Fria medier är en förutsättning för ett fritt och öppet
samhälle. Det är en princip som samtliga anhängare av ett
demokratiskt styrelseskick bekänner sig till. Denna princips
motsats är censur och inskränkning av informations- och
yttrandefriheten. För närvarande tvingas vi uppleva hur den
totalitära regimen i Sovjetunionen försöker betvinga både
det tryckta och det eterdistribuerade ordet i de baltiska
länderna. Detta är ett exempel på den vikt totalitära
regimer tillmäter kontrollen av det fria ordet varhelst det
distribueras.
Varje svensk medborgare garanteras enligt
regeringsformens 2 kapitel, 1
§ första och andra stycket, yttrande- och
informationsfrihet. Begränsningar av dessa självklara och
naturliga rättigheter får endast ske med hänsyn till rikets
säkerhet, folkförsörjning, allmän ordning eller beivrande av
brott. I övrigt får begränsningar av yttrande- och
informationsfriheten endast ske om särskilt viktiga skäl
föranleder det.
För oss moderater är det mot denna bakgrund en
självklarhet att också etermedia omfattas av samma
informations- och yttrandefrihetsprinciper som gäller för
tryckta medier. Av någon anledning har det
eterdistribuerade ordet ansetts undantaget från mångfald,
konkurrens och etableringsfrihet. Rätten till det
eterdistribuerade ordet har statsmakterna givit exklusivt till
ett företag, det sk. public service-företaget Sveriges Radio.
Den exklusiva rätten som Sveriges Radio fått har
tidigare av monopolanhängarna hävdats bero på i första
hand tekniska förutsättningar, det vill säga brist på
frekvenser. Andra skäl till inskränkningen i informations-
och yttrandefriheten har varit den vikt som tillmäts public
service. Endast ett licensfinansierat monopolföretag, har
monopolivrarna hävdat, kan erbjuda ett allsidigt och
objektivt programutbud.
Inget av detta överensstämmer med dagens verklighet.
De senaste åren har kommunikations- och
informationstekniken skapat en helt ny mediemiljö. Det
finns i dag inga tekniska begränsningar som hindrar
valfrihet, konkurrens och mångfald för etermedierna.
De många satellit- och kabeldistribuerade radio- och
TV-kanalerna som kan tas emot i Sverige har visat att det
går att producera bra och mycket högkvalitativa program.
För utanför det konkurrensskydd som monopolet alltid
innebär sker en tävlan mellan programföretagen att alltid se
till konsumentens önskemål och därefter göra program.
Det är därför som etableringsfriheten måste öka så långt
det är tekniskt möjligt för markdistribuerade radio- och TV-
sändningar i Sverige.
Det är därför som Sveriges Radios monopol på
markdistribuerade radio- och TV-sändningar snarast måste
upphöra.
Radion är vårt största medium i dag, och med störst
potential för framtiden. I övriga Europa startar nästan varje
månad en ny radiostation sina sändningar. Samma situation
kommer att inträffa i Sverige den dag yttrande- och
informationsfrihetens principer även omfattar radiomediet.
Mediaberedningen måste lösa radions bojor
Den parlamentariska etermediaberedningen som
vårvintern 1991 arbetar med att ge förslag på den
markdistribuerade televisionens framtid i Sverige, tycks
vara ointresserad av att lösa bojorna för det största
etermediet och ge det frihet till programinnehåll, etablering
och finansiering.
Den parlamentariska beredningens majoritet verkar
resonera som så att statliga, och helst många och långa,
utredningar krävs för att ett förslag skall kunna presenteras
för riksdagens ledamöter att ta ställning till. Radiomediet
får dock inte hamna i samma politiska långbänk som
televisionen befunnit sig under mer än ett decennium.
Förvisso finns inga utredningar att luta sig mot för att ge
förslag på radions framtid. Men frågan är om det behövs.
Radion är som medium lika viktig för informations- och
yttrandefriheten som det tryckta ordet. Så för att garantera
att dessa naturliga medborgerliga rättigheter stärks, bör
lagstiftningen för det tryckta ordet i så stor utsträckning som
möjligt översättas till det eterdistribuerade.
Radioutredning i Malmöhus län
Malmöhus län kan bli plats för en utmärkt utredning för
hur fri radio kan genomföras i praktiken och därmed bli en
modell för övriga Sverige. I länet bor 770 000
människor i 20 kommuner. Malmöhus län har såväl
kommuner som är storstäder som landsortskommuner.
Befolkningsunderlaget bidrar till att det finns underlag för
konkurrens mellan olika medier.
