Ett rättssamhälle kännetecknas av såväl demokratisk
öppenhet som personlig integritet. Faktorer som
offentlighet och insynsskydd är oskiljaktigt förenade och
kan sägas ''inkräkta'' på varandras områden.
Balanspunkten är synnerligen svårfångad och varierar
dessutom från fall till fall. Här skall göras ett försök till en
övergripande skiss.
Offentlig verksamhet
Den s.k. offentlighetsprincipen gäller för den offentliga
verksamheten som en följd av en fin svensk rättstradition.
Enligt denna princip ges alla medborgare möjlighet till
insyn i den offentliga sektorn. Undantag i form av
insynsskydd göres genom sekretesslagen vid särskilt
angivna fall, som är motiverade av allmänna eller enskilda
intressen. Detta insynsskydd kan dock genombrytas med
hänvisning till yttrandefriheten och behovet av öppen
debatt i ett demokratiskt samhälle. Så sker genom den s.k.
meddelarrätten, som innefattar anskaffarfrihet,
meddelarfrihet, anonymitetsskydd och
efterforskningsförbud. Denna rätt utgör något av en
''säkerhetsventil''.
Enskilda medborgare
Den motsatta huvudregeln alltså insynsskydd gäller för
enskilda medborgare. Privatpersoner är berättigade till
skydd för sitt privata liv och ha rätt att driva sin verksamhet
utan annan insyn utifrån än den han själv vill medge.
Personliga angelägenheter bör ej vara allas angelägenheter.
Ett robust personligt insynsskydd är en självklarhet i ett
rättssamhälle. Undantagsvis och då endast vid synnerligen
starka skäl kan det finnas behov av en ''ventil'', som bryter
insynsskyddet.
Privata företag
Här uppkommer frågan om vilken huvudregel alltså
offentlighet eller insynsskydd som bör ges företräde
beträffande privata företag och deras verksamhet.
Företagen drivs i många skilda former och varierar i storlek
från enmansföretaget till mastodontföretagen. Den
absoluta majoriteten utgörs dock av mindre företag. Mot
denna bakgrund torde föreligga övervägande skäl tala för
att insynsskydd är motiverat som huvudregel.
Här behövs dock undantagsregler av två olika typer. En
insynsrätt erfordras för det allmänna främst stat och
kommun för att säkerställa allmänna intressen eller skydda
konkurrerande intressen. Den lagtekniska lösningen av
denna rätt kan variera till sin form. Dessutom är det
motiverat med en meddelarrätt med hänsyn till
yttrandefriheten och då utformad som en ''säkerhetsventil''.
För att tillgodose detta syfte tillkom lagen om
företagshemligheter kallad Lex Bratt.
Förbättrad lagstiftning
Offentlighet och insynsskydd är av grundläggande
demokratisk betydelse och bör rättsligen behandlas
därefter. På denna punkt är vårt regelsystem i behov av
reformering. Den offentliga verksamheten regleras genom
Regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och
sekretesslagen. Innebörden får anses vara att alla skall ha
möjlighet till insyn. Detta borde dock uttryckligen
föreskrivas i främst grundlagen. I Regeringsformens 1.
kap bör därför införas en ny paragraf med följande
innehåll: ''Den offentliga verksamheten skall försiggå under
allmänhetens insyn, i den mån annat icke föreskrives.''
Insynsskyddet för enskilda medborgare och deras
verksamhet även som företagare framgår endast indirekt av
lagstiftningen. Därför borde följande uttryckliga regel
införas i Regeringsformen och då lämpligen i 2.
kap.: ''Varje enskild åtnjuter skydd mot insyn i den mån
inte annat föreskrivs i lag''.
För att fånga den finstämda balanspunkten mellan
offentlighet och insynsskydd och därigenom skapa en rimlig
meddelarrätt borde företagshemlighetslagen omarbetas och
harmoniseras med grundlagen. En sådan revidering skjuter
regeringen beklagligtvis på framtiden i avvaktan på en så
småningom kommande utvärdering. I avvaktan på en
förändrad meddelarrätt är det utomordentligt angeläget att
skapa någon form av rimlig ''säkerhetsventil''. Så kan ske
genom att införa en s.k. parallellinstruktion, vilket jag för
övrigt föreslagit redan i augusti 1988.
Viktigt slutresultat
En förbättrad lagstiftning enligt nämnda förslag skulle
på ett tydligt sätt markera den grundläggande betydelsen av
frågorna om offentlighet och insynsskydd. Härigenom
skulle man även motverka tillfälliga och osystematiska
lagstiftningsingripanden och därmed också undvika misstag
som allvarligt kränker enskilda medborgares rätt.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrad lagstiftning om rätt till
offentlighet och skydd mot insyn.
Stockholm den 25 januari 1991
Bengt Harding Olson (fp)