I proposition 1990/91:117 förslås att det nuvarande systemet med latituder, som anger det minsta antal ledamöter i fullmäktigeförsamlingar och landstingsfullmäktige som måste utses vid angivna antal röstberättigade invånare, behålls.
Med hänsyn till att förslaget till ny kommunallag i flera avseenden präglas av större frihet för kommuner och landsting i utformningen av den egna organisationen, inkl. antal ledamöter i nämnder och styrelser, synes 5 kap. 1 § vara en alltför detaljerad kvarleva från den gamla lagen. Som exempel på vart centrala detaljregleringar leder kan nämnas Uppsala läns landsting, som i årets val passerar 200 000 röstberättigade och därför tvingas öka antalet landstingsledamöter från 61 till 71 samtidigt som verksamheten minskar med ca 20 % (ÄDEL) och den politiska organisationen i övrigt bantas.
De motiv som anförs i propositionen synes inte heller tillämpliga -- åtminstone inte för landstingsfullmäktige -- nämligen att ett lägsta antal utgör ett skydd för småpartier. För landstinget finns nämligen en småpartispärr på 3 %. Med hänsyn till att landstingen är relativt homogena befolkningsmässigt skulle därför ett gemensamt lägsta antal ledamöter -- förslagsvis 51 -- vara tillfyllest. Därutöver bör frihet ges för landstingen att själva fastställa erforderligt antal ledamöter och därvid avväga detta mot organisationen i övrigt, strukturen i länet, antal valkretsar osv.
I propositionen framhålls att de enda obligatoriska nämnderna i fortsättningen blir kommunstyrelsen och valnämnden. Detta äger sin riktighet vad avser kommunallagen. Genom skilda speciallagstiftningar kan dock kommuners och landstings frihet inskränkas. Det senaste exemplet härpå är proposition 1990/91:82 om folkbildning, som för närvarande är föremål för riksdagens behandling. I denna föreslås att de kommuner och landsting som driver folkhögskolor inrättar speciella styrelser för dessa. Enligt vår mening finns inte behov av detaljregler för kommuners och landstings organisation.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet ledamöter till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om detaljregler för kommuners och landstings organisation genom speciallagstiftning.
Stockholm den 10 april 1991 Ingrid Andersson (s) Rosa Östh (c) Barbro Sandberg (fp) Lars Ahlmark (m)