstingspartierna utanför. Där finns också en
ordförande som inte är vald utan utsedd på obegränsad tid
och med en makt över länets olika organ som är allt annat
än ringa.
I det förändringsarbete som har skett på det regionala
området de senaste åren har man vägrat att ta ett nytt grepp
för att vitalisera och demokratisera den regionala
förvaltningen. Istället har man förvärrat läget ytterligare.
Landshövdingens makt har förstärkts genom att hon/han
skall sitta som ordförande i de nu föreslagna nämnderna för
miljö, lantbruk, kommunikation, utbildning och fysisk
planering och får därmed ännu större inflytande/makt på
det regionala arbetet utan att kunna ställas till svars för
detta i demokratiska och allmänna val. Samma persons vilja
kan sålunda i princip bli dominerande inom dessa viktiga
områden. Är det verkligen den typen av beslutsordning som
ett modernt samhälle vill ha på det regionala området?
Vidare är sättet att utse nämndernas ledamöter
ytterligare ett hot mot mångfalden och kvaliteten i det
regionala beslutsfattandet.
Här krävs nya grepp
Miljöpartiet de gröna anser att en form av direktvalda
regionala parlament istället skall inrättas, och att dessa
parlament övertar nuvarande landstings, länsstyrelsers och
väsentliga delar av den centrala förvaltningens uppgifter.
Förslaget innebär bl a att det regionala självstyret avsevärt
stärks.
Detta bör bli föremål för utredning. En sådan utredning
bör ha i huvuduppgift att komma med förslag till en verklig
vitalisering av det regionala politiska/demokratiska arbetet.
Alla gamla kvarlevor som inte stämmer in i ett
parlamentariskt system skall givetvis rensas bort för att
möta 90-talets krav på demokrati och insyn. Utredningen
bör komma med förslag om nya grepp om hur den regionala
parlamentarismen skall se ut för att möta dagens och
morgondagens behov av ett aktivt och demokratiskt
beslutsfattande. Vi vill för den politiska kreativitetens skull
inte binda en sådan utredning med detaljer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att frågan om stärkt
regionalt självstyre i form av direktvalda regionala
parlament utreds i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 10 januari 1991
Claes Roxbergh (mp)
Anita Stenberg (mp)
Inger Schörling (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Kjell Dahlström (mp)
Eva Goe s (mp)
Hans Leghammar (mp)