Det är vid det har laget allmänt accepterat, både bland
en allmänhet och bland forskare både i Sverige och
utomlands, att våldsfilmer inverkar negativt på människor.
Speciellt gäller detta barn. Studier har visat att barn och
ungdomar blir aggressiva, skrämda, ängsliga och får sämre
koncentrationsförmåga. Känslomässigt instabila barn och
ungdomar, som i högre utsträckning än andra tycks söka sig
till våldsprogram, får sin instabila läggning förstärkt.
Statsministern har utpekat videovåldet som en av
bakgrundsfaktorerna till den allmänna brottsligheten.
Internationella studier visar ett direkt samband mellan
våldsfilmer och våld. Våldsbrotten har också ökat på ett
alarmerande sätt de senaste tio åren. Misshandelsbrotten
med 90 procent och antalet mord, dråp och misshandel med
dödlig utgång med 156 procent. Sedan 1965 har antalet
rånbrott fördubblats. I november 1989 presenterade
regeringen ett åtgärdsprogram mot videovåldet.
Regeringen föreslår skärpta straff, ända upp till två års
fängelse för spridande av förbjudna videofilmer. Man
föreslår att ett råd inrättas mot skadliga våldsskildringar i
rörliga bilder. Främst vill dock regeringen komma tillrätta
med videovåldet genom registrering och genom att
övervaka distributörer, uthyrare och försäljare.
Tillsynsmyndighet skulle bli statens biografbyrå.
Vi har ingen anledning att betvivla regeringens goda
vilja, men vi anser dock att detta inte är tillräckligt. Vi anser
att det behövs en förhandsgranskning också för att hindra
våldsfilmerna att komma ut på marknaden och ställa till
skada på barn och ungdommar. Att hindra att skada uppstår
är angelägnare än att straffa i efterhand. Därmed minskas
en dyr och förmodligen i långa stycken ineffektiv
kontrollapparat.
Ett problem idag är att avgöra vem som egentligen bär
ansvaret för innehållet i videogrammet. Ett system med
lagstadgad skyldighet att det skall finnas ansvarig utgivare
skulle väsentligt underlätta möjligheterna att ställa de
ansvariga för våldsfilmerna till svars.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att alla videogram skall vara
förhandsgranskade,
2. att riksdagen beslutar att det skall finnas ansvarig
utgivare för alla videogram.
Stockholm den 24 januari 1991
Marianne Samuelsson (mp)
Per Gahrton (mp)
Kent Lundgren (mp)
Carl Frick (mp)
Lars Norberg (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)