En fungerande samverkan mellan förskolan och skolan är viktig då barnet tar steget från lekis upp i skolan. Olika rektorsområden arbetar med olika former och ambitionsnivåer. Att arbeta för att sätta barnet i centrum och ordna omständigheterna runt barnet så bra som möjligt är ett självklart mål.
Tyvärr visar det sig att det är mycket som skiljer förskolans värld från skolans. Det finns en mur som heter sekretess och som tolkas på olika sätt från kommun till kommun -- ja från ort till ort. Barn som får problem i förskolan, som har familjeproblem eller svårt att smälta in i gruppen osv. måste få hjälp, dels medan det är kvar i förskolan, dels när det kommit upp i skolans lågstadium.
Vid uppföljningssamtal och kontakter mellan förskollärare och lärare får inte sekretesskäl hindra att ett barn får hjälp att lösa sina problem. Barnets problem, liksom förslag om hur dessa kan minskas eller elimineras helt, måste kunna förmedlas från förskolläraren vidare till nästa ''fröken''. Om inte detta sker tillfredsställande får problemen vid varje tillfälle ny tid att växa sig stora innan de börjar analyseras och avhjälpas. Sekretesstillämpningen kan vara en stor otjänst för den lilla eleven som behöver stöd och förståelse redan från början.
Samma sekretessregler bör gälla för lärare som för förskollärare. Det gör de inte formellt idag då endast förskollärarna har skriftligt avlagd tystnadsplikt. Tystnadsplikten bör ligga på samma nivå, med eller utan skriftliga intyg. Sekretessbestämmelserna skall fungera så att de skyddar eleven utåt, men mellan förskollärare och lärare måste problemen kunna penetreras. Det viktiga är att sekretessen gäller runt barnet -- med barnet i centrum.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sekretessreglerna i förskolan och skolan.
Stockholm den 23 januari 1991 Gudrun Norberg (fp)