Riksradion är en nationell angelägenhet som vi inte
berör i denna motion om försöksverksamhet med fri lokal
radio i Malmöhus län. (Vi vill dock starkt ifrågasätta om det
finns skäl för statsmakterna att över huvud taget driva sk.
public service-radio och -TV.)
Radio Malmöhus bör skiljas från Sveriges Lokalradio
AB (LRAB) och säljas på den fria marknaden. De
nuvarande anställda bör ges förköpsrätt i det nybildade
radiobolaget som alltså täcker länet och därför snarast bör
kallas för länsradio. Bolaget bör ges koncessionsrättighet på
minst fem och högst tio år. För att finansiera sändningarna
skall bolaget ges rätt till fri finansiering, det vill säga såväl
sponsring som reklam.
På kort sikt, senast i samband med att FM-bandet 104--
108 MHz, kan användas för ljudradion måste
frekvensutrymme erbjudas för minst en konkurrerande
station med länstäckning. Ett offentligt monopol skall inte
ersättas av ett privat!
För närvarande arbetar 35 personer på Radio Malmöhus
och verksamheten har en budget på 15 miljoner kr. Om
annonspriset sätts till 2 000
kr. per 30-sekundersinslag, måste 25 reklaminslag
sändas varje dag för att kostnaderna, avskrivningar och ett
tioprocentigt avkastningskrav skall täckas d.v.s. drygt tio
minuters reklam per dygn. För annonsörer är detta en
mycket låg sk. kontaktkostnad, inte minst i relation till vad
annonser i dagspress kostar.
Ett dussin lokalradiostationer
Radio är ett i första hand lokalt medium. Det visar inte
minst det senaste decenniets radioutveckling i övriga
Västeuropa.
Vi menar att enskilda personer, företag eller
organisationer skall ges rätt att etablera lokala
radiostationer så länge det finns ledigt frekvensutrymme.
Lämpliga sändningsområden kan vara en eller flera
kommuner. I exempelvis större städer som Malmö kan
sändningsområdet vara delar av kommunen. Det som torde
avgöra sändningsområdets geografiska storlek är det
presumtiva lyssnarantalet, det vill säga antalet invånare. De
sändningsområden som därmed blir föremål för
koncessionsgivning skall som huvudprincip alltid erbjuda
minst två frekvenser. Därmed uppnås den nödvändiga
konkurrens som är en annan viktig faktor vid avregleringen
av radiomediet i Malmöhus län.
Många av de organisationer som i dag sänder närradio
kan förväntas att ansöka och erhålla koncession för
lokalradio. Antalet föreningar som kommer att sända
närradio kommer med stor säkerhet att minska vilket kan
leda till att några av närradiofrekvenserna kan överlåtas för
koncessionsgivning till den fria lokalradion.
Det finns lediga frekvenser
I Malmöhus län finns i dag 35 frekvenser för
ljudradiosändningar: 15 av dessa används för riksradions
frekvenser, 5 för lokalradion och 15 för närradion. Detta
endast inom FM-bandet 88--104 MHz. Med en tätare
packning av frekvenser, med samma kvalitetskrav som i
övriga Västeuropa, kan ytterligare ca 50 procent frekvenser
upplåtas. Till detta skall fogas de ca tio frekvenser som det
nya FM-bandet 104--108 erbjuder om bara några år. Någon
brist på frekvenser finns alltså inte!
Internationella erfarenheter visar att det kommersiella
underlaget för att driva reklamfinansierade radiostationer
bör vara 30 000--40 000
presumtiva lyssnare i sändningsområdet. Det torde
med andra ord finnas underlag för minst tio kommersiellt
finansierade stationer i Malmöhus län. Sett ur detta
perspektiv kommer det att finnas lediga frekvenser.
Ett särskilt organ bör inrättas som fördelar koncessioner
och frekvenser i Malmöhus län. Lämpligen kan detta utses
av länsstyrelsen men skall bestå av jurister och tekniker som
ledamöter. Det politiska inflytandet över informations- och
yttrandefriheten bör, på samma sätt som för det tryckta
ordet, minimeras.
Ett beslut under vårriksdagen 1991 borde kunna
innebära att den nya lagstiftningen kan gälla från och med
den 1 januari 1992. Malmöhus län skulle därmed bli plats
för en utredning som i praktisk handling visar hur framtiden
för radion i övriga Sverige kan organiseras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fri radio i Malmöhus län.
Stockholm den 24 januari 1991
Per Stenmarck (m)
Margit Gennser (m)