I yttrandefrihetsmål gäller särskilda regler om hur domstolen skall vara sammansatt. Dessa regler finns i en lag från 1949, som formulerats med utgångspunkt i då gällande domförhetsregler. Eftersom dessa regler sedermera ändrats, är lagtextens förutsättningar på en punkt rubbade, nämligen rörande hovrätts sammansättning. Konsekvensen är, att en hovrätt i yttrandefrihetsmål kommer att ha olika sammansättning delvis beroende på vilken typ av mål det är och delvis beroende på hur talan förs. Tre olika sammansättningar av hovrätten är tänkbara: fyra juristdomare, tre juristdomare och två nämndemän samt tre juristdomare utan nämnd. Skillnaden mellan de olika sammansättningarna är inte sakligt motiverad eller ens genomtänkt.
Med tanke på att en yttrandefrihetsprocess i och med juryprövningen i tingsrätt blivit föremål för en ingående folklig granskning är det enligt min mening inte konsekvent med nämndemän i överrättsgranskningen. Ett överklagande innebär ju att hovrätten gör exakt samma typ av prövning, inom de ramar juryn bestämt, som de tre juristdomarna i tingsrätten gjort. Skulle dessutom nämndemän sitta med i rätten kommer två olika typer av folkligt inslag att förekomma i samma prövning. Å andra sidan är det huvudregel i vårt rättssystem att det sitter fler juristdomare i överrätt än i underrätt. Den lämpligaste sammansättningsformen för hovrättsprövningen är därför enligt min mening fyra juristdomare. För att en sådan sammansättning skall gälla i alla typer av mål krävs en lagändring. Regeringen bör utreda förutsättningarna för en sådan lagändring.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en förändring rörande hovrätts sammansättning i yttrandefrihetsmål.
Stockholm den 25 januari 1991 Birgit Friggebo (fp)