I propositionen har beträffande sekretessfrågor framhållits att en ny nämndorganisation inte innebär någon principiell nyhet för tillämpningen av sekretesslagstiftningen och att det redan i dag förekommer att kommunala nämnder sköter verksamheter med olika sekretessregler.
Redan då försöket med kommundelsnämnder infördes påpekades i olika sammanhang -- i synnerhet av socialarbetare -- att enskilda kunde komma i kläm, eftersom ingenting uttalats om på vilket sätt enskilda skulle skyddas i de kommunala nämnderna. I olika sammanhang under åren har frågan aktualiserats hos social- och justitiedepartementen genom frågor från enskilda handläggare. Vid varje tillfälle har sagts och skrivits att man ''följer utvecklingen''. Det är sant att nämnder handlagt ärenden med olika sekretess, men ytterst skönsmässigt, därför att befintliga regler varit så gott som omöjliga att följa. Frågan är inte heller berörd i proposition 1990/91:111, som behandlade informationsutbytet mellan vissa myndigheter i vissa speciella fall.
Enligt min uppfattning har man nu ''följt utvecklingen'' under tillräckligt lång tid. Att ha en lagstiftning som är utomordentligt svår att arbeta efter medför att handläggare i all välmening gör egna bedömningar om vad som är till men för den enskilde. Det bidrar också till att lagen anses omöjlig att tillämpa, att man gör egna konstruktioner och med det undergräver respekten för lagen.
Det finns också en risk när man ''följer utvecklingen'' att det så småningom utvecklas en sådan praxis att sekretessbestämmelserna helt åsidosätts. En konsekvens av det kan bli att man anser att det i praktiken fungerar bra utan sekretessbestämmelser, vilket medför en inskränkning i den enskildes sekretesskydd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en snabb översyn av sekretessbestämmelserna sker så att klarhet föreligger när den nya kommunallagen träder i kraft.
Stockholm den 15 april 1991 Lena Öhrsvik (s)